Du som är i övre medelåldern och frivilligt/ofrivilligt barnlös, ångrar du dig?

Bra skrivet. Att försöka övertala någon att bli förälder trots att den inte vill det är ett riktigt hemskt beteende som orsakar skador på generationer framåt.

Det som är så tråkigt i den här debatten och alla liknande trådar som dyker upp med ojämna mellanrum är att vi som är frivilligt barnlösa väldigt ofta anklagas för att vara "sjuka" på olika sätt.

Psykiska problem, dumma i huvudet, egoistiska ja allt möjligt, varför kan inte ni barnälskare acceptera och respektera att det finns olika människor utan att anklaga oss för än det ena än det andra.

Kul liv inget jag är avundsjuk på
Du kommer omöjligt ha bra kontakt med alla
När du blir äldre kommer du se 3 av 12 barn
Många med Många barn har väldigt dålig kontakt
Blir ytligt. Vänta o se

Jag skiter i om du skaffar barn eller inte, jag motsätter mig att du kommer in och försöker argumentera som en ekonom.

Jaha, som sagt mina barn är vuxna och jag har flera barnbarn, jag har bra kontakt med de 5 jag uppfostrade.

Men kul att du tänker på mig.

Varför har du inte uppfostrat alla? Och varför vet du inte hur många barn du har?

Det kommer förvärras fram tills den dag skilsmässorna kommer eller när barnen blir tillräckligt gamla och föräldrarna förstår att de behöver ett eget liv utöver att vara förälder.

Till frågeställningen så är det nog en dålig idé att skaffa barn för att andra har det eller du är rädd att bli ensam.

Jag har barn med fler kvinnor än min fru, i flera olika världsdelar. Sex också. Men de 5 jag hade med frugan här i Sverige är alla bra, de flesta av mina andra också.

Jobbade som sjöman i flera års tid, då blir det lätt att man lämnar lite havre i olika fält och ibland vet man inte var det slagit rot.

Är i övre medelåldern och frivilligt barnlös, huruvida man "ångrar sig" eller inte är svårt att svara på.
Ibland kan jag känna en saknad när jag umgås med bekanta som verkar ha ett väldigt fint och ordnat familjeliv men samtidigt är det alltid en risktagning att skaffa barn. Har många bekanta som skaffat barn med bästa tänkbara förutsättningar men där det ändå inte gått bra, en bekant som fick en son med grov autism, hela deras liv blev upp och nervänt, pojken behöver så gott som konstant vård, förhindrat deras karriärer helt och deras vänner med barn vill ej umgås med dom då deras autistiske son inte kan vara med andra barn. Dom tänker såklart inte att dom ångrar sig (det skulle ju bara förvärra situationen) utan dom biter ihop och kämpar på så gott det går. Andra bekanta har barn som tagit livet av sig eller blivit drogberoende. Så det är alltid en risktagning och det är mycket som ska klaffa för att familjelivet faktiskt ska bli bra, båda föräldrarna och barnet ska vara friska, lite tur med ekonomi, boendesituation osv.

I mitt fall så är en stor anledning till att jag inte skaffade barn att jag har en passion i livet som jag ägnar all min tid och mina resurser på, jag känner mig inte heller ensam då alla mina vänner finns inom detta och det går att spendera nästan hur mycket tid som helst på det. Har aldrig heller varit särskilt intresserad av barn, alla mina syskon har barn som jag ofta passat och jag tycker det är dötråkigt att passa och umgås med barn. Är väl först när dom blir över 16 år som jag känner att man kan ha ett utbyte med dom så jag känner inte alls något behov av att skaffa barn. Är som sagt bara det där "mysiga" familjelivet och värmen man ibland kan se i vissa familjer som lockar.

Visst händer det att jag känner en viss saknad som sagt men det är ganska så ovanligt, jag känner mig tillfreds med mitt liv under större delen av tiden och att jag har avstått barn är inget som jag kan säga att jag ångrar.

Men nyckeln är nog att man måste ha passioner i livet att lägga sin tid och energi på, har man inte det så blir förmodligen det barnlösa livet lätt meningslöst.

Nej

Nej ångrar mig inte de minsta.
Är lycklig utan barn.
Inget konstigt med de valet, har aldrig haft de drivet att föra mina gener vidare.
Människoavel är inget man som kvinna börutsätta sig för om man inte är riktigt säker.
Kroppen tar så mycke stryk.
Sen får vi inte den eftervård vi behöver eller de stöd samhället borde ge en kvinna.
Jag tror på ge all min kärlek till de människor i min omgivning de som redan finns här, vi behöver inte bli fler.
Sen som kvinna de är en risk att släppa in en man och skaffa barn med en.
Har även jobbat i vården i 20 år och de barnlösa äldre är de som är lyckligast.

Det konstiga är när man får professionella relationer med "barn" som har föräldrar som kanske är yngre än en själv. Då inser man attt det inte var något hobbyprojekt för nu är de helt fria satelliter som inte rör sig runt en axel.