8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Att kriga mot väderkvarnar kräver övernaturligt mycket kraft och resurser. Föräldrarna har gjort allt i sin makt. Fria Rättsläkarna, Tommie Olofsson, överläkare på Akademiska sjukhuset och tidigare avdelningschef på Rättsmedicinalverket. Anna Ybo verksam som klinisk patolog, tidigare överläkare på Akademiska sjukhuset har fått ta del av samma journalunderlag som socialtjänsten i Örebro överlämnat till Björn Lundin.

Den 6 maj 2026 överlämnade Tommie Olofsson och Anna Ybo sitt utlåtande:

”Sammanfattningsvis finner vi att patientjournalerna inte ger stöd för att mamman vilselett eller manipulerat vården genom att överdriva eller hitta på symtom. Inte heller ger patientjournalerna stöd för att diagnosen PIPO varit felaktig eller att de insatta behandlingarna som Elsa undergått inte varit medicinskt motiverade. Däremot framgår att vården försummat att dokumentera det totala näringsintaget liksom varit otydliga och brustit i sin kommunikation till mamman. Vidare framgår ej att mamman fått några signaler om att något i hennes omsorg om eller vård av Elsa varit ifrågasatt eller på något sätt ansetts bristfällig.”

Bakgrund: Björn Lundin skrev ett utlåtande i maj 2026 där han bekräftade att Victoria hade utsatt Elsa för BGFS. Notera dock att Lundin ändrade inställning cirka ett dygn senare, till att ”risken var försumbar för BGFS” (efter att två socialsekreterare hade ifrågasatt honom och hans initiala utlåtande).

Redan till förhandlingen i förvaltningsrätten i juli 2025 hade föräldrarna stöd av objektiva granskare och experter, gällande Elsas sjukdom och anklagelsen om BGFS ( MbP) samtliga utlåtanden var baserade på fakta och evidensen, som överlämnades till socialtjänsten och domstolen. BGFS ( MbP)avskrevs, sjukdomen konstaterades vara baserad på objektiva fynd från tarmbiopsier (fakta från Akademiska barnsjukhusets journaler om Elsa) men LVUt vidmakthölls med domskälen att: ” det kunde vara mammans inkännande och den informationen mamma både överlämnar och inte överlämnar som kan ha gjort det svårt för sjukvården att göra sitt jobb.”

Nu är det nog - läs hela intervjun! Granskningen syftar enligt Förvaltningsdirektören Patrik Jonsson till att ”upprätta förtroendet för socialtjänsten”. Om man gör en snälltolkning av denna formulering är det rimligtvis så att granskningen syftar till att klarlägga OM Örebro kommuns socialtjänsts arbetsmetoder var ändamålsenliga, så att bl.a. domstolarna får ett komplett underlag att döma utifrån.

När journalisten ställer frågan, om granskningen verkligen kan ge ett tillförlitligt svar på den frågan, blir svaret från Jonsson istället ett cirkelresonemang, han säger: ”Granskningen ska inte ersätta domstolarnas prövning,”

En följdfråga man då skulle ställa till Jonsson: om granskningen inte kan stå på egna ben, utan behöver backas upp av att domstolar dömt i frågan (med underlag som vi inte vet är fullständigt eller ofullständigt), varför satsade ni x antal kronor av Örebro kommuns redan urholkande budget för denna granskning?

Jonsson säger vidare att granskningen visar att ”….socialförvaltningen har en grund för bra arbetssätt.”
Men att dom inte tillämpas i den utsträckning som sig bör vet vi som löst hela granskningen. Ex vis avsaknad av systematisk egenkontroll, bristande dokumentation av kvalitetssäkring, otydliga rutiner och ett arbetssätt som i hög grad styrs av enskilda individers informella bedömningar.
Skönt ändå att Jonsson själv trygg med helheten. För det är tyvärr inte vi medborgare när det gäller rättssäkerhet och objektivitet. Vi förväntar oss mer!

Elsa mormor och Victorias mamma♥️
Inget hembesök gjordes. Ingen utredning av omsorgsförmågan, trots att socialtjänsten gick med det rekvisitet till domstol. Och domstolen dömde på det underlaget - utan att man utfört en sådan utredning. Är det inte att kalla att; domstolen dömt på felaktigt eller rent av obefintligt underlag?
Ingen lyssnade på Elsa. Hennes vilja. Ändå talade socialtjänsten om en uppväxtplacering, en i praktiken permanent placering utan lagstöd.

Först 8–9 månader in i LVU:et kom man på att hembesök faktiskt behövdes. Under tiden fick vården möjlighet att revidera sin egen felbehandling, mitt under ett pågående tvångsomhändertagande.
Idag är Elsa hemma. LVU:et har upphört eftersom socialnämnden menar att målet med vården är uppfyllt. Samt att ärendet gått igenom domstol, enligt Carina Toro Hartman ( S ) ordförande i socialnämnden. Det som förändrats är inte föräldrarna - utan myndigheternas egen bild av sina misstag.

Det här får inte hända fler barn. Vi kräver rättssäkerhet♥️