Citat:
Ursprungligen postat av
noxtrei
tack för svaret kompis!
njae, det finns INGA bra saker kvar med det. ett dygn framför datorn utan att kunna sova, äta eller vara nykter typ.
snöar aldrig in på saker jag tyckte om att göra påtänd, är ensam o håller mig undan allt o alla, orkar inte städa eller ta hand om hemmet längre, tappat kontakten med alla utom min bästa vän, en vän till o min mamma. orkar inte ens raka hakan längre ungefär. finns absolut INGET kul kvar med tjacket, det blir mer ungefär som nån slags tångstanke att få i mig det, trots jag mår skit av det, o det går numer sen jag försöker lägga ner det i cykler på cirkus en vecka utan, sen av nån jävla anledning skaffar jag igen o tänder på. IGEN...o mår pissapa med ångest o numer med tryck över bröstet av ångest under hela ruset, det är liksom det enda som händer. jag är så jävla less på det men det verkar svårt att klippa skiten. haft ett relativt MASSIVT missbruk sista åren. tar 2gram i en dos när jag tar det, o blir knappt ens påtänd av det. lite därför oxå jag ledsnat på skiten.
mvh
Jag känner igen mönstret, till viss del. För min del så prokrastinerar jag duktigt under mina nyktra perioder. Jag gör absolut ingenting under dom två första veckorna. Allt som jag brukade tycka va roligt fnyser jag åt. Att göra sysslor eller liknande kommer inte ens på frågan. Jag tar mig till jobbet, gör det jag ska, går hem, äter och sedan lägger mig i sängen. Det blir dock lättare med tid kompis.
Ungefär 5-6 månader in så börjar man känna någon form av lust och ork igen. Socialt umgänge blir någorlunda trevligt, man kan börja träna igen eller portionera ut tråkiga saker som dammsugning och andra måsten.
12mån (min längsta nyktra period sedan sena tonåren, är idag +30) så fortsatte det i samma mönster och jag började känna glädje för sånt som brukade fånga mitt intresse. Livet var gött, och det var OTROLIGT skönt att slippa leva med lögnerna, bortförklaringar och att jaga droger. Det blev uppenbart hur mycket tid och energi som gick åt det. Men tyvärr så försvinner inte suget...
Även om tillfällena då jag blev påmind om mitt bruk och hur gött det skulle vara med en fix blev allt färre och kom mer sällan, så kunde jag avvärja dom då det goda med att vara nykter vägde tyngre än konsekvenserna av ett återfall på något sätt. Men så kommer en extremt påfrestande period i livet där man behöver vara överallt och ingenstans (husbygge, småbarnsliv och jobb var det för min del), och en dag rättfärdigade jag att lite amfetamin skulle få mig att hinna med allt... och vips så är man där igen.
Men jag ska erkänna att det förekommer race även idag. Även om jag kan räkna tillfällena per år på en hand.
Jag brukade intravenöst, dagligen, i flera års tid. Men jag tror aldrig jag skickat i mig mer än en 0,8a. Så att du pangar 2g förvånar mig lite, men samtidigt inte helt ofattbart förstås.
Kämpa på kompis, håll i, vad som hjälpte mig tillslut var att faktiskt en gång nå tillståndet då man genuint känner att "det blir faktiskt bättre med tiden när jag håller mig nykter"... och för det räcket inte 4 veckor tyvärr... Men då vet man att det finns ett ljus i tunneln, och det har sedan dess hjälpt mig enormt att hålla mig nykter under längre perioder.
