Misstänkta sexbrott på psykosavdelning – cheferna låste in varningar i skåp

El*n St**ling är åter i lokalerna på pnv men som chef på Scä.

Epsteins ringstruktur
Om en man är redo att våldta någon, då kommer han utpressa henne och hennes familj också (åka till hennes address och våldta mer om hon inte betalar). Våldtäkt och utpressning.

Inkomsterna (offrens familjer lär betala sin dotter om hon ber med risken att bli våldtagen i sin address) går till att muta de övre i ledet att titta åt andra hållet (sälj, sälj, sälj = hänsynslös exploitering av utsatta kvinnor, för att få pengar).

Min slippery slope-teori / inkörsportsteorin:
först kom Casino-företagen till TV-reklam: hänsynslös exploitering av lågbemedlade, ger pengar till Casiot (här finns förstås chans att vinna + man utpressas inte med hot om fler våldtäkter).

Sedan kom smslåns-företagen:
Hänsynslös exploitering av lågbemedlade.

Dessa Epstein-ringar:
Mutor betalas till högsta hönsen för att titta bort och bli mångmiljonärer.
Pengarna kommer från offren och deras familjer.

Exempel, när det pågick i Danderyds sjukhus psykiatri:
*wa Bau*rmann - högsta chef (aldrig synlig på avd.)
|
*lin St*nling - enhetschef (höll sig 100% i personalrum; mutad och hotad av våldtäktsmännen)
|
Arn* St*nstedt & Lena Pihl (chefsöverläkare; kände till våldtäkterna men såg åt andra hållet pga stora mutor & hot). *attias *ånsson (chefsöverläkare; frånvarande: oklart om han visste och var mutad+hotad, eller ej).
|
*melie B*ckius & xx (sjuksyster; mutade och hotade att tillåta skötarnas missbruk av systemet)
|
Jonath*n Ros*n & Merh*ban/Mirr* & Isa* & ... (våldtäktsmännen; utpressade sina offer (via dem deras familjer) att betala - pengarna gick till ovan led som mutor).

Det finns en webbsida om mannen också: www.rosenrapes.com
Där har man bl.a. bildmaterial (från FuP),
tidnings-artikel-länkar om härvan.

Äckligt socialt umgänge på Danderyds 141 som utnyttjades av män för att utpressa+våldta tjejer som kom in för lite psykisk ohälsa: istället blev de våldtagna i brandtrappan, och deras familjer hotade/utpressade via sin dotter.

Och psykiatrin är perfekta täckmanteln för att hålla tyst på offren. Personalen hade ett ord för det: "har hon börjat prata..." isåfall lägg in henne (på vår avd.) så hon får medicin.
Alltså börjat prata om hur män utnyttjar systemet/arkitekturen på Danderyds för att: få tillgång till information om tjejer såsom adresser (svagheter utifrån vad som står i journalen, dvs ens mest privata utlåtanden) för utpressning/våldtäkt.
Precis som ordet "äcklig" gled definitionen, inne på Danderyds avdelning.

Det är en affärsmodell som går runt på att muta Chefsöverläkarna till tystnad (googla hur mycket pengar de har; de tröttande på patienter för länge sedan (och är i 70åå) och skor sig rika på att titta åt andra hållet (mutorna kommer från våldtäktsOffrena/deras familjer).
Börjar någon tjej "prata" så skickas hon tillbaka. (Psykiatri).

Chefsöverläkarna (Chöls) (dvs 2st: Arne och Pihl) var mutade (om man kollar deras inkomst så stämmer den inte överens med att bara vara vanlig läkare). Pengarna kom från offren.
De fick tiotals miljoner för att titta åt andra hållet, ta instruktioner (socialt) från förövarna, och minimera hela hålligånget.

De pratar med varandra i social taktik för att sko sig på att ifrån offer ta pengar till mutor till chöls. Ingen kommer tro offren för att det är så bestialiskt (gärningsmännens motiv: att vara så brutala som möjligt under de korta tillfällena för övergrepp som möjligt. Det förvirrar "patienten/personen" att inte kunna reflektera tillbaka, och när hon börjar berätta till anhöriga så blir det "Jag blev våldtagen i sjukhuset av sjukhuspersonal" och ingen tror dem. + mediciner. Det är därför det pågått i 6 år (varje avdelning bearbetar ca 500 patienter/år).

