Flera personer har skadats i ett våldsdåd i Alvesta - två barn skjutna (2026-06-13)

Klart det är intressant för utomstående att vilja veta hur flickorna mår efter det brutala dådet.

Hälsoläget för drabbade av grovt våld är inte något som ofta delges publikt av närstående eller av sjukvård.

Vissa människor utför dåd som detta, har hänt förr, kan hända igen och när det gäller mord-självmord får ingen levande veta exakt varför.

Reservation, fn är läget mordförsök-självmord.

Om msmman varit så pass oroad hade väl polisen varit rätt instans att larma. Soc har alltid handläggningstid on det inte upplevs som akul och vi har ju svårt att veta vad hon sagt till soc. Troligen inget som utlöste en känsla av att det var akut.

Skulle soc gå in och hämta alla barn som det larmades om akut skulle det bli ett jäkla liv över att de tar barn i onödan, och det har det ju ibland framkommit också. Senast idag när socialstyrelsen ska tillsätta en grupp som ska sätta ihop något för att stötta soc i svåra utredningar just eftersombarn akutplaceras i onödan. Frågan är då vilka larm som ska anses akuta med omhändertagande utan utredning. En mamma som är arg på pappan? En pappa som är arg på mamman? En arg granne?
Hur ska man tänka om anmälan? Hen skriker på barnen? Hen slår barnen?

Ingen lätt fråga men jag tror inte att ens mamman var oroad över sina barns liv för man misstänker ju i normalfallet att barnens pappa ska försöka döda dom.

Vårdnadshavare har också skyldighet att skydda sina barn, så om pappan är farlig får/ska du hålla barnen borta därifrån. Självklart inte mammans fel det som hänt, och hon kunde inte förutspå det hemska som pappan gjorde. Men det är inte bara myndigheters ansvar att skydda barn. Sen kanske det är mer komplext, som att mamman var rädd för pappan och var rädd att det skulle drabba barnen om hon skulle begränsa kontakten. Spekulerar bara nu, eftersom vi inte vet hur familjen haft det.

Japp, du har inte fel.
Men- en steg närmare lösning är ju att män söker hjälp betydligt tidigare, långt innan skiljsmässor o annat elände, min erfarenhet är att män rent generellt inte söker hjälp öht, sån här skit kan ju förebyggas genom att även män själva tar ansvar för sitt psykiska mående långt innan de börjar må dåligt nog att döda nån så att säga.
Tror att ALLA mår bättre av en rejäl dos terapi, varesig man bara är en förvirrad själ eller funderar på att samla vapen till en skolskjutning.
Har själv spenderat 20 år i terapi för att det helt enkelt gör mig till en klokare person, och det hjälper mig förstå mig själv och andra.
Men att vänta tills bristningsgränsen är en dålig idé, och ja, det kan säkerligen hållas emot män (och kvinnor) i tex en vårdnadstvist, så det jag menar är återigen: män behöver prata med andra män om psykisk ohälsa, INNAN det gått för långt, i förebyggande syfte, för att normalisera att söka hjälp o stöd. Ni lyssnar ju bara på varandra så vem fan ska hjälpa er om inte ni själva?

Däremot håller jag inte med om det du skriver om vad för slags män som upplevs hur, det är en väldigt generaliserad bild av kvinnors tankar och alldeles för enkelspårig för att representera verkligheten. Jag kan enbart utgå ifrån mig själv som levt i ett antal längre förhållanden o de män jag valt att leva med har varit väldigt olika varandra och representerar väl manlighet på väääldigt olika sätt, ingen av dem räknas nog i dina ögon som en stereotyp man.
Det de dock haft gemensamt är att ingen av dem nånsin sökt hjälp för psykisk ohälsa (innan de träffat mig), men det har det fått bli ändring på vilket helt klart iallafall hjälpt min nuvarande att se på sig själv och sina handlingar på nya sätt, det betyder inte att han var dålig innan på nåt sätt, eller gick runt o led avsevärt, men det har hjälpt honom höja blicken lite, samt (tror jag) prata mer med sina polare om sånt här…
Jag skulle säga att det inte finns mycket sexigare saker än en man med koll på sitt känsloliv, men det är fan en bristvara.

