Varför så lågt barnafödande i Sverige? Diskussion

Låt mig ge dig en metafor. Och sluta sedan att spela korkad.

Om det du vill mest I livet är att köpa ett hus på Maldiverna. Och du jobbar hårt för att få pengar till det huset. Menar du då att du "prioriterar jobbet mer än huset på Maldiverna"? Eller fattar du att ditt hårda arbete är för att nå ditt mål i livet: huset på Maldiverna?

Det är ju så det är för kvinnorna! Som forskaren säger: de vill ha barn och tror att de har tid på sig. Och de vill ha stabilitet innan barnets/barnens ankomst. Dvs.: utbildning och fast arbete. Målet är dock att skaffa familj och barn! Det är därför de pluggar hårt och skaffar jobb. För att ha stabilitet inför familjebildande och barnalstrande.

Precis som huset på Maldiverna kräver pengar, så kräver barn pengar och stabilitet.

Kvinnor vill väl ändå inte försätta sig i en situation där de inte kan få vara föräldralediga med föräldrapenning. För att få föräldrapenning, så behövs i regel en fast anställning. Och för att få en fast anställning krävs det i regel utbildning. En utbildning kräver i regel några års utbildning.

I övrigt är det lättare att plugga och kanske flytta dit där jobben finns innan man har barn och familj.

Att kvinnor pluggar och skaffar fast jobb, innan de får barn. Har alltså med samhällsstrukturen att göra. Inte med kvinnans "prioriteringar" att göra. För att få föräldrapenning, så behöver de plugga och skaffa fast jobb. Precis som du behöver gneta ihop pengar för att köpa huset på Maldiverna.

Och nej: det är i regel svårt att klara sig på bara en lön. Mannen behöver jobba och kvinnan behöver föräldrapenning, för att de ska klara sig bra.

............

Lösning:

Det bästa vore om gymnasiet var yrkesinriktat. Att man gick 9 år i grundskolan. Sedan 3-5 år i gymnasiet och då fick en utbildning som kunde ge fast jobb, när man då är mellan 18-21 år, beroende på när man var född om året eller om man behövt gå en 3, 4 eller 5 årig linje.

Vissa kunde sedan fortsätta på högskola och universitet för högre studier, om siktet var inställt på läkare, civilingenjör, tandläkare, psykolog, veterinär etc. Men i regel skulle gymnasiet räcka för flertalet jobb. Och vid längre utbildningar kunde dessa påbörjas redan på det 5:e året på gymnasiet. För att tidigare få ut högutbildad arbetskraft.

Detta skulle ge kvinnor utbildning, fast jobb och stabilitet i tidig ålder. Redan vid 18-21! Och därmed skulle de kunna börja skaffa barn kring cirka 25 års ålder, om de då har en partner och känner sig redo och mogna för att axla det ansvaret.

...........

Kvinnan skaffar utbildning och jobb, för att kunna ge sin avkomma ett stabilt liv. Precis som du gnetar på för att kunna köpa huset på Maldiverna.

Blev det tydligare så för dig? Sluta nu att spela korkad. Och börja se att den kvinna som utbildar sig, gör det för sin framtida familj skull. För att barnen ska ha pengar och stabilitet.
__________________

Så. Blev det tydligare så för dig? Lyssna igen på vad forskaren säger och försök att fatta vad som menas med att kvinnor vill ha barn.

Nja du verkar vara en Reddit-fjant. Vardagsekonomin så som den ser ut i verkligheten idag för många, är absolut en avgörande faktor till varför folk inte skaffar barn.

Finns få länder där det är mer ekonomiskt fördelaktigt att skaffa barn i än Sverige.

Ju högre välstånd och social trygghet desto färre barn. Det är ett globalt fenomen.

Ännu en Reddit-fjant.
Du blandar ihop välfärdsstatens utformning med hushållens faktiska vardagsekonomi.

Att välståndsparadoxen finns globalt stämmer, men förklarar inte varför Sverige rasat till 1,42 utan att välfärdsnivån ändrats nämnvärt. Det som har ändrats är vardagsekonomin för vuxna.

