Fri vilja - samlingstråd

Jag förstår fortfarande inte varför svaret skulle vara mer intressant om man har fri vilja då man ändå inte är mer sannolik att ha rätt. Det enda som är intressant är väl huruvida man har rätt eller inte. Ett felaktigt svar blir inte värt mer bara för att man har valt det.
Detta stämmer helt och hållet in på människor. Ibland har de rätt, ibland svamlar de bara. Och de kan bevisligen inte avgöra om det de säger kan anses vara sant eller inte, då det de säger ofta inte kan anses vara sant.
Ska vi alltså konstatera att människor saknar fri vilja?

Oj, du är uppe tidigt, har du funderat hela natten?

Men du ser det utifrån inte inifrån. Egentligen var jämförelsen med AI rätt bra. Den har inga känslor, ingen själ, ingen inre värd, inga upplevelser. Ingen moral eller begrepp om vad som är rätt eller fel. Den är bara en maskin och stämmer med hur de som anser att vi inte har någon fri vilja är. Även om den utifrån kan upplevas som mänsklig. Det är bara elektriska impulser som ger ett visst svar, utifrån programmering och kalibrering. Den kan inte anse något om svaret den ger.

Medan du, utifrån dina kunskaper kan anse att den har rätt eller fel och det kan ha ett värde för dig. Det är som dina politiska åsikter där du tagit till dig de marxistiska wokelögnerna och ser de som sanna, eller i alla fall försvarar dem, för de ger dig någon form av värde. Även om dina åsikter kan ha börjat ändras sista tiden.

Medan för en AI, har det den framställer som en sanning, noll värde för den. Den är bara en maskin och kan inte hållas ansvarig för det den säger, det ligger på konstruktören eller ägaren.

Om vi har fri vilja eller inte går inte att säga, men en AI har definitivt inte det. Vad jag gick in här för, var att någon påstod kategoriskt att vi inte har det och han utgick från att det var så i sina påståenden om ansvar.

När det gäller vissa saker, har vi definitivt inte fri vilja, som våra automatiska reflexer. Det är inte någon form av val som leder till att vi drar bort handen när vi bränner oss. Men, genom ren vilja, kan vi stoppa handen i elden och motverka reflexen, i alla fall ett tag. Så vi kan ha fri vilja i vissa avseenden och inte i andra. När vi är ute och går, kan vi själva bestämma vilken väg vi ska ta, om inte andra eller terrängen hindrar oss.

Har vi en viss fri vilja kan det till och med vara så att olika människor, även har det mer eller mindre.
Men har vi inte fri vilja, blir sanningen ointressant. Den är bara ett resultat av impulser i hjärnan som hos en AI och vi kan inte själva avgöra om det är rätt eller fel, för vår åsikt om det är given på förhand och går inte att välja.

Antar att GW inte uttalat sig i frågan utan att det handlar om slutsatser av vad en kriminolog typiskt sett kan tänkas ha för mer allmänna uppfattningar.

Gällande:


Om man bortser från den dualistiska andemeningen, så är en viktig poäng gällande fri vilja att det sätt avvikande beteende ofta förklaras på principiellt gäller allt mänskligt beteende. Det är inte så att ett i alla avseenden föredömligt beteende, till skillnad från oönskat, skulle bero på yttre och inre faktorer man själv faktiskt råder över.

Det blir, enligt detta, som att ooptimala biologiska strukturer står i vägen för den fria viljans tydligen goda uttryck hos stackars brottslingar och andra avvikare. I själva verket är det så att allt beteende på samma vis emanerar ur biologiska strukturer med lite olika kalibrering hos var och en.

Om man förenklar det och tar exempelvis impulskontroll så befinner sig alla människor gällande grad av sådan på olika platser på en skala i form av en klockkurva från kraftigt bristande till ett stort övermått och de flesta hamnar någonstans i mitten. De som befinner sig längst ut i kanterna kallar vi psykiskt sjuka, de lite närmare mitten kanske sårbara för kriminalitet respektive överkontrollerat beteende. Och på något vis, därmed, berövade något av sin fria vilja.

Men att råka återfinna sig själv i mitten av kurvan är lika lite det uttryck för någon fri vilja. Det innebär att ha dragit en vinstlott och att förmodligen klara sig bättre i tillvaron än ytterligheterna.

Att vara biologiskt sårbar/disponerad för att skicka in en ansökan till universitetet är analogt med att vara biologiskt sårbar för antisocialt beteende.

Tänk att alla människor i hela världen hade blivit övertygade om att vi inte har någon fri vilja utan vi gör allt helt automatiskt.

Hade världen då blivit mer förlåtande och varmare eller hade det blivit kaos?

Jag behöver inte fundera särskilt länge på dessa frågor eftersom det är fullständigt glasklart att fri vilja inte existerar. Vilken ände man än börjar i så kommer diskussionen oundvikligt att leda dit.

Så sanning menar du med andra ord är någonting subjektivt. När du kallar en viss ståndpunkt för marxistisk wokelögn så menar du bara att det är en lögn för dig, eftersom du har kommit fram till en annan ståndpunkt som utgör din ”sanning”.

Då uppstår frågan om du anser att det finns en objektiv sanning som existerar oberoende av de personliga sanningar som människor med sin fria vilja bestämt sig för, eller om det bara existerar dessa personliga sanningar?

Du kan ju alltid söka eller fråga ChatGPT om vad forskningen säger om hur människor reagerar när de lever i starkt auktoritära miljöer eller när de berövas ansvar.

