Du som är i övre medelåldern och frivilligt/ofrivilligt barnlös, ångrar du dig?

Nej

Tillbaka på ruta ett. Du är bunden till din son på ett sätt som jag inte vill vara bunden till en annan individ.
Du vill kalla det för att utmana dig själv, jag vill kalla det för ett aktivt val av livsinriktning.

Du får gärna se det som din utmaning, det har jag inga problem med, men du behöver inte pådyvla mig nån form av predikan kring huruvida dina val är bättre än mina. Du avgör inte vad som är bäst för det liv jag vill leva, mind-blowing va?

Nu har jag barn. Mitt perspektiv är att du missat en chans att utveckla dig själv när du blir äldre och ej haft barn. Du utvecklas i ditt liv genom studier,arbete,intressen, resor, relationer med vänner, studie o arbetsrelationer, föräldra, syskon och partnerrelationer. Men enligt min mening så är det ingen relation som utvecklar dig själv som människa som när du får barn. Det jag märker på människor som aldrig fått barn, förutom att kanske nånting verkar saknas dem, är att de ofta är mer själviska, ska göra saker på sitt sätt och har svårare ta till sig sånt de inte gillar. Är du förälder så har du definitivt gått igenom en hel del faser som inte varit så trevliga utan jobbiga.Du har fått uppoffra dig många gånger och inte haft dig själv i fokus. Du har fått försaka dig själv många gånger och du blir nog en enklare person att samarbeta med. Bara min syn. Helt klart har jag stött på mer bittra äldre som inte har barn än de som har barn,

Varför skriver du ens i denna tråd?
Du har ju inte barn, tror du nån vettig person kommer ta in din åsikt?

Sitter du å skriver i trådar om mopeder, hamstrar, katter, elgrillar å annat du inte har, å avrekommenderar dem genom att säga att du inte har nån och du saknar ingen?

Varför skriver du ens i denna tråd?
Du har ju inte barn, tror du nån vettig person kommer ta in din åsikt?

Sitter du å skriver i trådar om mopeder, hamstrar, katter, elgrillar å annat du inte har, å avrekommenderar dem genom att säga att du inte har nån och du saknar ingen?

Det ligger nog mycket i detta.

Jag har 2 barn men har även levt utan barn i runt 35 år - jag vet hur det är att leva med barn och hur det är att leva utan barn.

Om jag hittar en tråd med en TS som frågar efter vad kattlösa människor tycker om att leva utan katt så kommer jag nog skriva i den.... Du verkar helt ha glömt bort vad TS frågade efter.

Märkligt ändå hur påhoppad du känner dig av att jag ger MIN syn på MITT liv som barnfri, nästan så man kan tro att du försöker övertala dig själv snarare än mig om dina beslut.

Det ligger nog mycket i detta.

Jag har 2 barn men har även levt utan barn i runt 35 år - jag vet hur det är att leva med barn och hur det är att leva utan barn.

Så du slavar under en anonym människa?
Sanning och reson är inte viktigare än vad folk ber om?

Jag behöver inte övertala mig själv, det har varit hårt, men hanterbart, har ju friska barn å har aldrig ångrat dem hur hårt det än varit ibland.

Folk utan barn ångrar det å söker bekräftelse, är vad som sker.

De KAN ångra det.

De som aktivt valt att inte skaffa barn ångrar det rätt sällan enligt undersökningar.

De som inte valt det aktivt ångrar det oftare.

Det enda vi som faktiskt har barn (och som dessutom levt utan barn ganska länge också) är att försöka förklara hur det är men ibland är det som att försöka förklara för en blind person hur en solnedgång ser ut.

Det enda vi som faktiskt har barn (och som dessutom levt utan barn ganska länge också) är att försöka förklara hur det är men ibland är det som att försöka förklara för en blind person hur en solnedgång ser ut.