Överblick över hur Danderyds sjukhus psykiatri avd. 141/140 fungerade:
https://assets.zyrosite.com/cdn-cgi/image/format=auto,w=2800,h=3964,fit=crop/WLkBnybDP6OJHW9p/3-copy-WWQHCJ7ZVepWjbcU.jpg

Bild på kulverten/brandtrappan ur FuP:
https://assets.zyrosite.com/WLkBnybDP6OJHW9p/screenshot-2025-04-13-223354-bISVIHP6wSavsM5g.png

DN:
https://www.dn.se/sverige/misstankta-sexbrott-pa-psykosavdelning-cheferna-laste-in-varningar-i-skap

------------------------------------------

Det fanns ett återkommande mönster på avdelningen, där unga och utsatta kvinnliga patienter kunde väljas ut, isoleras, föras bort under till synes legitim vårdrutin, och sedan återföras i ett så traumatiserat skick att deras berättelser därefter kunde avfärdas som "panik", "psykos", "osammanhängande prat" eller allmän psykisk försämring.

Det avgörande är alltså inte bara själva övergreppet, utan hela kedjan:
- urvalet av vilka patienter som var mest sårbara,
- tillgången till dem genom rollen som personal,
- möjligheten att föra bort dem under UmP/promenad,
- återkomsten i chock/panik,
- dokumentationen i journal,
- medicineringen,
- chefers och kollegors medverkan & passivitet,
- och därefter ett system där offret blir allt mindre trovärdigt ju mer traumatiserat hon är.
- sedan hot om fler våldtäkter efteråt om hon inte betalar pengar till de/dem som gjorde övergreppen.
- pengarna går upp i ledet i verksamheten (sjuksystrar, chefer) och tiotals miljoner omsätts.

----------

Hur urvalet gick till

Det hela handlade inte om att det var "vem som helst" som våldtogs, utan om en viss typ av patient: unga kvinnor, ofta mycket utsatta, ibland deprimerade, ibland med drogproblematik, ibland anorexi eller allmän skörhet.

När en sådan patient kom in skedde först det yttre, professionella mottagandet. Inget såg avvikande ut inför andra. Tvärtom: allt kunde se lugnt, vårdigt och rutinmässigt ut i allrummet där alla satt.

De första dagarna får nya patienter ofta inte gå ut. Det gör dem extra beroende av personalen. De är på en ny plats, bland kanske 20 nya människor, och den personal som ger dem mest uppmärksamhet får snabbt ett psykologiskt övertag. Min tes är att just denna fas gjorde det lätt att skapa en slags emotionell exklusivitet: "jag är den som guidar dig här", "jag är den trygga vuxna", "jag vet hur allt fungerar".

----------

UmP som nyckelmekanism

Nästa steg var när chefsöverläkaren tillät UmP – att patienten fick gå ut med personal (detta utifrån vad skötarna sa om patienten).

På pappret ser det helt normalt ut. I praktiken gav detta gärningsmannen perfekt tillgång till patienten utanför allas blickar men fortfarande inom en officiell vårdrutin. Patienten tror att hon går på promenad med personal. Personalen har legitimitet. Patienten kan inte området. Hon leds.

Om patienten var rökare kunde promenaden sägas gå till rökrutan. Om hon inte var rökare kunde det vara kiosk, godisaffär eller bara "en sväng". Patienten vet inte vägen. Personalen vet vägen. Patienten följer.

Det är här kulverten blir central.

----------

Kulverten och brandtrappan

Kulverten användes därför att den både känns legitim och avskild. Den är stor, sjukhusaktig, teknisk, nästan som ett underjordiskt transportsystem. Om någon säger att "det här är snabbaste vägen till rökrutan" så låter det rimligt för en ny patient.

Patienten förs därför ned till våning 0, genom kulverten, fram till metalldörren till brandtrappan. När dörren öppnas blir det ännu ett steg i "vägen dit vi ska". Patienten ser kanske bara trappan och antar att de ska vidare.

Det är här övergreppet hastigt börjar (ju snabbare desto mer överrumplad blir tjejen och desto lättare att få in henne i brandtrappan (med sina tjocka betongväggar och 10 cm tjock ståldörr - ingen kan höra en skrika där)).

Om patienten tvekar finns ett uppenbart maktövertag. En 40-årig man i personalroll mot en 18-årig, skör eller redan rädd patient. Bara den situationen kan räcka för att framkalla frysreaktion.

Gärningsmännen hade, inne i det lilla betongutrymmet, ett intresse av maximal kontroll och maximal skräck. Ju mer chock, desto sämre minne. Ju mer panik, desto mindre förmåga att skrika, resonera, protestera sammanhängande eller senare vittna tydligt. Plus utpressning blir lättare.

----------

Varför traumat i sig blir en del av "metoden"

Traumat/PTSD inte bara är en bieffekt utan en del av skyddsmekanismen för gärningsmännen.

