Varför försvann mentalsjukhusen?

Så som jag dock minns det (var inblandad i en remissgrupp) så var det främst nyliberala tongångar om att alla har rätt till eget hem, vård i hemmet, inget tvång m.m., fast mellan raderna var det 100% moderata idéer om att spara pengar som tyvärr sossarnas utredare kände var väldigt lockande. På den tiden hade vi slutat bry oss om varandra.

Jag kommer väl ihåg en moderat som sa, när moderaterna flyttade huvudansvaret från staten till kommunerna (som saknar tvångsmedel) sa att vi var monster som vill låsa in folk, trots att hon VISSTE att kommunalisera psykvården var en dödsstöt.

Precis som äldreboenden inte får låsa en dörr trots att en alzheimerpatient återkommande går ut i snö och får lunginflammationer.

Tack gode gud för våra äldre att alliansen förlorade annars hade varenda jävla äldreboende varit privat idag.

Ja det är ett groteskt hyckleri som växt till en sjuk kultur där ingen vågar nämna elefanten i rummet.

Om någon vågar nämna de bakomliggande problemen vet alla att hela härvan kommer att dras med, alla är helt införstådda så alla håller tyst och allt blir bara värre progressivt med att det blir ännu viktigare att dölja vad som faktiskt pågår och varför.

Helt i linje med en destruktiv självmordssekt.

Hur annars förklara ett "välfärdssamhälle" där så kallade "social"-demokrater tidvis har makten utan att de åtgärdar att hjälpbehövande dör hemlösa på gatan, ssmtidigt som nationen ger bort tiotals (eller hundra?) miljarder till andra länder?

Ja, resultatet blev så i slutändan
Men från början trodde man nog att man kunde sopa psykiatrin under mattan
Tung medicinering.
Eller att de skulle dö ut av sig själva, när de blev utan hjälp

Redan innan nedläggningen av psyksjukhusen hade många patienter lämnat sjukhusen, en ny medicin hade kommit vid namn Hibernal, den kom på 50-talet i USA och revolutionerade mentalvården, till Sverige kom den senar och många många patienter kunde skrivas ut, hela avdelningar tömdes och folk kunde flytta hem i stort sett besvärsfria, många biverkningar bla överkänslighet mot sol. Haldol kom senare och förändrade också mkt, när psykiatrireformen genomfördes hade dom lättbehandlade patienterna redan åkt hem, kvar var mest dom svåra fallen bla dom med svåra institutionsskador, det blev för svårt för hemkommunerna att klara av, det fanns varken utbildad personal, pengar eller vilja, många pat for illa men för många gick det också bra.

Jag har svarat på detta förut och nu svarar jag igen.

Anledningen är psykiatrireformen 1995 som genomfördes av den socialdemokratiska regeringen med brett stöd i riksdagen. Tanken var att personer med långvariga psykiska funktionsnedsättningar inte längre skulle bo på stora institutioner utan få stöd, boende och sysselsättning ute i samhället.

Problemet var att kommuner inte hade varken resurser eller kompetens eller en fungerande organisation för att ta hand om de som hade problem.

Svårt psykisk sjuka hamnade mellan stolarna och några av de vansinnesdåd som har skett i samhället kunde troligen ha förhindrats om de hade bara haft kvar sinnessjukhusen. Det var också då man också märkte av att det fanns betydligt fler uteliggare i samhället än tidigare.

Psykstörda jobbar på myndigheter ovh har chefsjobb och härjar fritt på gatorna nu frtiden, desom har tagit över Sverige numera.

Om du frågar en mentalsjuk människa vad dom faktiskt vill ha ut av livet så är det:

Droger, mat, samtalsterapi och fritt boende.

Men det är väl rasistiskt.

Om du behöver nånstans att sova inatt finns det plats på psykiatriska vårdavdelningar runt om i landet

Folk i tråden har redan gett TS de flesta svaren. 2005 när jag var 40 år började även sjukhem och s.k ålderdomshem att försvinna. I dag har vi massor av personer som jobbar i hemsjukvården, personliga assistenter eller som boendestödjare. Även personer i livets slutskede är hemma i stor utsträckning. Palliativ vård var stort bara för några år sedan.

Bättre mediciner och större förtroende för människor med diagnoser men största orsaken är PENGAR, Det är extremt dyrt att driva ett sjukhus/sjukhem med fast personal och hyra och ström dygnet runt. Det är därför som sjukhus läggs ner runt om i landet.

Jag bor i en stad med 60 000 invånare dom lade ner vårt sjukhus 2007 nu tvingas vi åka 4 mil till en annan stad. Speciellt om man kommer i ambulans akut så har man 4 mil att betala själv när man ska åka hem?

Ta bussen då.

Man omvärderade väl synen på vad som var att betrakta som psykisk sjukdom. Mentalsjukhusen fylldes ju med personer med Down syndrom exempelvis. Åka rullstol var att betrakta som att man var psyksjuk oavsett anledning till rullstolen. Tjejer som var hysteriska fick vara på mentalsjukhus, trots att de förmodligen bara hade ADHD och PTSD. Eller har jag förväxlat 90-talet med 1800-talet?