Citat:
Ursprungligen postat av
pentium3
Jag kan inte ens föreställa mig hur det har varit för er släkt och vänner att leva alla dessa år i ovisshet i om T någonsin skulle få upprättelse eller ej. Att U sitter fortsatt häktad ser jag som ett gott tecken.
Utgången är fortfarande oviss men att han inte blev släppt i väntan på dom betyder i vart fall att det är något som kräver fundering. Hade det varit solklart att man funnit honom oskyldig så skulle han förmodligen ha blivit släppt direkt? Rätta mig gärna om jag har fel, jag är ej jurist!
Jag följde detta 2015 och blev förvånad när det drog igång igen!
Det finns risk att vittnen har påverkat varandra och att åsikter och uppfattningar angående hur det hela gick till har förändrats med åren. Klart är att U verkar ha hamnat utanför samhället efter det att han blev frisläppt första gången.
Det ska bli mycket spännande att se hur detta slutar, det känns inte säkert att han blir dömd.
I min mening så pekar väldigt mycket i utredningen mot att U har tagit livet utav T, och han lämnar orimliga förklaringar för situationer som är beklämmande för honom.
Hur som haver så kommer det oundvikligen att stötas och blötas i en högre instans så småningom.
Det har varit skitjobbigt. T är i mina tankar ofta fortfarande, flera gånger i månaden. T hade vänner och bekanta över hela landet pga sin hobby med kattuppfödningen och vi är många som nog hade velat vittna om henne, hur hon var, hennes drömmar osv. Många av oss känner inte ens varandra så vi har inte påverkat något men ändå har vi alla haft samma känsla sedan dag ett, självmord är totalt uteslutet och U är skyldig till det här. För mig räckte det att jag visste hur han varit bakåt och att T behövde bli av med sin andel i huset och deras diskussioner om det. U skulle troligen blivit tillfälligt hemlös och fått flytta hem till sin pappa för han kunde ju inte få fram pengarna. Det är skäl nog egentligen när man tänker på hur U var de sista åren.
Vi lärde känna varandra genom att hon köpte katt av mig, två år senare köpte jag av henne. Att vi pratade såpass ofta som vi gjorde var för att våra barn var i samma ålder och ja det blev mycket föräldrasnack. Var jag i Stockholm för jobb brukade jag åka ut till henne och hon kom ett par gånger ned till mig. Men vår tioåriga vänskap hölls mest på telefon. Jag saknar våra samtal väldigt mycket. Hon var så skärpt, klok, vass, ärlig och rolig. Hon kunde ruska om mig, "skälla ut mig", peppa mig, stötta och var världens bästa bollplank både i föräldraskapet och ang vår hobby.
Jag borde inte hänga här på Flashback och skriva om henne, hon hade blivit sur. Hon sitter nog där uppe någonstans och blickar ned och är arg på mig, men hon får vara det den här gången. Jag gör det här i alla fall. För mig är det att hedra henne nu, att inte tillåta att hon glöms. Att hon är mer än ett mordoffer. T var inte en perfekt människa men hon var omtänksam och fantastisk precis som hon var och jag kommer sakna hennes klokhet och humor i resten av mitt liv.
Jag är väldigt osäker på om U blir dömd. Men om han tror att en friande dom kommer göra att han blir fri så är han otroligt naiv. Han slipper fängelse i så fall men han kommer få leva vidare i hela sitt liv med det han gjort, oavsett vad som händer i rätten. Bevisen kanske inte håller men det kommer inte göra honom mer fri från misstanke nu än under de nu elva åren som gått sedan han berövade sina barn deras mamma. Hon älskade dem och oroade sig jämt över dem. Och han tog henne ifrån dem, ifrån oss alla. En annan mördare får träda fram och bli fälld om vi någonsin ska tro på att det finns någon annan skyldig än U.
Åklagaren som driver målet jämförde det tydligen med ett pussel igår. Något i stil med att om man har ett pussel som föreställer en elefant så ser man kanske inte det när man tittar på enstaka bitar. Men om man pusslar ihop bitarna så ser man att det är en elefant även om det fattas några bitar och även om elefanten svans saknas.
Jag hoppas domstolarna kan se det på samma sätt.