Tror det kan finnas sanning i båda, dvs man avstår från det tredje barnet eftersom det skulle innebära att man måste köpa ny bil och ev nytt hem. Så det finns en ekonomisk aspekt men den handlar mer om att man vill leva ekonomiskt bekvämt hellre än ekonomiskt obekvämt. Plus att det är rätt jobbigt med barn.

Ekonomin för en medelklassfamilj är mycket bättre idag än den var 1990.

Man har i regel två nicea bilar, man är på andra sidan jorden på semester årligen, man har en nivå på hus och prylar man absolut inte hade 1990. Reallönerna har stigit KRAFTIGT sen 1990.

Vi som levde då vet hur det såg ut jämfört med idag.

Däremot verkar fler UPPLEVA att deras ekonomi är svag i dag mot vad de gjorde då. Sannolikt pga sociala medier där man jämför sig med Bianca Ingrosso mfl.

1990 åkte medelklassen i regel till en liten sommarstuga i väldigt enkelt skick i 4 veckor på sommaren alternativt i en gammal husvagn av ett snitt man idag skulle hånskratta åt.

2026 åker en elektriker och en sjuksyrra till Thailand. Samtidigt har de varsin telefon värd +10 k i fickan och varsin ipad värd +5. 1990 åkte det paret till campingen med en strulande Volvo 240

I dag finns ett helt annat fokus på självuppfyllande som inte fanns då. Barnen hinns inte med.

Beror nog på flera faktorer.

- Trender i samhället. I perioder när det trendigt att ha barn, då föds fler. Under babyboomen i slutet av 80- och början av 90-talet var det inne att skaffa barn.

- Ungdomar börjar sitt vuxenliv senare idag. Studier och tills man får tillsvidare tjänst tar nog genomsnittligt längre tid idag. I slutet av 60-talet var genomsnittsåldern för en förstföderska 23 år, idag är den över 30 och det är inte ovanligt att många är 40+ vid första barnet. Då består en familj av ett eller högst två barn. kvinnor vill ha karriärer idag.

- Bostadssituationen. Dyrt och svårt för unga par att få tillgång till en tillräckligt bra bostad för en familj. Hyresrätter går i regel till migranter från tredje världen och inte till svenskar.

- Oro inför framtiden. Oro inför miljöhot och klimatomställning, oro för den framtida ekonomin, oro för vålds- och brottlighetsökningen i Sverige. Man vill inte sätta barn till världen pga rädsla/osäkerhet inför framtiden.

- Möjligen också en sämre fertilitet, både hos män och kvinnor. Många par som vill ha barn kan inte få det pga sterilitet hos någon av parterna. Jag gissar att sterilitet hos befolkningen ökar, men det är min gissning.

- "Lathet". En del kanske prioriterar bort barn idag, för att istället ägna sig åt saker som de prioriterar framför barn, tex ett rikt fritidsliv, reser mycket etc. Att ha barn kräver mycket arbete, kostar mycket pengar och många är inte beredda att avstå något man själv tycker om att göra för att satsa på barnafödande.

- Under och efter lågkonjunkturer kan barnafödandet minska. Efter 90-talets kris så föddes mycket få barn i mitten och slutet av 90-talet. Det är denna generation som är i ålder för familjebildning idag. Så en liten generation föder mindre barn än en stor generation antagligen.

Folk har rätt höga ekonomiska och livsstilsmässiga krav på vad som är "godkänt" innan de överväger barn och familjeliv. De ska vara välbetalt jobb med möjlighet till mycket "flex", villa i attraktivt område och gärna två fina och pålitliga bilar. Utöver det ska de även ha råd att förse sina barn med det senaste inom mode och teknik.

På ytan kan man tro att det handlar om ett ansvar över att ens barn ska få de bästa möjligheterna när de väl föds, men skrapar man lite ytterligare är den bakomliggande orsaken snarare en rädlsa att bli dömd av resten av det barnhavande samhället.

Att t.ex skaffa barn innan 30 när de flesta fortfarande bor i lägenhet och inte har de optimala karriärsmässiga eller ekonomiska förutsättningarna är liksom inte ens att tänka på. Vad fan ska de andra villaägarna med egen pool och lacoste-utprydda ungar tro när vi kommer dit till förskolan?

