8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

SIP är alltså inte något man har istället för orosanmälan. SIP kallar man till för att göra en individanpassad samordnad planering mellan en patients/person inom LSS olika stödjande/ vårdande instanser. Man kan visserligen kalla till SIP vid misstanke om att någonting i planeringen brister, men det är inte ett tillvägagångssätt som används istället för orosanmälan.

Ditt inlägg är rent nonsens och så dumt att jag inte bemöter det. Vill du diskutera får du sätta dig in i ärendet.

Du påstår att vården skulle kallat till SIP. Du blandar in att SIP där skolan deltagit inte hållits (det är skolans , eventuellt biståndshandläggarens eller vårdnadshavares ansvar).

Frågan som uppstår är vilken av dessa insatser
som skulle ha noterat behov av ett SIP inför skolstarten, samt hur detta på något enda vis skulle påverka huruvida vården och/eller socialtjänsten agerat rätt eller ej.

Skolan såg antagligen inte något behov av SIP, då Elsa måste haft med sig underlag (utredning ) gällande behov under skoltid. Om inte ytterligare behov av samordnade insatser förelåg fanns inte behov av SIP.

När läkare inom vården sedan blir orolig pga Elsas hälsa och vård, då är det inte först och främst biståndshandläggare och skola, assistansbolag osv som är i fokus. Det är var det brister i vårdinsatser det handlar om, och att modern ifrågasätter ordinationer.

Ja, insatserna samordnas och gås igenom vid SIP, liksom de alternativ som finns för planering framåt. Det är dock inte frånvaro av SIP som ligger till grund för orosanmälningar eller socialtjänstens beslut.

Grundproblemet är systemet, där enskilda tjänstemän med godkännande av sin chef tar genomgripande beslut grundat på bristfällig information, inte för att de skulle vara onda eller inkompetenta eller inte följa regler utan därför att sådana beslut måste fattas skyndsamt. Och att följande utredningar saknar transparens, vilket gör att socialtjänsten och FR får svårt att göra en korrekt helhetsbedömning.

Nu är det ju precis tvärtom i Elsas fall: Orosanmälan är INTE något man gör istället för SIP. Om vården hade följt lagen hade oron kunnat förebyggas och allt som hänt kunnat undvikas. Det är obegripligt att människor som du försvarar rent lagtrots och dessutom påstår att ”inga fel” har begåtts. Människor som du är ju direkt samhällsfarliga.

Orosanmälan görs därför att anmälaren misstänker att Elsa far illa. Sedan är det upp till socialtjänsten att utreda och besluta om eventuella åtgärder.

Det är vården som skapat situationen där oron uppstod. Det är vårdens skyldighet att arbeta för att en sådan situation INTE uppstår. Det är grundläggande för den lagstiftning som hälso- och sjukvården vilar på. Det är uppenbart att du inte förstår denna lagstiftning och diskussionen blir därför meningslös.

I Elsas fall är det ju anmälaren som skapat situationen där Elsa far illa. Vad ska socialtjänsten göra då, menar du?

Som jag inledde med, så ser det ut som att vården brustit i sitt vårdansvar: ja

Detta innebär dock inte att läkaren inte ska orosanmäla till socialtjänsten vid misstanke om att Elsa far illa, utan sådan anmälan ska enligt lag fortfarande ske.

Och fortfarande, så kallar inte vården till SIP utan att se ett behov av ny samordnad planering. SIP håller man inte för att vårdnadshavaren ifrågasätter medicinska ordinationer, varför du tycker att skola och biståndshandläggare bör kallas att delta i medicinska beslut utan att det behövs ny information om situationen i skolan förstår jag inte.

Jag kan även HSL och SoL väl. Beslutet om LVU och orosanmälan har samtidigt alltså inte med Vårdens ansvar eller kvalitet i sig att göra.

Att situationen alltså kommit till av brister inom vården betyder inte att socialtjänsten gjort fel- dvs tagit beslut på felaktiga grunder - och pga att vården inte först kallade till SIP innan soc agerade.

Allting följer en korrekt kedja, och resultatet av denna korrekta kedja är ett felaktigt LVU på Elsa.

