Onkel Kånkel. Men bara sent om nätterna med hörlurar. Som Håkan Florå själv sa:
"Det är sluga människor som lyssnar på Onkel Kånkel - sanna mina ord"
EDIT: riktigt fisförnäma societets-människor (som tror sig vara intelligenta) väljer dock ofta ut obskyra band som ganska få hört talas om. Å det behöver inte vara kass musik som sådan utan mer att det ska "kännas speciellt och unikt" och framförallt signalera riktigt suverän musiksmak på en helt annan nivå än fattighjonens. Gärna band med knasiga låttexter som låter lite som poesin som står i bokhyllan av elfenben. Annars är ju som sagt klassisk musik av alla dess slag även ett välkänt tema bland överklassen men OM det ska köras något mer ultramodernt så gäller många gånger ovanstående.
Själv är jag allätare inom musik i princip. Med relativt få undantag. trenden med ååtåå-tuning gick väl dock lite för långt va....
