Citat:
Ursprungligen postat av
buffalo3tys
Det är där Dumpens anhöriggrupp kommer in.
Vad menar du? Allt klumpas ju ihop till traumavård och det erbjuder ju Dumpen.
Ja gäddor pratar ofta om vad familjen ska säga. Som Patrik påpekar i dagens krönika.
https://dumpen.se/2026/05/12/jag-har-familj/
Det är viktigare att överlevare vågar kliva fram och få traumabehandling.
Personen kan väl veta om det utan att öppnat upp sig om det?
Det är ju det som är det viktiga att de får traumavård.
Då blir det som att dra av ett plåster med gäddornas konfrontation.
Jag antar du missförstår mig.
Om någon vågar berätta om förövaren så kommer antagligen fler offer dyka upp till ytan.(offentligt)
Antar du är nöjd med hur det såg ut innan Dumpen startades.
Eller drar jag förhastade slutsatser?
Så om jag förstår dig rätt så är det alltså i praktiken, enligt dig, främst de anhöriga som blivit utsatta som gynnas. Då uppstår den rätt rimliga följdfrågan, vad är det då exakt som uthängningen tillför i den delen av arbetet, särskilt eftersom kontakten med familjen ändå sker oavsett?
Det är också viktigt att vara tydlig med att Dumpen inte är någon form av vårdgivande verksamhet. Det är inte ett vårdbolag, och kan därmed inte heller erbjuda vård.
Att människor ska våga berätta och få rätt hjälp är självklart. Men det är en stor skillnad mellan att skapa förutsättningar för det och att försöka pressa fram det genom offentlig exponering eller tvång. För det kan i sig bli en extra belastning, snarare än en hjälp.
Och det är heller inte så enkelt som att någon automatiskt vågar träda fram bara för att de sett en uthängning. Den kopplingen är långt ifrån självklar.
Barnrätt och barns säkerhet är naturligtvis viktiga frågor och kan och ska arbetas med. Men då uppstår samtidigt frågan om det är rimligt att andra barn ska behöva ta konsekvenserna av arbetsmetoderna.
För det blir en avvägning, man kan inte riktigt hävda att ett arbetssätt är framgångsrikt om kostnaden är att man skadar flera för att eventuellt kunna hjälpa någon annan som man inte ens säkert vet finns i just det fallet.
Och där ligger kanske kärnan i kritiken. Inte i vad som sägs vara syftet, utan i hur det faktiskt genomförs och vilka följder det får i praktiken.
Man kan gärna engagera sig i frågor om barn och nätets risker, och stå och demonstrera hur mycket man vill. Men då bör det rimligen också ske på ett sätt som inte i sig riskerar att skapa ytterligare skada längs vägen.