Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det är bara en dryg kilometers gångavstånd mellan Lokstallsgatan och FP 1

Hade utredarna lagt informationen om Vinof bredvid informationen om Fahlström bredvid varandra, hade de nog dragit ett rött streck med linjal mellan de två männens adresser.

De hade nog dragit ett rött streck, som skar från södra Solna, rakt igenom Vasastan, till södra Vasastan.

Det var nog tät persontrafik längs denna linje.

E-vägen 25 och Lokstallsgatan 6 speglade varandra perfekt.

Det hör också till saken att alkoholister gillar tabletter. Alkoholism och tablettmissbruk är en klassisk kombo.

Jag ger mig fan på att Vinof och Monika var kunder hos Fahlström.

Stort tack till Noppiga sockar, som upplyste mig om Fahlströms adress!

Fahlström och hans klientel sätter verkligen myror i huvudet på mig. Jäklar, vilken dynmaik det finns runt honom. Bara promenadvägarna (tex från karlbergsvägen 66 och från Monikas adress) kan man fundera länge över. Här är tre exempel på adresser, som borde ha kopplats ihop med Fahlströms adress, pga tablettmissbruket:

- Karlbergsvägen 66. Promenadavstånd till Fahlström: 800 m.
- Monikas adress. Promenadavstånd till Fahlström: 500 m (om man sneddade genom Vasaparken).
- Hotell Gustav Vasa. Promenadavstånd till Fahlström: 600 m (om man sneddade genom Vasaparken).

Det verkar fö som att varenda knarkare knaprade tabletter, så påståendet (från Catrines väninna) att "alla sprang" hemma hos Fahlström, var knappast överdrivet. Både lugnande, uppåttjack och opiater finns ju i tablettform, så Fahlström borde ha dragit till sig varenda knarkare i innerstan.

Och han drog nog till sig knarkare från vitt skilda läger. Var det nånstans som tjackisar, horsare och tabletttorskar sprang på varandra slumpmässigt, var det i Fahlströms enrummare ...

Catrine missbrukade fö tre sorters tabletter (barbissar opiater och fludder). Jag misstänker att hon var hemma hos Fahlström betydligt oftare än han ville erkänna.

Denne Fahlström behöver inte vara GM men med tanke på hans verksamhet, knarklangare med rätt täckmantel, och att Da Costa är en av kunderna, närheten till andra i det ständigt växande galleriet av allehanda typer som möttes på baksidan av Stockholm, inte minst Eugeniavägen, så är det, återigen, obegripligt hur han inte utreddes mer. Fantastiskt grävarbete och intressanta analyser.

Fahlströms telefonbok måste ha varit fascinerande läsning. Jag gissar att den innehöll hög som låg, både tjuvar och direktörer, och naturligtvis merparten av da Costas långvariga pundarpolare.

Och det bör ha gått en social pulsåder mellan E-vägen 25 och Lokstallsgatan 6, och mellan Vasaparken och Lokstallsgatan 6. Man måste säga att gubben valde ett bra läge ...

När det gäller Monika, Vinof och da Costa, har jag svårt att tänka mig att alla tre missade att besöka Fahlströms "klinik", som låg 10-15 min bort, om man gick från en av deras adresser i Vasastan.

Exakt hur beroende Vinof var av tabletter vet jag inte men han hade problem med tabletter redan på 70-talet och hans tablettmissbruk nämns som hastigast i olika förhör (även på 80-talet).

Att da Costa och Monika var totala tablettorskar, råder det däremot inget tvivel om. Ingen av dem funkade utan tabletter och de hade båda EP, om jag minns rätt.

Möjligheten att de sprang på varandra hos samma pillerdoktor, är onekligen fascinerande.

Jag tänker också på kvittot avseende en öl på Restaurang Capri på Rörstrandsgatan (som för övrigt ligger där än idag) som hittades vid FP1, så var det promenadavstånd för Fahlström till Capri, och om han var i en missbruksperiod på sommaren -84 så bör han ha besökt Capri vid ett par tillfällen.

