Chris Nolan ger sig efter stora framgångar och diverse andra ämnen i de tidigare filmerna nu på klassisk mytologi i sin version av Odysséen. Redan i och med trailern blir det laddat och omdiskuterat. Är det inte rustningar, båtar och valet av skådespelare så är det språket som ifrågasätts.
När man lägger ner hundratals miljoner dollar på att producera en typisk film i Hollywood, förstår man att investeringen gärna får gå plus, även om publiken i verkligheten ofta sviker sedan ett antal år. Att det ska vara underhållande och förståeligt gör att en klassisk berättelse vrids, vänds, förenklas, förvanskas. Slutprodukten ska rymmas inom en given tidsram, det kan inte spreta och krångla. Handling klipps bort, rollfigurer slås samman, platser byts. En uppåt tretusen år gammal berättelse, myt, epos kan inte förstås av en stor publik idag om den inte putsas upp och framför allt justeras språkligt. När en stor del av publiken inte ens vill använda textremsa så framstår valet självklart.
Antika språk i modern film har använts de senaste decennierna, Arameiska i Mellanöstern, Maya i Sydamerika som två exempel, Mel Gibson båda gångerna. 2026 slår tydligen Nolan omvänt ett slag för nutid i forntid. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig.
Argumetet att redan de gamla grekerna (där kom den, ja) givetvis hade ord motsvarande pappa och mamma samt svordomar är självklart. Men det var det där med det storslagna, bokstavligen episka. Det är berättelsernas berättelse, blir inte mer klassiskt. Nolan har mängder av föregångare, tolkningar, diskussioner och avhandlingar i vilkas spår han vandrar. Ett medvetet val, att nyttja ett vardagligt språk i sin version av det möjligen mest kända skrivna verket någonsin?
I trailern hörs bl a "dad", "daddy" och "let's go", vilket nu diskuteras och förlöjligas. Tas man ur upplevelsen om det inte tas höjd i manus och dramatik när det är en klassiker som filmas?
Gör han rätt i ett försök att göra det enklare att förhålla sig till Odysséen, eller vilken anledning han nu haft att göra vardag av tusentals år av mytiska hjältedåd? Får vi härnäst se och höra hjältarnas hjältar gå på muggen och analysera resultatet efteråt? Jag menar, alla gör det och kan förstå och förhålla sig till det. Om det nu är diskbänksrealism man ska reducera myter till. Kan man, ja. Måste man, njäe.
Blir det här ännu en succé för Nolan eller gör han här en Ridley Scott och pissar på sitt eget arv genom att efter ett antal filmklassiker bakom sig till slut krascha rejält.
Episkt, men episkt katastrofalt är alltid en möjlighet.
När man lägger ner hundratals miljoner dollar på att producera en typisk film i Hollywood, förstår man att investeringen gärna får gå plus, även om publiken i verkligheten ofta sviker sedan ett antal år. Att det ska vara underhållande och förståeligt gör att en klassisk berättelse vrids, vänds, förenklas, förvanskas. Slutprodukten ska rymmas inom en given tidsram, det kan inte spreta och krångla. Handling klipps bort, rollfigurer slås samman, platser byts. En uppåt tretusen år gammal berättelse, myt, epos kan inte förstås av en stor publik idag om den inte putsas upp och framför allt justeras språkligt. När en stor del av publiken inte ens vill använda textremsa så framstår valet självklart.
Antika språk i modern film har använts de senaste decennierna, Arameiska i Mellanöstern, Maya i Sydamerika som två exempel, Mel Gibson båda gångerna. 2026 slår tydligen Nolan omvänt ett slag för nutid i forntid. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig.
Argumetet att redan de gamla grekerna (där kom den, ja) givetvis hade ord motsvarande pappa och mamma samt svordomar är självklart. Men det var det där med det storslagna, bokstavligen episka. Det är berättelsernas berättelse, blir inte mer klassiskt. Nolan har mängder av föregångare, tolkningar, diskussioner och avhandlingar i vilkas spår han vandrar. Ett medvetet val, att nyttja ett vardagligt språk i sin version av det möjligen mest kända skrivna verket någonsin?
I trailern hörs bl a "dad", "daddy" och "let's go", vilket nu diskuteras och förlöjligas. Tas man ur upplevelsen om det inte tas höjd i manus och dramatik när det är en klassiker som filmas?
Gör han rätt i ett försök att göra det enklare att förhålla sig till Odysséen, eller vilken anledning han nu haft att göra vardag av tusentals år av mytiska hjältedåd? Får vi härnäst se och höra hjältarnas hjältar gå på muggen och analysera resultatet efteråt? Jag menar, alla gör det och kan förstå och förhålla sig till det. Om det nu är diskbänksrealism man ska reducera myter till. Kan man, ja. Måste man, njäe.
Blir det här ännu en succé för Nolan eller gör han här en Ridley Scott och pissar på sitt eget arv genom att efter ett antal filmklassiker bakom sig till slut krascha rejält.
Episkt, men episkt katastrofalt är alltid en möjlighet.