En patient som utsätts för något extremt i en brandtrappa, av en person i vårduniform, i ett läge där hon redan är maktlös, kommer mycket lätt att:
- frysa till,
- få fragmenterat minne,
- tappa språkförmåga,
- bli osammanhängande,
- uppfattas som "psykiskt försämrad".

Och just det kan sedan användas emot henne.

När hon förs tillbaka till avdelningen ser andra inte början på händelsen – de ser bara slutresultatet: en livrädd, skakande eller osammanhängande patient. Då blir det lätt för personalen att säga: "hon har panik", "hon är psykotisk", "hon behöver lugnas".

Jag tror att detta är varför våldtäkterna inte bara skadade offret utan samtidigt producerade den "bevisning" systemet sedan använde mot henne.

----------

Återföringen till avdelningen

Jag såg själv flera gånger mönstret att en ganska lugn eller halvdeppig ung kvinna gick ut på promenad med (eller 2) manlig personal – och att hon kom tillbaka i ett helt annat skick: panik, frysning, gråt, osammanhängande prat om våldtäkt eller intensiv rädsla.

Om patienten sa "nej", kämpade emot, eller pratade om övergrepp, kunde detta direkt omtolkas som symptom på psykos. Då blev inte frågan "vad har hänt henne?" utan "hur bryter vi hennes panik/psykos?"

Kollegor kunde hjälpa till att fysiskt föra patienten tillbaka till sin cell (rummet är lite större än en fängelsecell och innehåller inte så mycket - alltid dubbelbelagt). De 3 våldtäktsmännen som sammarbetade (R*sen, M*rheban, Isa*) skrämde genom kroppsspråk, ansiktsuttryck eller korta ord som gjorde situationen ännu mer skrämmande för henne. Hon förstår då inte bara att hon varit ensam med en möjlig förövare – utan att hon nu återvänder till en låst avdelning där fler i personalen kan vara på hans sida.

Det är i praktiken ett budskap om total maktlöshet.

----------

Journalerna som kontrollverktyg

Journalåtkomst - personalen kunde läsa:

- patientens adress,
- telefonnummer,
- familjekontakter,
- ekonomi,
- privat bakgrund,
- sårbarheter,
- anledningen till att hon sökt vård.

Direkt makt på avdelningen: man vet exakt vad som gör patienten mest rädd, mest skamsen, mest lätt att manipulera.

Makt efter utskrivning: man vet hur man hittar henne, hur man kontaktar henne, och vad man kan hota med.

Efterföljande sms, antydningar, sexuellt laddade fraser på tyska och stalking bör inte ses som isolerat, utan som en fortsättning på samma kontrollkedja.

----------

Sms, språk och efterkontroll

I FuP verkar J*nathan R*sen ha lagt mycket energi på att förklara bort sina sms som "fantasier". För mig är just det intressant, eftersom det tyder på att sms:en var viktiga.

Min tolkning är att sms:en fungerade som kodad kontroll:
- inte tillräckligt explicita för att omedelbart fälla någon,
- men fullt begripliga för offret i ljuset av det hon varit med om.

Om en gärningsman under ett övergrepp använder sexuellt laddade fraser på tyska, och sedan efteråt sms:ar liknande formuleringar, så blir budskapet för offret inte romantik utan påminnelse, hot, kontroll. Det behövs inte att sms:et ordagrant säger "jag ska skada dig" - offret hör redan resten mellan raderna.

Bild:
https://assets.zyrosite.com/WLkBnybDP6OJHW9p/sperma-10-7YqleRdGIZhmgzDs.jpg

----------

Brandtrappan och de tre spermalämnarna

En av de mest anmärkningsvärda uppgifterna är att polisen hittade sperma från tre olika män i brandtrappan samma dag.

För mig gör det två saker svåra att tro:

1: att detta skulle vara en enskild, helt isolerad incident,
2: att de närmast berörda kollegorna inte visste något.

Om flera män lämnat sperma på samma plats, på en plats som samtidigt enligt flera uppgifter knyts till övergrepp, och detta sker i en miljö som städas regelbundet, så framstår det för mig som starkt stöd för att platsen användes återkommande och inte slumpmässigt.

Jag menar därför att detta pekar mot en krets, inte en ensam avvikare.

----------

De närmaste kollegorna

R*sens närmaste kollegor var inte sådana som enbart "borde ha förstått" - utan faktiskt visste (och blev mutade med offrens pengar (från utpressningarna)) eller själva våldtog & utpressade. De flesta övriga personal på 141/140 visste inte nödvändigtvis varje detalj varje gång, men tillräckligt för att vara del av den inre kretsen.

