2026-06-29, 13:42
  #61
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Xaiphod
Jag tycker faktiskt att den sista delen av ditt inlägg är den mest intressanta.

När du skriver att du ibland undrar om den där killen i din ungdom kanske var den du borde ha fortsatt med, men att ni samtidigt befann er i en livssituation där det antagligen inte hade fungerat, då kommer du in på något som många nog kan känna igen sig i.

Det får mig att fundera på hur mycket tajming egentligen betyder. Ibland möter vi rätt person vid fel tidpunkt, eller så är vi själva inte redo. Och ibland väljer vi bort någon av fullt rimliga skäl, även om vi i efterhand kan se fina sidor hos personen.
Jag tror också att det säger något om hur svårt det är att värdera människor utifrån status, utbildning eller ekonomi. En relation avgörs ju till slut av något betydligt större än så, hur man fungerar tillsammans, hur man behandlar varandra och om man faktiskt kan bygga ett bra liv ihop.

Det är nog därför jag fastnade mer för den reflektionen än för resonemangen om olika grupper av män. Den känns mer allmängiltig och säger något om relationer som de flesta kan känna igen sig i.
Saken med honom var att jag befann mig i en extremt dysfunktionell relation och som jag hade våldtagits in i och inte kunde ta mig ur på egen hand pga allt från bristande ork när vederbörande stod utanför ytterdörren till traumaband av att sedan gå tillbaka och hoppas på något av sitt eget människovärde.

Sådant kan bara åldern plocka ur en (om man inte får en himla massa terapi vilket är omöjligt i Sverige enligt min erfarenhet).

Jag fungerade i andra miljöer men saken är att man inte vill berätta allt, för någon. Det var väldigt mycket.

Jag hade ursprungligen ett ganska högt värde som högbegåvad, huslig och barnkär osv. För somliga män så är det bara attack som gäller för att kunna komma åt oss.

Det handlade aldrig om att jag inte såg killen som bra, utan att det pågick en hel värld inom mig samtidigt som jag försökte överleva och en värld bortom honom så att säga. Jag tror inte att alla sanningar överlever en relation heller.

Men så blev det som så att jag plötsligt låmgt senare när jag kämpade på med att tvinga fram känslor för ett stolpskott jag träffade plötsligt istället kände en avgrundsdjup saknad över killen ur mitt förflutna.

En man (eller kvinna) kan uppträda illa för att få någon dominans de saknar (eller skapa traumaband alt desperation) men i slutet så är det inte dem vi minns.

Hade jag fortsatt med honom ur min ungdom så är jag väldigt säker på att mitt liv blivit till det bättre, oavsett hans egen turbulens. För det jag hade omkring mig var så mycket sämre än vad jag själv kunde ta in på den tiden. Människor förstörde mitt liv och alla mina försöka att ta mig någonstans just för att de visste att mina potential var större än deras egna.

Det blir lite som det med psykiskt våld och lagen som går in första juli. Vad ska alla hemska människor göra när lagarna kryper inpå dem till de inte längre kan röra sig? Anmäla offren när de reagerar negativt?

Skillnaden mellan de män jag aldrig haft konflikter med eller människor överlag, är att det är samma människor som aldrig skadat mig eller försökt orsaka mig skada. Givetvis minns jag dem med värme jag inte ser på de andra med.
Citera
  • 5
  • 6

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in