En gemensam nämnare bland de mest intressanta personerna i utredningen - Dr. Fahlström, Bo Möller, Ragnar Lindgren och Vinof Olausson - är deras ekonomiska problem. Denna gemensamma faktor placerade dem i samma sociala sfär.

Som Eremona tidigare påpekat går ekonomisk utsatthet ofta hand i hand med andra sociala problem - missbruk, psykisk ohälsa och kriminalitet. I denna värld verkar det finnas en märklig magnetism som drar utsatta människor inom samma geografiska område till varandra. På något nästan ödesbestämt vis hittar de varandra. Det är högst troligt att åtminstone Fahlström, Möller och Vinof korsade varandras vägar vid ett eller flera tillfällen - kanske till och med regelbundet. Ragnar verkar ju däremot inte ha rört sig på samma sätt inne i innerstaden vid tiden för CdC:s försvinnande.

Men när man lägger till deras gemensamma koppling till CdC - den mest uppenbara gemensamma nämnaren av alla - ökar sannolikheten markant för att deras vägar verkligen ska ha korsats, direkt eller indirekt, i den undre värld där CdC själv rörde sig.

Intressant observation. Kvittot från restaurang Capri var ju från den 16/7 så det var efter midsommar då Fahlström, enligt egen utsago, fick ett återfall.

Man kan också notera påsen från systembolaget, med ett tillhörande kvitto från den 2/7 och de olika parkeringskvittona som hittades. Fahlström använde sig visserligen av St Eriksgaraget och kvittot härrörde från Tegelbacksgaraget, men det kan så klart ha funnits ett behov av att parkera på andra platser också.

De du räknar upp, utom möjligen Lindgren vars situation är mer diffus, befann sig uppenbarligen i en nedåtgående spiral våren och sommaren 1984, både ekonomiskt, missbruksmässigt och/eller psykiskt. Att dessa män, som också hade kopplingar till åtminstone en fyndplats och till da Costa, inte granskades mer ingående är förbluffande.

Om man skulle föreställa sig levnadsomständigheter där saker och ting kunde eskalera till den graden att slutresultatet blev ett styckmord befann sig samtliga i sådana. Man kan också notera förekomsten av våld inom både Vinofs och Möllers kretsar. Sammantaget är detta personer som bör ha undersökts grundligt och som mycket väl kan ha stött på varandra.

Kvittot var väl från från Restaurang Dali på Rörstrandsgatan 21, inte Capri? Oavsett vilken så ligger båda i västra delen av Vasastan.

Man nog lugnt anta att på ytan olikartade män som befann sig i social utförsbacke, umgick med da Costa och kände till Eugenaivägen graviterade mot varandra, av sociala, ekonomiska och praktiska skäl.

En sådan banal händelse som Ragges besök på E-vägen 3, säger en hel del. Ragge var antagligen fattig. Hans fattiga kompis (Möller), tipsade Ragge om ett företag i ett konstigt slumområde. Redan här ser vi hur socioekonomiska faktorer binder samman människor. Hade Ragge och och Möller varit medelmedborgare, svenssons, hade de inte vetat var E-vägen 1 låg och Ragge hade antagligen slängt sina kastruller och köpt nya.

Det faktum att han vill blästra kastruller, säger en hel del om hans ekonomi.

Människor som befinner sig i en social utförsbacka har fö en vana att gå. De tappar körkortet, de är för berusade eller för bakis för att köra, de säljer bilen för att finansiera missbruk och betala skulder. De kankse inte ens vill lägga pengar på lokaltrafikens månadskort osv.

Dessa människor går dessutom på konstiga tider på dygnet.

Promander som utomstående inte ens noterar, kan sammanföra alla möjliga trasiga människor.

Och möjligheten att Vinof och Fahlström passerade varandra flera gånger (medan de promenerade och var fulla och narkotikapåverkade) ska såklart noteras.

Om de möttes flera gånger på E-vägen, hur kunde de undvika att börja heja på varandra? Vinof var dessutom spontan och utåtriktad, för att uttrycka det milt ... han verkar ha varit en narcissist med grav ADHD.

Ja, Dali var det förstås. Jag blandade ihop i all hast.