Här är kollegorna till R*sen:
Samtliga på avd. 141 i "inre cirkeln":
Skötare/våldtäktsmän: R*sen, M*rheban, Isa*, ++
Mutade sjuksystrar (Ghislande Maxwell-roll: de fick mycket pengar (och undvek hot) genom att vara kvinnor som hjälper män våldta): E*elie B*ckius, E*in S*enling.
Chefsöverläkare som blev stenrika på att se mellan fingarna på övergrepp: A*ne S*enstedt, L*ena P*hl, M*ttias M*nsson.
Det var personal som var (på kvällspassen då de flesta våldtäkter hände).
På avdelningen mittemot (avd. 140) visste också alla vad som pågick (J*nathan R*sens fru jobbade där; denna fru har ej lämnat R*sen på flera år trots att hon känner till allt han gör - dvs hon är djupt inblandad i härvan om sex och pengar). Men de sa nog inte det till sina 2 barn... än.
E*a B*uermann var högsta chef ansvarig för verksamheten. Hon var aldrig på själva verksamheten (där alla tjänade miljoner på patienternas lidande) så det är oklart om hon också blev mutad med miljoner för att hålla tyst och låta allt fortsätta.

Dvs skötarna våldtar tjejer och hotar dem efteråt, serievåldtäktsmän drar sig inte från utpressning.
500 patienter spolas igenom varje avdelning per år. Hälften av dem kvinnor. Hälften av dem kvinnor under 25. Det är ca. 100 potentiella offer per år, för de 3+ våldtäktsmännen.
R*sen var aktiv skötare i 6 år. En av anmälarna i rättegången hade våldtagits 3 år innan våldtäktsaktiviteten stoppades. De flests i rättegången hade våldtagits under de 3 senaste månaderna innan våldtäktsaktiviteten stoppades. I FuP stod det att anmälningar och tecken på övergrepp hade setts flera år innan de 3 år som den patient det gått längst tid för i rättegången.

Chefsöverläkarna och de kvinnliga sjuksystrarna blev mutade och hotade, med pengar som M*rheban, Isa* och J*nathan R*sen utpressade från sina våldtäktsoffer efter utskrivning.
De från 140 har jag ej namn på - me de var flera. Det är stora summor (tiotals miljoner) som genereras om man har Gud vet hur många våldtäktsoffer att utpressa - A*ne bor i en 10 milj kr lägenhet (tjänar svenska läkare verkligen så mycket?) och P*hl bort i 5 milj kr hus men äger flera företag såsom "P*hl Investing" och något företag som säljer tips på hur andra företag ska sköta försäljning - år 2022 höll våldtäkterna på och ett av hennes företag omsatte 888 000 kr - efter att våldtäkterna uppdagades 2023 sjönk omsättningen till 341 000 kr.

M*rheban och Isa* är namn som i FuP:
- återkommer som mycket nära R*sen,
- att deras agerande verkade samordnat,
- att de inte trädde fram öppet i processen på ett sätt som klargjorde sanningen,
- att deras förklaringar verkar ha förskjutits när polisens frågor kom.

De:
- visste vad som hände,
- hjälpte till att föra tillbaka offren,
- bidrog till att avfärda dem,
- höll andra borta,
- och upprätthöll en kultur där alla "visste men ingen sa".
- de pratade sällan och höll sig "gömda" för att undvika uppmärksamet. När de pratade med varandra så var det korta fraser på arabiska. Oklart om M*rheban ens kunde svenska. De och R*sen var i samma grupp, alltid tillsammans och i.om. att de visste vad som pågick så är det svårt att tro att de inte själva våldtog patienter (för att få stora summor + "äga en sexslav") i.om. att de hjälpte en man som de visste var våldtäktsman att ljuga om patienter, hjälpa honom förvirra dem och skapa maximalt med PTSD så att det blir svårare för patienten att vittna, och allt annat som står i deras makt -
säg att R*sen bara samlat på sig 100 utpressningsoffer under de 6 år:
säg att varje offers familj ger sin dotter 1 miljon (för när ens dotter bönar och ber om pengar för att hon inte vill bli våldtagen igen (och skickad till samma avd.?) så behöver hon pengar om och om igen...).
Då omsatte R*sen 100 miljoner (6 år, med bara 100 offer; teoretiskt kan det ha varit 600 offer).
Hur blev chefsöverläkarna A*ne och P*hl rika á tio miljoner+ ?
Varför hjälpte sjuksystern E*elie B*ckius och enhetschefen E*in S*enling till? miljoner?
Skulle de två araberna eller alla grabbar från 140 som visste (oklart om de våldtog+utpressade) inte själva ha viljat våldta vissa tjejer som kom som patienter? var det lockande att börja, när R*sen samlat på sig 100 miljoner från detta?
De som inte deltog blev antagligen betalade för att titta åt andra håller och tillåta (därmed hjälpa till) i verksamheten.

