Sverige För Barnen - en ny filosofi om hur vi ska leva

Jag är nyfiken på vad ni tycker om min filosofi om en annan syn på samhällsutveckling.

Istället för att börja i höger/vänster, olika partier eller ideologier – tänk om vi började med en fråga:
Vad skapar bäst framtid för våra barn?

Jag har arbetat fram en idé om en folkrörelse där målet är att samla människor kring just den frågan.
Inte genom att en person ska bestämma svaren, utan genom att människor tillsammans undersöker, diskuterar och utvecklar idéer utifrån forskning, erfarenhet och öppen dialog.

Grundtanken är enkel:
Barnens psykiska, fysiska och sociala välmående ska vara samhällets högsta prioritet.
Alla andra frågor hänger ihop med detta.
Ekonomi, utbildning, trygghet, miljö och vård påverkar alla vilken värld barnen växer upp i.
Jag tror att den bästa investeringen ett samhälle kan göra är att ge barn möjlighet att utvecklas till trygga, friska och ansvarstagande vuxna.

Detta är början på Sverige för barnen.
En idé som bygger på att vi tillsammans försöker skapa bästa möjliga framtid för nästa generation.

Postar manifest och grundprinciper i inlägg här under men dom finns även här:
https://www.facebook.com/groups/1540177611038917/

Det är klart att vi kan. Vi kan och bör fördöma länder som inte ger barn humana rättigheter, tydligt markera att detta inte är acceptabelt i den moderna världen. Och aktivt arbeta för att få till en förändring även i dessa länder.

Det är det enda moraliskt rätta att göra, om man verkligen bryr sig om barnen.

Att vi även ska ta emot barn på flykt från sådana länder är naturligtvis en no-brainer som Sverige För Barnen måste betrakta som ett absolut måste. Ett mer effektivt sätt för att hjälpa de allra mest utsatta barnen finns ju inte.

Håller med om allt utom det sista.
Givetvis är det mest effektiva att lösa de problem som gör att barn behöver fly.
I efterkrigstiden har länder som Indien och Kina gjort oändligt mycket mer än Sverige för att motarbeta lidande hos barn.

Så om vi skulle komma fram till att ett liberalt, individualistiskt och mångkulturellt samhälle är det bästa för barns trygghet och välmående, vilket naturligtvis är fullt möjligt och vilket de facto mycket talar för, så skulle du ställa dig bakom dessa värderingar?

liberalt, individualistiskt och mångkulturellt?
Innan jag svarar på det så vill jag veta vad dom orden innebär för dig.

Ett samhälle jag kan ställa mig bakom är ett där barnens hälsa och utveckling kommer först. För att barnen ska må bäst enligt mig (vilket inte betyder att det är så), ska barnen växa upp på gårdar med djur och natur. Där ska dom även lära sig allt dom behöver för att kunna bli friska, starka och ansvarsfulla vuxna. Religion och andra ideologier ska dom vara fria från tills dom blir vuxna och kan avgöra det helt själv.

Hur menar du att liberalt, individualistiskt och mångkulturellt skulle ge barnen optimala förutsättningar för välmående och utveckling?

Svårt att argumentera mot att skapa en bättre framtid för barnen, men jag är tveksam till om det finns så många som motsäger sig detta.

Sedan bör ju rimligen samhället hjälpa samtliga medborgare, vuxna har ju dessutom en viktig roll för barnen som föräldrar, mor och farföräldrar osv.

Jag skulle också argumentera för att detta har skett, barn hade det inte bättre på 1700 eller 1800 talet.

Jag säger inte att just jag menar det. Jag säger att man skulle kunna argumentera för att detta ger de bästa förutsättningarna och att det mycket väl skulle kunna vara så att detta är de bästa förutsättningarna. Därför skulle du som främst ser till barnens bästa aldrig rakt av avfärda dessa värderingar, inte sant?

Rent hypotetiskt så ja, jag kan inte gå emot något som skulle innebära barnens bästa.

Men det säger ingenting egentligen, du kan ju byta ut dom orden mot vad som helst då. Det enda du vill veta där är om jag är emot dom orden.

Har de? Det är svårt att tänka sig eftersom Indien är ett land med omfattande barnfattigdom och Kina är en hårdför diktatur utan mänskliga rättigheter.

Ja det har de.
Bara de senaste årtiondena har Indien lyft 400 miljoner invånare ut ur fattigdom.
I Kina har det varit ännu större lyft.
850 miljoner lämnade extrem fattigdom de senaste 40 åren.

Finns det mer att göra absolut, har Sverige gjort mer? Absolut inte.

Rent hypotetiskt så ja, jag kan inte gå emot något som skulle innebära barnens bästa.

Men det säger ingenting egentligen, du kan ju byta ut dom orden mot vad som helst då. Det enda du vill veta där är om jag är emot dom orden.

Fast det där handlar ju bara om att de där underutvecklade länderna har börjat komma ikapp och närma sig normal västerländsk standard, även om de fortfarande har långt kvar innan de når upp till vår nivå.

Vi kunde inte ha gjort mer av den enkla anledningen att vi inte hade så mycket mer kvar att göra.