Det är kanskeändå är Soc skyldighet att reagera ändå om mammansom i detta fall uttryckt en stark oro för pappans aggressivitet som dom själva såg under det senaste mötet! Mammans rätt till att inte låta barnen träffa eller vara hos pappan är inte lätt när dom har delad vårdnad och när pappan agerar som han gjorde! Detta måste tas p allvar från Soc!!

Mamman hade blivit misshandlad. Utredningen nerlagd. Egentligen säger det sig självt att en pappa som misshandlar inte ska få ha gemensam vårdnad.
Om mamman skulle vägra lämna barnen varannan vecka skulle hon bli misstänkt för umgängessabotage. Det är så sjukt att våldsamma föräldrar har rätt till gemensam vårdnad.

Hur vet du att hon blev misshandlad?
Vet kvinnor som har oskynnsanmält män för misshandeln enbart för att gå till soc och grinat och sen försökt få ensam vårdnad.
Som i ett fall la polisen ner det då en av kvinnorna ändrade datum hela tiden i förhör och polisen själv anmälde henne för att hon gjorde av falsk anmälan som hon dessutom vart dömd för. Men soc sket i det totalt och misshandla mannen psykiskt i ca 1år.

Så igen hur vet du att hon vart misshandlad? Var du på plats och såg det?

Mördar man sina barn eller försöker mörda dem så är man med största sannolikhet skyldig även till att ha gjort det mamman säger har skett mot henne.

Gällande vittnesuppgifter kan de ändras pga stress. Dvs att du säger något gelt fel, som sedan behöver korrigeras.

Mordförsöken hade ju inte hänt när myndigheterna behandlade anmälningarna. Dom kan inte förutse framtiden.

Tycker uppriktigt synd om dom - får skit när dom gör något och får skit när dom inte gör något.

Att hon anmält en misshandel som aldrig ägt rum kan vara en sann hypotes men det finns väl knappast någon anledning att misstro henne när nu alla svart på vitt känner till hans våldskapacitet.

Nej jag håller med men man vet ju inte tänk om hon drev han till detta? Jag försvarar absolut inte handlingen eller gärningsmannen.

Nu svarade jag en person som försöker utmåla gärningsmannen som oskyldig.

Sedan så har jag stor erfarenhet av socialtjänsten och kan garantera att de extremt sällan ingriper när barn far illa. Jag anmälde t.ex att en nära anhörig missbrukade narkotika utan att de brydde sig om att ens kontrollera hemmet och då hade min närstående utan att jag hade kännedom om det, vräkts och som hemlös tagit med sig sitt barn till en knarkkvart där barnet låsts in i ett rum för dess säkerhet bland annat. Jag fick helt på egen hand leta reda på bostaden och hämta barnet personligen.

Det är bara ett exempel på otroligt många erfarenheter jag har. Människor som påstår att socialtjänsten lättvindigt omhändertar barn ljuger för att de har saker att dölja men givetvis så beror alla fel som sedan sker under omhändertaganden på att det är samma jävla idioter som också skiter i att placera barn tryggt, som inte ger barnen korrekta uppföljningar, vård eller behandlingar.

Socialtjänsten är en myndighet med människor som arbetar för den. Det är inte en offerinstans utan har till skyldighet att arbeta för barns bästa. Att de för systematiska fel i allt från att inte omhänderta barn, inte kontrollera barns hemförhållanden, låta ytterst farliga människor få vårdnaden eller placerar dem i olämpliga hem har med hur de brister att göra. Ingenting annat.

Ingen tvingar någon att bli socionom. Det är ett val precis som alla andra yrken med människor där man har en tid man börjar, och en tid då arbetsdagen slutar. För barn eller utsatta människor finns det inte ett klockslag då det hela som utgör deras liv, slutar. De kan inte checka ut och göra något annat istället och de är inte i den livssituation de är för att de kände ett "intresse" inför de frågor som är deras vardag.

Man ska inte klaga när man har möjligheten att gå hem varje dag efter klockan fyra. Det är ett privilegium den som är utsatt saknar då utsatthet pågår oavbrutet och hänger över den som utsätts som ett ständigt närvarande, hotfullt moln.

Att du inte kan sluta tänka på något är knappast jämförbart med att människor inte kan sluta leva i något. En sanning som aldrig förs fram.