Verksamheten bygger på hierarkin (från lägst till högst):
- patienterna (efter befrielse) besöks på sin adress av R*sen, och får SMS där sexuella fraser på tyska och "Vill du ses?" och en bild på en ros såsom i R*sen.
Skulle en hänsynslös serievåldtäktsman som vill maximera trauma, inte även utpressa?
Pengarna kommer ur patienternas familjers fickor...

- skötarna (som våldtar) tar säg 1 miljon från varje patient och ger delar av den pengen uppåt i hierarkin:

- sjuksystrarna/enhetschefen: kvinnor är bra att ha på en avdelning fylld av män - det skulle se suspekt ut om 100% av personalen var män (nu var det väl 70-80%). E*elie B*ckius var en egoistisk "Wolf of Wall Street"-typ som gör allt för uppmärksamhet och pengar - helt hänsynslös. Hon jobbade där i 6 år och när polisen stoppade verksamheten så golade hon ner R*sen framförallt (sa i FuP att hon kände till hans övergrepp sedan innan polisinsatsen) (men också M*rheban och Isa*). Nämnde ett par namn på tjejer som utsatts under åren. Hade inte ringt polis trots detta, utan det var när polisen kontaktade henne som hon sa att hon kände till övergrepp.
Hon avböjde att medverka till polisutredningen utöver det - avböjde att vittna i rättegång.
Isa* och M*rheban sade sig inte veta något när polisen först ringde, men efteråt mindes det att "R*sen varit lite olämplig, och det var typ sexuellt. That´s all." Avböjde att vittna i rättegång fast de och R*sen var alla skötare i samma sal (dvs R*sens närmaste kollegor, såsom sjuksystern).

----------

Avdelningens vardag som skydd för övergreppen

Avdelningens vanliga funktioner kunde fungera som skyddsmekanismer:

- låsta dörrar,
- personalens nycklar,
- UmP,
- journalföring,
- medicinutdelning,
- observationsrutiner,
- nattvak,
- enskilda patientrum,
- injektioner och tvångsåtgärder.

Allt detta ser legitimt ut utifrån. Men om fel person får använda det, eller om flera skyddar varandra, blir samma struktur perfekt för att tysta ett offer.

Till och med det att en patient "blir sämre" efter några dagar kan i ett sådant system användas som bevis på sjukdom, när det i själva verket kan vara bevis på övergrepp.

----------

Medicineringen som tystnadsmekanism

Den psykiatriska medicineringen, i de här fallen, inte bara kan ha varit behandling utan också en effektiv tystnadsmekanism.

När en traumatiserad patient gråter, skriker, fryser, eller upprepar att hon blivit våldtagen, kan det tolkas som "psykos", "panikattack", "agitation" eller "vanföreställningar". Resultatet blir mer medicin.

Om stark neuroleptika sedan gör personen:

- trög,
- tung,
- sömnig,
- apatiskt avflackad,
- överväldigad av hunger,
- kognitivt nedsatt,
- och socialt mindre trovärdig,

då blir det oerhört svårt att:

- göra en anmälan,
- hålla ihop en berättelse,
- stå emot vården,
- övertyga polis,
- eller ens lita på sitt eget minne.

Det är därför själva vårdapparaten blev ett skyddsnät för gärningsmännen.

----------

Chefernas roll

Det räcker inte att säga "de såg aldrig patienterna". Just det är problemet.

Om chefer:

- inte går på golvet,
- inte själva möter patienterna,
- litar blint på journalanteckningar,
- får återkommande varningssignaler,
- och ändå låter samma personer fortsätta,

då blir frånvaro också en form av medverkan, vare sig den bottnar i likgiltighet, bekvämlighet, rädsla, prestige, pengar (dessa läkare sitter på tiotals miljoner och de medverkade inte i polisutredningen och vittnade ej i domstolen). Den helt frånvarande chefsöverläkaren M*ttias M*nsson deltog i polisutredningen men förminskade brottsligheten: han visste att R*sen jobbat där i 6 år och att anmälningar om våldtäkter inkommit under (nästan?) alla de åren,
Chefsöverläkarna A*ne och P*hl var uppenbart medverkande och köpte hus för över 10 miljoner (läkarlön?); skulle inte chefsöverläkaren M*ttias då inte vetat om verksamheten?
I polisutredningen sa han att en "handful kvinnor kan ha utsatts" och att "han inte vet om dessa kvinnor var där frivilligt då de utsattes eller på tvång" - dvs han försökte minimera och sopa under mattan.

DN:s rubrik om att varningar låstes in i skåp fångar just detta: ett system där information inte leder till skydd för patienter, utan till intern förvaring och fortsatt tystnad.

