Citat:
Ursprungligen postat av
Grodde
Det pratas mycket nu för tiden om att vi i Sverige (och nästan hela världen) har ett rekordlågt barnafödande och vi ligger långt under gränsen för att ersätta våra föräldrar. Det sägs att människor inte vill ha barn längre men är det verkligen så?
Jag hade denna diskussion nyligen på jobbet och vi var flertalet män mellan 25-40 som pratade om hur vi ska hitta någon partner att eventuellt skaffa barn och då inkl mig själv. Vi är i en ålder då våra föräldrar hade barn i vår ålder men vi har inga och vi lever ensamma fast vi inte vill.
Varför har allt blivit så socialt svårt? Varför träffar människor inte varandra och parar sig? Sitter de fast i soffan med Netflix? Har vi för höga krav på partner?
Nu är jag 50 och har tre barn. Men såhär från sidan skulle jag säga att folk är alltför utvärderande och krånglar till det för mycket när de ska ”kila stadigt”. Förr var det vanligt att man avlade barn redan i förälskelsefasen med någon man träffade i 17-20 årsåldern utan närmare konsekvenstänk. Sen tog man det därifrån och ofta löste det sig rätt bra ändå. Idag tar det ofta flera år innan man vågar ta steget att skaffa barn. Förälskelsen är sedan länge över och allt ska se bra ut med timing, ekonomi och karriär. Man utvärderar varandra in i minsta detalj och letar fel.
Vill man skaffa barn relativt snabbt ska man sikta in sig på 35+ kvinnor. De börjar ofta bli desperata och sållar inte lika noggrant eftersom de helt enkelt inte har tid. Problemet med 35+ taggare är dock att de har levt många år som utvärderare och när barnen väl kommit har de en tendens att börja leta fel i relationen.