Citat:
Ursprungligen postat av
Bortamatchen
SD har flippat i ganska många av deras gamla frågor. Judehatet är bytt mot muslim hat. Få grupper hatar judar mer än muslimer. Syd Europeer är numera helt ok enligt SD men de var "Svartskallar" när jag var yngre. Dödstraff, abortförbud, ut ur EU och Nato motståndet är borta. Även frågan om att kasta ut alla invandrare har luckrats upp. Löften om gratis saker till alla och invandrarna ska betala för det har över tid luckrats upp.
De har inte haft lika många medlemmar som varit dumma nog att vädra sina mörkare åsikter offentligt denna period. Men de leder ändå stort i antalet vildar och uteslutningar.
Jag undrar vad gruppen "röstar alltid på SD oavsett" tycker om att SD försöker normalisera sig och dumpa de saker som gjort dem speciella.
Jag hör själv till gruppen som inte kan tänka mig att rösta på dem eftersom de är en sådan obehaglig grupp. Snarare än att något är fel på deras politik. Gruppen "röstar alltid på SD oavsett" här på FB där folk vädrar sina åsikter utan konsekvenser ger en bättre uppfattning om hur SD är under ytan än deras officiella politik.
Pundande polis och Peddo i riksdagsgruppen var dock lågoddsare för mig.
Jag håller förstås med, också om jag har en något annan syn. Jag har aldrig stört mig på SD:s "nazistiska" bakgrund, eftersom den enligt mig aldrig varit "nazistisk". Det har varit fråga om ren och skär rasism, och den (förhållandevis lilla) delen av nazi-ideologin är ett naturligt "go to" om man vill rama in de känslorna. Speciellt om man anser sig vara "vit" (men nu kör t.o.m. sionister och judar själva med samma nazi-upplägg...). Jag förstår att det kan behövas sådana starka känslor som drivkraft för att få igång en politisk rörelse, men SD är i grunden ett rasistiskt parti, inte ett nazistiskt och inte heller ett "patriotiskt". Och det är kanske skäl att påpeka att "rasism" är ett ohanterbart begrepp, det finns egentligen finns en rätt stor gråzon och rasism är varken automatiskt "rätt" eller "fel". Så när jag skriver att SD är "ett rasistiskt parti" så är det INTE ett fördömande, utan en bedömning av partiets fokus och drivkraft.
Det jag gillade med "SD för 20 år sedan" var kapaciteten att "säga som det är", nåt som lyste (och generellt lyser) med sin frånvaro i svensk politik. Min förhoppning var att SD skulle agera som katalyst och tvinga alla svenska sillmjölkepolitiker att börja prata klarspråk, eftersom det finns massor av bevis för att befolkningen/väljarna uttryckligen GILLAR klarspråk. Man håller kanske inte med om det som sägs, men man respekterar att någon ofiltrerat säger som de tycker att det är.
Men så gick det inte, och nu har SD tappat det helt. För att citera ett av Sveriges bästa band genom tiderna:
"
Och vi kommer inte längre
Vi är tillbaks på noll
Men ingen kommer sörja
Vi har spelat ut vår roll
Vi glömmer hela skiten
Det betyder ingenting
Vi skulle kommit längre
Men räckte inte till
Vi blev som dom andra
Vi blev som dom andra
Vi blev som dom andra"
Det var förstås ett tungt val, det är det alltid för alla "sanningssägare".
Antingen står man på sig, och då är det extremt viktigt att se till att man faktiskt har rätt och håller skarpa hörn och linjer. Och då får man oftast stå ensam, på en upp-och-ner-vänd låda i parken t.o.m.
Eller så säljer man ut och blir en del av gemenskapen. Ibland är det faktiskt så att "sanningssägaren" vinner, det är kanske mest tydligt när det gäller vetenskap men det förekommer också i politiken. Men det vanliga är att man tröttnar, att man inte orkar, och då "cashar man in". Och det är vad SD gjort, som parti, speciellt under de fyra senaste åren. Jag tycker inte att det är det minsta konstigt att Åkesson knappt deltagit i riksdagsarbetet, om det finns nåt kvar av den unga politikern Jimmie så måste det smaka skit att sitta där i kostym och trycka på knappar, som suger men som man "kommit överens om" med tre andra partier.
Det syns tydligt också i reaktionerna på gårdagens avslöjande. Det fanns bara en "vettig" reaktion och det var ett kraftigt, på gränsen till våldsamt avståndstagande från den egna barnporristen. Om det sen skulle visa sig att han inte blir åtalad och/eller dömd så finns det en väg tillbaka, men SD är inte ett parti som har råd med sån här otydlighet. Fortsättningsvis har partiet inte tagit ställning (så vitt jag vet), och Söder gjorde allting värre genom misstaget att rubricera det som "en tragedi".
Det roligaste med hela historien är att tänka sig lille Kristersson som sitter hemma i en fåtölj och deppar, för nu rök hela hans "Tidö 2.0"-konstruktion och han blir inte statsminister igen (vilket var hela grejen). Sannolikt är han också rökt som partiledare, och som politiker. Dags att vänta på att han blir erbjuden att bli ambassadör i Burma, eller kanske Tongo.
- - -
Jag håller alltså helt med dig. Det är en bra och träffande analys.