Problemet är ju att utredningen inte innehåller någon transparens utanför socialtjänsten. Utredning som sker i dylika fall (dvs efter omhändertagandet), kommer att grunda sig på socialtjänstemäns/ kvinnors uppfattningar om vad som skett och sker.

När jag läser vad du, och fler med dig, skriver går försvaret av systemet som sådant som en röd tråd genom era inlägg. Att socialtjänsten inte begått något fel (det håller jag med om, inte heller jag hittar några fel begångna) är snarare ett enormt problem och inte en lättnad.

Att skriva på ett öppet forum att inga fel begåtts när ett barn omhändertagits pga att soc inte förstår medicinska underlag samt att vården brustit i sitt uppdrag är dessutom som att be om att bli missförstådd.

Hade soc gjort fel hade problemet varit enskilda tjänstemän. Nu är inga fel begångna, men ett barn har ryckts ett helt år från sin familj. De möjliga konsekvenserna kan man förstå. Med tanke på att inga fel begåtts och att detta ändå är utfallet förstår var och en vilka enorma övergrepp mot barn som kontinuerligt pågår i detta land- från våra myndigheter. Och detta system måste förändras i grunden, till att när tjänstemän gör rätt så blir det rätt och inte fel.

Nej, du har helt fel. SIP är ett sätt arbeta som ska säkerställa att patienten får sina samlade behov tillgodosedda. Enbart det faktum att orosanmälan gjordes bevisar att kedjan inte har fungerat i Elsas fall. Av det som framkommit tycks kedjan inte ens ha funnits. Du bara hittar på och vi kommer inte längre. Jag föreslår att vi stannar här för att slippa mer rundgång.

Om socialtjänsten gör bedömningen att det föreligger risk för att vårdnadshavaren kan orsaka barnet akuta hälsohotande tillstånd ska de inom 24 h fatta beslut om ifall barnet ska omhändertas. Socialtjänsten har gjort allt enligt lag och regler vad jag kan se.

Vården har vad det ser ut brustit sedan en tid tillbaka, med undernäring som följd. Det är också möjligt att det skett någon form av missförstånd mellan vården och mamman. Att läkaren uttrycker att mamman troligen inte rapporterat symtomfrihet ser ut som en insikt. Läkaren anser i samma uttalande att Elsa måste ha ätit mer mat under symtomfria perioder.
Av mig fritt tolkat:
Modern har kontaktat vården när Elsa börjar må sämre och gå ned i/ avstannar i vikt samt inte äter. Rent psykologiskt en logisk slutsats att modern gör på det viset. I dessa perioder har droppet höjts/satts in, men den otillräckliga kalorimängden har inte avhjälpt problemet. När Elsa sedan äter mat vid sidan av droppet anses
vården fungera, eftersom att Elsa går upp i vikt.
Läkaren fokuserar alltså på att förklara varför Elsa under en längre tid fått dropp med så pass lågt kaloriinnehåll.

I ett läge där Socialtjänsten pga orosanmälan ska fatta ett beslut, så grundar sig sedan beslutet på en oro om att vårdnadshavaren uppsåtligen gjort Elsa sjuk och gett för lite näring. I sig inte ett konstigt beslut, då Elsa får vård och uppföljning, men där hon ändå inkommer till vården kraftigt undernärd.

Grunden ändras senare till bristande omsorg, med utgångspunkt i att Elsa trots vårdinsatser blev kaftigt sämre hos föräldrarna, men repade sig med rätt vård i jourhemmet. Även det ett enligt regelverket rätt beslut.

Vården har däremot brustit, men det har inte med socialtjänsten att göra. Socialtjänsten omhändertar ju inte barn från vården, utan fokus ligger på föräldrarnas lämplighet. Tjänstemännen förstår inte, likt skribenterna i tråden man kan misstänka jobbar på/ nära just Socialtjänsten, vad läkaren i sitt uttalande säger. Läkaren uttalar sig inte om moderns lämplighet, utan om bristen i vårdinsatsen. Och bristen ligger inte på modern, utan på vårdens bristande uppföljning.

Så: får det gå till så här? Svaret är ja, och till och med att det ska gå till såhär. Det är vad som är skrämmande, och det behövs snarast en översyn från politiskt håll.