Någon som brutit med allt och alla?

Jo, man lever ju liksom på dom andra hyper intelligenta, apornas nåd! Om dom bestämmer sig för att jag ska dö så blir det ju så.
Jag har en hälsosam skeptisism till människor, särskilt i grupp. Jag blev uppfostrad att man pratar med folk om saker och ting. Men har fått ändra på den synen. Dom flesta går inte att medla med, eftersom de är småsinta och därför endast behöver sätta sig på tvären... Många andra är mer... Våldsamma i sin approach till andra människor. Både fysiskt och psykiskt. Det är tur att jag är en så stark person. Utifrån vad jag sett för andra som jag växt upp med så blev det hemlöshet, kåken, döden för många. Vilket jag är glad att jag undvikit.

Människor ogillar att andra sätter gränser. Att stå till svars eller behöva reflektera över dem själva såsom de flesta av oss gör titt som tätt.

Saken med relationer är att man behöver kunna stödjas av dem när man upplever svårigheter.

Man måste utvärdera vad andra tillför en och om det är likvärdigt ens egna insatser.

Någon gång kommer vi dö, vi eller andra. Innan dess behöver vi veta vilka som är värda att leva med som en del av våra liv.

Plötsliga gränssättningar fungerar inte för dig eftersom det är sällan människor inte redan förstår att de agerar fel. Du kan med andra ord uttrycka dig mycket utan att förändra något eftersom människor inte vill ändra på sig själva eller sina beteenden för andras skull och varför skulle de när du aldrig tidigare gått? Om du gjort det kom du nog ändå tillbaka.

Det fungerar som så att det anses vara värre att reagera på andras dåliga beteenden eftersom det inte drabbar dem som upplever att du istället ska ta det du inte vill ta.

Det handlar inte om vad du bär på, vad som sker eller om det är mycket eller lite utan om hur du upplever allt.

Men du behöver alltid ha förmågan att knyta band till nya människor innan du helt klipper med exakt allt och alla såvida du inte känner sig negativ efter varje interaktion med de omkring dig.

Det spelar såklart roll vad man bär på, vad som sker och hur mkt/lite.

Du hade ju hållit med t.ex. om att folk som blir torterade får men av det.

Vad jag menade var att det inte spelar någon roll om det är mycket eller litet.

En person kan bli våldtagen en gång och sedan anse att det är oacceptabelt att hela släkten inte tycker det är ett tillräckligt stort problem för att bryta med personen.

Du behöver inte slå på någon dagligen för att det du gör ska vara våld. Du måste inte utsätta någon fysiskt eller uttrycka saker med ord som du istället gör med handlingar.

Att veta om saker och acceptera en annan persons utsatthet av likgiltighet, är också ett pågående våld.

Jag bröt till exempel senast med min syster för att hon är en förövare, saken är bara att hon inte förstår det själv. För henne är det viktigare att bli omtyckt av andra, än att andra inte ska skada mig. Därför kan du göra exakt vad som helst mot mig och min mamma, mina syskon kommer ändå tycka om dig så länge du bara ger dig på mig men fjäskar för dem. Det är ett våld baserat på avund och svartsjuka där det minsta jag kanske får, är för mycket för dem. Därför har ingen av dem någonsin tagit ställning för mig, de njiter av sådden där mitt blod och mina tårar varit näring till jorden. De verkar vara exakt likadana på min pappas sida också. Giriga, osympatiska och själviska.

Det är som så att lika barn leka bäst och så skaffar människor barn med varandra. Dvs med andra som speglar vilka de själva är. I det får de som blir syndabockar lida så länge de står kvar. För sådana familjer tror att de aldrig kommer få konsekvenser eller lämnas.

Traumaband gör så att offer sällan går. Men det är nya tider. Det blir tydligen alltmer vanligt att folk helt bryter med toxiska anhöriga.

Det är svårare att beskriva med ord det som inte syns utanpå. Vad man varit med om eller få någon att förstå.

Jag har blivit starkare och det är en tanke jag bär på vem jag är och vad jag har varit med om att jag inte vill ändra på den vägen jag har gått även om den varit som den varit.

Jag önskar att någon trott på mig för den jag är. Jag har ingen direkt i mitt liv som varit det mot mig men mot alla jag pratar som jag kan säger jag. "Jag tror på dig" jag tror du klarar det som står framför dig oavsett vad det är.

Man kan inte ändra på människor eller få dem att förstå om de gjort saker som inte bör nämnas. Trots det existerar vi alla på samma jord. De sjuka människorna kan inte bära skulden. De är de friska som gör det.

Okej! Tack för ditt svar!

Ja alltså jag anser mig ju vara frisk i en sjuk värld. Men jag tänker nog inte skuldbelägga mig själv för världens ondska liksom. Min egen däremot är en helt annan femma.

Jag upplever inte att vi existerar på samma jord heller. Man kan välja att sjunka in djupt i sin egen värld, vilket jag upplever att många har gjort.

Problemen uppstår när de försöker tvinga mig att vara med på deras galenskaper.
Det blir så maniskt, där de vill ha bekräftelse på sin fantasi, vilket man kan ge dom, men desto mer man ger, desto mer tar dom.

Människor är ändå bara illasinnade, intelligenta apor. Dom skiter totalt i varandra. Till och med väljer att skada andra för sitt eget välbefinnande.
Sådana "människor" finns det en stor grop för någonstans där dom kan ligga i hög och ruttna!

”I’ve yadi-yadad sex.”

Jag hade jobb, förhållande, vänner, familj, släkt, osv. Nu går jag mer eller mindre min egen väg. Det jag har kvar är jag glad över, men jag tror inte jag är så styrd över det.

Jag har dock något som jag jobbar oförtrutet med. Utan det så vette tusan. Vad är vitsen? Även eremiten har en relation.

Men ibland träffar jag människor också, och säger saker som ”nej tack” om dom undrar om jag vill ha kvittot.

Det var kanske inte det du direkt frågade efter, men jag gick på din uppmaning.

I en värld av lögnare väljer jag hellre att stå ensam.
Rätt personer dyker upp i sinom tid.

Inte gällande familj men gällande vänner förutom en och en till jag pratar med ibland. Det är mest pga hur jag mår psykiskt och känner inte att vännerna ställt upp så varför ska jag prata med dem när jag mår bra om de inte vill skicka ett sms ens en gång per år när man fyller år när man mår dåligt. Innan detta hade jag väldigt många vänner (eller ja "vänner") vi snackar hundratals som jag inte pratar med längre.

Vad vill du veta?