----------

Pengar, utpressning och min tolkning av motivet

Jag tror inte detta bara handlade om sexualitet. Jag tror också att pengar kan ha funnits med som motiv och som smörjmedel i systemet.

Min tes är att utsatta patienter och deras familjer kunde pressas genom rädsla, skuld och hot – uttalade eller outtalade. Personalen hade ju:

- deras kontaktuppgifter,
- deras psykologiska profil,
- deras familjekopplingar,
- och ett enormt trovärdighetsövertag.

När ett offer redan är stämplat som psykiskt sjuk, medicinerat och avfärdat, blir det extremt lätt för omgivningen att tänka att märkliga sms, pengabegäran eller kontaktförsök bara är "komplicerat efterspel", inte organiserad utpressning.

Pengar användes både för att tysta offer och för att köpa lojalitet uppåt eller åt sidan.

----------

Varför så få anmäler

För mig är det egentligen inte märkligt att få anmäler. Det märkliga är att någon alls lyckas göra det.

Ett offer i en sådan situation sitter fast i flera lager samtidigt:

- hon är redan skör när hon kommer in,
- hon utsätts av någon med makt,
- hon är inlåst,
- hon blir ifrågasatt,
- hon medicineras,
- hon får höra att hennes minnen är psykossymptom,
- den tekniska bevisningen kan städas bort,
- och efteråt kan hon fortfarande kontaktas eller skrämmas.

Dessutom tror hon ofta att hon är ensam. Om man tror att man är den enda som blivit vald ut, då känns det ännu mer omöjligt att bli trodd.

När DN väl publicerade och fler trädde fram är det, i mina ögon, ett starkt tecken på just detta: att offren först när någon annan brutit tystnaden vågade tänka att "det kanske inte bara var jag".

Varför ingen dömdes

Min slutsats är att frånvaron av fällande dom inte betyder att inget hänt. Det kan lika gärna betyda att systemet fungerade för bra.

Om man tänker efter så hade ringen nästan perfekta förutsättningar:

- offren var i beroendeställning,
- miljön var låst,
- personalen kontrollerade dokumentationen,
- chefslagret mötte sällan patienterna direkt (och tog instruktioner av de mutande skötarna),
- medicineringen minskade offrens handlingsförmåga,
- polisen kunde lätt tveka inför berättelser från tungt medicinerade patienter,
- och lång tid hann gå innan någon vågade tala.

Domstolen nådde inte hela vägen fram.

----------

Hur jag ser hierarkin

Längst ned i det praktiska utförandet: skötarna, de som hade direkt fysisk tillgång till patienterna, tog promenaderna (våldtäkterna), gick in i rum, vakade nattetid, förde tillbaka patienter, höll andra borta, skrev eller påverkade observationer.

Ovanför dem: sjuksystrar kan ge injektioner, bekräfta att patienten var "dålig", och därigenom göra tvång och nedsövning till "vård". Dessa var så nära våldtagarna att det är uppenbart att de fick pengar.

Ovanför dem: chefsöverläkare, som hade formell makt över vårdtid, diagnoser, tvång, medicinering och hela berättelsen utåt mot anhöriga. De tog sina instruktioner av skötarna - och blev rika på kuppen!

Vid sidan av detta: enhetschefen (E*in S*enling), som var 100% frånvarande men kunde ändå möjliggöra att samma personer stannade kvar, kom tillbaka, gick på nattpass, sjukskrevs och återkom. Mutad+hotad.

Min poäng är att detta inte behöver betyda att alla gjorde samma sak. Det räcker att varje nivå tjänade pengar på att göra saker på det sätt våldtäktsmännen ville.

----------

Om nattpassen

En särskilt obehaglig del i detta är nattvakssituationerna:

När en ung kvinnlig patient är så skör att någon personal måste vaka vid sängen hela natten, då är hon bokstavligen i händerna på den som får passet. Om samma person dessutom redan beskrivits som olämplig eller sexuellt gränslös, borde det vara totalt otänkbart att ge honom sådana uppdrag.

Att det ändå skedde regelbundet, säger något fundamentalt om hur skyddslöst systemet var.
I DN-artikeln Tidigare överläkaren om våldtäktsanklagade skötaren: ”Jag är fruktansvärt besviken på honom” säger L*na P*hl att hon ansvarade under en (hur lång?) tid för att, citat ur artikeln: "Peka ut utvalda patienter för J*nathan R*sen att närma sig". Jag gissar på att R*sen gav henne order om vilka patienter (alltid tjejer) P*hl skulle välja åt honom. Såklart P*hl blev mutad! Hon var ansvarig chef för verksamheten i 6 år - de 6 år R*sen var aktiv serievåldtäktsman som utpressade tiotals miljoner från patienter. Idag har P*hl 5 milj kr hus och flera företag, varav ett investeringsföretag.