Forskningen är väldigt tydlig. Nu kan vi förstås ha utvecklats så att vi mår bäst och presterar bäst om vi upplever att vi har fri vilja och får leva enligt denna trots att allt sker automatiskt.

Men ingen här har ens varit i närheten av att bevisa att så är fallet.

Empati kan man givetvis ha även om man tror på fri vilja. Att vi har genom historien haft en stark önskan att tro att högre makter styr våra liv gör oss inte mer empatiska.

Finns gott om religionskrig genom åren och att betrakta människor med avvikande beteende som trasiga maskiner gör mig inte övertygad om att det är en bättre väg.

Jag menar att i praktiskt liv händer ingenting om alla plötsligt inser att fri vilja inte finns. Psykologisk funktion och social praktik fortgår oförändrad. Vi kommer även efter uppvaknandet att betrakta oss själva och andra som i praktiken fritt väljande och ansvariga för egna puckade tilltag.

Att allt annars riskerar att rasa samman är dock ett mycket vanligt argument för försök till att rädda ansvaret i en naturalistisk värld. Kan vi inte vara exempelvis genuint ansvariga mot varandra påstås mänskliga relationer inte kunna upprätthållas och även sociala system kommer att haverera.

Jag menar att detta är felaktigt. Ansvarspraktiker står och faller inte med intellektuella insikter om fri vilja.

Däremot bör insikten att ingen kan förtjäna sin belägenhet mer än sin skostorlek få konsekvenser för hur samhällsystemet ordnas. Det bör styra mot ett i vilket det kompenseras för såväl ojämlika utgångslägen som ojämlika utfall. Det vill säga mot en typ av skandinavisk välfärdstatsmodell.

Ja det är viktigt för oss att känna oss fria. Och det har nog ingen stor påverkan på oss om vi har fri vilja eller inte. Det blir mest en intressant analys att tänka på när man sitter i fåtöljen med sin konjak.

Nej jag menar att om fri vilja inte existerar, kan du inte komma till någon annan åsikt. Det är inte du som bestämt att du ska ta till dig de åsikterna. Du har inget val i så fall. Dina åsikter beror bara på din programmering och kalibreringen. Indoktrinering kan väl ses som ett sätt att programmera och kalibrera människor till en viss åsikt.

Medan om jag har fri vilja, kan jag välja att analysera åsikterna, se inkonsekvenserna inom dem och välja att kritisera dem för det. Att de inte håller ihop. Men som jag sagt, kanske har jag en fri vilja, men inte du, eller tvärtom. Det är svårt att veta.

Det finns inga personliga sanningar, bara personliga åsikter om vad som är sant. Sanningen kan inte vara subjektiv, det är bara inom postmodernismen och vänstern det påstås och lärs ut. Din åsikt om fri vilja, är subjektiv om den inte kan bevisas.

Men det finns bara en eller ingen sanning om samma sak, även om vi inte vet vad den är.

Så om vi har fri vilja så har våra åsikter ett sanningsvärde, men de kan fortfarande vara helt fel och inte ha någonting med sanningen att göra?

Sanningsvärdet för våra åsikter existerar alltså bara för oss själva. För din omgivning så är inte dina svar trovärdigare än en AI:s svar. En AI:s svar är tvärtom i regel trovärdigare eftersom den har tillgång till betydligt mer information än vad du har.

En människas vars svar är helt fel har ett sanningsvärde, medans en AI vars svar är helt rätt saknar sanningsvärde. Är det så man ska sammanfatta det du skriver?

Du ser det fortfarande utifrån. Om någon anser att något är sant, har den åsikten om sanningen ett värde för honom, på samma sätt som det har för dig. Men för en AI, betyder sanningen ingenting. Den kan inte värdera den. Kanske sanningsvärde är fel ord här, så jag omformulerar mig för att försöka förklara bättre. Du blandar ihop vad som är sant och vad man anser är sant. Det handlar inte om vad som är sant, utan hur hur man själv ser på det man anser är sant. Förstår du skillnaden?

Eftersom jag ofta får felaktiga svar, i alla fall från Googles AI, vilken den nu är, så kan jag i alla anse mig mer bildad än en AI, inom vissa specialområden i alla fall. Jag vet även varför den har så rudimentära kunskaper om det. Men som sagt, det går inte att säga om det en AI säger stämmer, utan man måste kunna veta det själv för att kunna avgöra det. Säkert stämmer mycket. Men den kan inte avgöra det själv, det kan bara en människa göra.

Poängen är att en AI inte vet om det den säger är sant eller inte, den kan inte värdera det, för den är bara en maskin utan vilja, utan medvetande, utan känslor. Medan en människa har en inre värld, moral och mycket annat.

Men är vi som maskiner, då kan vi inte säga om det vi anser är sant, är det. Våran åsikt om det är given i förhand. Vi kan bara komma till en enda slutsats. Oavsett om den är rätt eller inte.

På samma sätt som du inte kan utgå ifrån att det som en AI säger är sant så kan du inte utgå ifrån att det som en annan människa säger är sant, då andra människor också ständigt har fel. Från ditt perspektiv är alltså inte andra människors påståenden trovärdigare än en AI:s.

Du kan inte heller veta om det du säger är sant eller inte. Människor har fel hela tiden, inte sällan om saker som de är helt övertygade om stämmer. Du kan vara övertygad om att det du säger är sant, precis som en AI kan vara det, men du kan samtidigt ha fel, precis som en AI kan ha det.

Så eftersom du de facto är lika opålitlig som en AI, vari ligger den praktiska skillnaden?