När går första Nobelpriset i litteratur till AI?

Mitt tips: 2036

Frågan är vad/vem som ska sitta på vinnarens stol på Nobelfesten 10 december 2036. En groda röstat jag på!

Det delas väl redan nu ut musikpriser till musik som är mer eller mindre gjorda med AI även om det än så länge är en verklig människa som sjunger live.

Bara att läsa detta citat från SVT och deras undersökning får en att undra.
På Spotifys lista över virala låtar i Sverige är 36 procent AI-låtar

Nobelpriset i litteratur kommer nog ta längre tid än 2036 då det är en kräsen jury som väljer ut dessa böcker.

Det kommer nog tidigare än så.

Det är ju bara att be AI skriva en text med dessa parametrar:

nihilism
ateism
pessimism
gråväder
Hollywoodliberalism
ytliga referenser till västerlandets bildningstradition

A fan det har du rätt i! Lysande sammanfattning.

Med tanke på ditt språk, så skulle jag rekommendera att du börjar använda AI för att förbättra dina inlägg.

Nej, det verkar helt osannolikt att Nobelpris i ett konstnärligt ämne skulle gå till genererat content, någonstans i närtid. Mer troligt att åtskilliga Nobelpris i vetenskapliga ämnen kommer tillfalla AI innan det kommer hända.

I alla fall en kombination, kan ske när som helst nu eller har kanske redan skett. Jag menar: författaren kör sina idéer genom en AI, och sedan redigerar han bort det som blir tokigt och lägger till lite eget. AI:na skriver redan otäckt bra! I alla fall när det gäller poesi, så skriver de oftast bättre än vad de som kallar sig poeter idag gör.

År för ren AI: 2062

2016 fick Bob Dylan litteraturpriset och det fanns rätt omfattande kritik och stöd så blev en drägligt bra diskussion.

Han har varit aktiv med sitt skrivande sedan början av 1960-talet så ledamöterna i Svenska Akademin har oftast nött för sin favoritkandidat i flera decennier.

Ett ambitiöst AI får satsa på några, debutantpriser först och Bookerpriset 15 år senare.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bookerpriset?wprov=sfla1

Haha så länge du förstår vad jag menar är det väl inget problem. Hår väl att babbla lättsamt om det här, eller behöver jag skriva en avhandling för att du ska vara nöjd månne?

Skall vi inte först ersätta ledarmöterna i Svenska akademin? De hoppar ju bara av.

Som det ser ut i dagsläget är språkmodellerna alldeles för otrubbiga och skapar för oinspirerande läsning. Här Finns intressant läsning om fenomenet; semantisk ablation som är ett direkt resultat av hur underliggande systemet är byggt.

Det tror jag absolut är möjligt. Kanske ska man sätta igång och börja kasta ur sig några fina diktsamlingar och livet, smärtan och hjärtan så är det nog fixat rätt snart.

Vad tror ni, kan detta vara en bra början till en diktsamling?

Livet, smärtan och hjärtan

Livet börjar som ett stilla andetag,
en rörelse genom tid som ingen kan hålla fast.
Vi går mellan morgnar och kvällar,
samlar minnen i våra händer
och ser dem långsamt förvandlas till det vi är.

Smärtan följer ofta i tystnad.
Den sitter bredvid oss när orden inte räcker till.
Den påminner om det som gått förlorat,
om människor vi saknar,
om drömmar som aldrig fann sin plats i världen.

Ibland känns smärtan som en vinter inom bröstet,
en kyla som ingen årstid kan förklara.
Den lär oss hur skör människan är,
men också hur mycket ett hjärta kan bära.

Hjärtan är märkliga.
De fortsätter slå trots sprickor och ärr.
De öppnar sig igen efter svek,
de söker värme efter ensamhet,
de vågar hoppas när allt verkar tyst.

Det finns en skönhet i att fortsätta.
Att resa sig ur det som gjort ont.
Att möta en ny dag utan att veta vad den bär med sig.
Att ändå välja att tro på ljuset.

Livet är inte bara glädje,
inte bara sorg.
Det är mötet mellan båda.
Det är skrattet som föds efter tårarna,
och styrkan som växer i det som varit svårt.

När kvällen lägger sig över världen
och tankarna vandrar fritt,
lyssnar hjärtat till allt det har överlevt.
Det hör ekon av kärlek, förlust och längtan,
och förstår att varje känsla har lämnat ett avtryck.

Så fortsätter livet.
Med sina sår och sina underverk.
Med smärtan som ibland följer våra steg,
och med hjärtan som fortsätter att bära oss framåt,
genom mörker, genom ljus, genom allt som gör oss mänskliga.