Hon medverkade öht inte till polisutredningen - dvs R*sens chef medverkade inte i rättegången mot R*sen. Hon tog avgångsvederlag och pensionerade sig.

Samma sak med A*ne S*enstedt. Ville inte hjälpa polis öht och pensionerade sig till sin 10 milj lägenhet.

----------

Min övergripande slutsats

Min övergripande slutsats är att detta inte framstår som slump, missförstånd eller "en konstig person på en arbetsplats". Det framstår som ett mönster där:

- utsatta patienter valdes ut,
- personalrollen användes för att isolera dem,
- övergrepp kunde ske i avskild miljö,
- kollegor skyddade, bidrog till eller normaliserade följderna,
- journaler och diagnoser användes mot offren,
- mediciner och tvång gjorde dem svagare,
- R*sens alla telefonkontakter (som polisen såg i telefonen de tog vid husrannsakan) till f.d. tjejpatienter med tyska ord om sex, sedan frasen "vill du ses?", och trots ett "nej." så tog han kontakt igen och igen och igen. Exakt hur utpressning och överföringarna av pengar skedde är oklart.
- och chefslagret hjälpte det (som borde ha stoppats omedelbart) att fortsätta i 6 år.

Det var en Epstein-ring-liknande verksamhet gömd under psykvårdsverksamheten i Danderyds sjukhus.

----------

Kortast möjliga sammanfattning

En ung och utsatt kvinna kommer in till avdelningen relativt fungerande men skör.
Hon fångas upp av en manlig skötare som verkar professionell.
När UmP tillåts leds hon via kulverten till brandtrappan.
Där sker övergreppet som utlöser extrem chock.
Hon förs tillbaka till låst avdelning i panik.
Paniken tolkas som sjukdom (av personal som också är mutad eller också håller på med samma verksamhet som R*sen).
Hon medicineras, dokumenteras och förlorar trovärdighet.
Kollegor och chefer stoppar inte kedjan: de tjänar pengar på att hjälpa till.
Efteråt kan hon fortfarande kontrolleras via journaluppgifter, sms och rädsla.

-----------


När hon till slut försöker berätta är hon redan stämplad som opålitlig - chefsöverläkarna har sagt till hennes familj att allt "börja prata psykotiskt om t.ex. våldtäkter (vilket hon gjort på avdelningen men den psykosen har de medicinerat bort) MÅSTE (de betonar detta som väldigt väldigt viktigt till föräldrarna (som läkare)) göra så att föräldrarna snabbt ringer psykiatrin för akutinläggning på psykhus. Anledningen: när en psykos börjar yttra sig (dvs hon öppnar upp om vad som hänt i vården) så "är det skadligt för hjärnan om den får pågå länge - så hon måste till psykvården och få mer mediciner snabbt!".
Dvs hela verksamheten är så hänsynslöst pengalysten att chefsöverläkarna (som vet att de själva varit inblandade i åratal) säger allt och lite till till patienternas (de våldtagna tjejernas) föräldrar för att undvika att bli avslöjade.
Så när ett par föräldrars dotter varit i vården, våldtagits, fått livslång medicinering i den dos som avdelningen bedömt gör henne oförmögen att tala om vad som hänt (medicinerna gör en kognitivt nedsatt)... (sedan all utpressning i åratal efteråt)...

Chefsöverläkarna sa till föräldrarna att "om hon börjar prata om något ni inte förstår eller tror på - så är det vanföreställningar (dvs psykos)" till föräldrarna fast chefsöverläkarna är med i Epstein-ringen! sedan "om hon börjar visa tecken på psykos (dvs börjar prata dvs öppna upp) då har föräldrarna tillsagts bakom hennes rygg att kontakta vården (som föräldrarna tror på, för att 1: alla vant sig att lita på alla vårdinstitutioner, 2: hon har inte pratat på länge (i.om. medicinen som sattes in på avdelningen som sänker kognitionen till den punkt att man inte kan prata) och när hon väl börjar prata om övergreppen, så har chefsöverläkarna förberett föräldrarna på det genom att säga "sånt är psykosutbrott så ta henne tillbaka till oss (vården)"
och chefsöverläkarna säger också alltid till föräldrarna: "håll den här konversationen hemlig från er dotter - hon kan bli orolig om hon vet att ni ska föra henne till vår vård om hon börjar prata något som ni inte förstår" "vid psykosutbrott ska man inte göra patienten orolig, utan i smyg tillkalla vård".
Chefsöverläkarna brukade använda frasen: "hon pratade psykotiskt om våldtäkter hela tiden på avdelningen - så hennes psykossjukdom verkar yttra sig i att hon pratar om just detta (helt slumpmässiga) ämne - så om hon börjar prata om det så ring oss så hjälper vi henne till vården."
Dvs föräldrarna får välja: vårdens krav om att övervaka sitt barn så hon förblir medicinerad resten av livet; samt övervaka sitt barn så att om hon börjar prata om något "konstigt" (som sjukhuset förberedde föräldrarna på, att "konstigt" lär betyda "våldtäkter/övergrepp/Epstein-ring i vården") så är hon snabbt sjukdomsförsämrad och föräldrarna ska ringa Danderyds psykvård.