Ängsligheten bland nuvarande "medelklass" är på astronomiska nivåer. Alla, helt oavsett situation, går konstant runt med en känsla av att inte vara "nog". För er som inte har barn än är det nog svårt att förstå, men det kan ta riktigt sjukliga nivåer. Vi snackar föräldrar som köper sprillans nya märkeskläder åt en sexåring, trots att de egentligen inte har råd, eftersom att grannens ungar glider runt i det. Konceptet med att "ärva" kläder av sina äldre syskon och kusiner finns inte på kartan, eller att t.ex lappa ihop ett par shorts de skrapat sönder på någon grusplan. Det signalerar till de andra föräldrarna på förskolan och i kvarteret att man har ont om pengar och det är det värsta som finns. Ett socialt självmord för en medelklassförälder.

Denna ängslighet sprider sig såklart också till barnen, som vid väldigt låg ålder också börjar förstå att deras sociala plats i hierarkin bestäms mycket av vilka materiella saker de kan skylta med. Som exempel har jag en bekant, vars 8-åriga son hotat med att "döda sig själv" om han inte får ett par nya märkesskor när han fyller år. Och detta är inte i något överklassområde i Stockholm. Vanlig, Svensk medelklass i en halvt sömnig stad under 200k invånare.

I den skolan är det extrainsatta föräldramöten och utskick flera gånger per år där man försöker komma till bukt på att det blir ett problem när föräldrarna skickar ungarna till skolan med kläder värda flera, flera tusen kronor, eftersom inte alla har möjligheterna till detta. Vi snackar 6-åringar som blir mobbade eftersom de inte har det nyaste och finaste i klädväg. Och då pratar vi inte ens om mobiltelefoner, plattor, cyklar och sedermera också att de måste ha en A-traktor när de fyller 15. Och glöm en kapad 740, sådant är det bara äckliga raggare som åker runt i.

Gränsen för vad som är "godkänt ekonomiskt välstånd" före man skaffar barn ökar hela tiden, och snart kommer det egentligen bara vara överklassen som har råd. Och såklart en jävla massa MENA-ungar eftersom dessas föräldrar skiter högaktningsfullt i den Svenska medeklassens oskrivna regler om barn och barnuppfostran.

1. Det går utmärkt att ha bostad, barn, examen och fast jobb innan 30.

2. Det forskaren nämnde var multipla examen samt åratal av att försöka komma upp sig i karriären.

1 = prioriterar inte karriär före barn
2 = prioriterar karriär före barn

Är det tillräckligt förenklar för dig?

DU glömmer hela tiden bort att kvinnan också ska träffa rätt man att få barn och familj med och att han också ska vilja det med henne. Detta kan ta lång tid. Och under denna tid kan det mycket väl vara så att hon väljer att högutbilda sig.

Som jag har skrivit förut: jag och min partner träffade varandra när vi båda var en bit över 30. Fick båda våra barn när vi var över 35. Innan dess hade ingen av oss träffat rätt parter att få barn med.
Vi båda var färdigutbildade och hade fasta anställningar innan vi var 30. Några år innan, rentav.
Sedan läste jag ytterligare några år, för att jag ju ändå inte hade en partner att skaffa familj med.

En av mina kusiner träffade rätt person när hon var ung. Och fick därmed sina två äldsta barn innan hon började plugga. Och har sedan pluggat en hel del och fått ytterligare två barn när hon bla. var över 40.

Det är ju viktigt för både män och kvinnor att inte skaffa barn med första bästa. Bra om man får barn med någon som kommer bli en bra förälder (oavsett om förhållandet håller eller inte).

Samtliga kvinnor jag känner som försökte skaffa första barnet efter ca 33 år fick problem. Det slutar i barn med diagnos, idf, andras ägg, adoption eller skillsmässa. Kallas för biologi.

Om en kvinna inte hittar någon partner innan 30 så är hon helt enkelt skräp som mammamatreal och borde jobba på sig själv. T.ex. genom att ta bort feministåsikter som de flesta män finner oattraktiva.

För att man inte vill. Främst kvinnor vill inte