Ny information har kommit fram:

Serievåldtäktsverksamheten började:
inom den låsta psykiatrin kom unga, frustrerade kvinnor och hånade/hotade/anklagade personal år ut och år in. Detta hände den våldtäktsanklagade J*nathan R*sens fru som jobbade i avd 140 (mittemot Epstein141).

JR fick frågan och började sedan fråga kollegor, hänvisandes till de unga, frustrerade ovannämnda tjejpatienterna:
"om hon (som hånar dig) låg naken med fittan synlig just nu, och alla hennes pengar låg synliga bredvid henne just nu - skulle du knulla henne på tvång och ta hennes pengar?"
detta alltså hänvisandes till tvångsvårdade psykpatienter.

Det var så JR fick Isa* och M*rhaban att också "sluta dalta" med alla inlåsta tjejer och ta dem förbi brandtrappan för våldtäkt och sedan sexuellt tvång även utanför psykvården (telefonnr+adress). Givetvis också utpressning av mångmiljonbelopp då verksamheten pågick ett halvt decennium och omsatte uppemot 1000 patienter.
Om en tjej satte emot (en i SvD tog livet av sig) skulle JR och övriga anställda (de flesta mutade med offrens pengar) snabbt få reda på det, tolka det som "psykisk försämring" (att börja anklaga personal för våldtäkt i sjukhusets brandtrappa) och dra henne tillbaka till samma avdelning "för psykisk förbättring".

FuP på rosenrapes.com visar på minst 3 spermielämnare som antingen onanerade i brandtrappan år efter år (istället för sjukhusets alla toaletter) medan minst JR serievåldtog där.

Eftersom JR pekas ut som att ha bedrivit detta i minst 3 års tid och ett av vittnena vittnade om sex "nästan varje arbetspass" (dvs dagligen) så är det svårt att tro att de 2 andra vars sperma-DNA fanns i brandtrappan "bara hade onanerat" där - i.om. att sådant lättare sker på sjukhusets toaletter istället för en låst brandtrappa där serievåldtäktsmän går.

Isa*, M*rhaban och JR etablerade sexuella kontaktnät på tvång bland patienter, som de säkert vidmakthåller än idag.

Pengaflödet var enormt.

Allt började med (om patienter som hånar personal dagligen):
"om hon låg naken med fittan synlig just nu, och alla hennes pengar låg synliga bredvid henne just nu - skulle du knulla henne på tvång och ta hennes pengar?"
nästa steg var att låsa upp brandtrappan.
Sedan finansiera cheferna med offrens pengar. Och dra in andra män från personalen med samma fråga.


Attunda tingsrätt, mål: B 11154-20

När jag tänker på Danderyd handlar det inte bara om enskilda sexuella händelser. Det handlar om att jag var ung, i beroendeställning och såg upp till personal med auktoritet. Rosen hade status som personal, och när en chefsläkare dessutom beskrev honom mycket positivt offentligt förstärktes bilden av att han var någon man skulle lita på.
Det som blev traumatiskt var miljön: en institutionsmiljö där sexuell gränslöshet kunde existera samtidigt som fasaden utåt var professionell. Det skapade en förvirrande och skadlig normalisering.
Jag förstår skillnaden mellan normal, lätt social flirt bland vuxna kollegor och det jag reagerar på. Det jag reagerar på är inte vanlig mänsklig värme. Det är när en person är helt “på jobbet” och icke-sexuell i det offentliga rummet, men sedan skiftar till något starkt sexualiserat i relation till patienter. Det fanns inget normalt mellanläge.
Det är den splittringen — professionell fasad utåt, sexuell gränslöshet i beroenderelationer — som fortfarande triggar mig.

Det som triggas är inte vanlig flirt eller social värme. Det är minnesbilden av en miljö där personalens auktoritet, patienters beroendeställning och sexuell gränslöshet blandades ihop. Särskilt traumatiskt var splittringen mellan professionell fasad i det offentliga rummet och stark sexualisering i andra sammanhang. Det fanns inget normalt mellanläge, och det gör att jag idag reagerar starkt på vissa personalmönster.