Citat:
Man kan ju fundera över vad som hade hänt ifall någon yngre, mer uppenbart våldsam, figur i augusti 1984 hade börjat spekulera kring avsaknaden av huvud och dödsorsak i förhör med polisen. Ragge framstod väl som relativt ofarlig och gaggig, någon man inte tog på allvar, vilket framkommer mellan raderna i dialogförhöret.
Att Ragge så tidigt i utredningsskedet hade rätt om huvudet är fullständigt makalöst, på gränsen till absurt.
Jag sitter för övrigt just nu med den över 300 sidor långa C-sektionen av undersökningsmaterialet, där cirka 95 procent av handlingarna redan är kända. C-sektionen fokuserar främst på TÅ-spåret och innehåller inga tjänsteanteckningar eller PM där interna resonemang om skuldfrågan förs, förutom Allan Bäckströms preliminära tidslinje. Det saknas helt underlag bland dessa dokument som kan förklara varför TÅ-spåret senare övergavs. Jag kommer självklart att begära ut övriga sektioner (A, B, D osv.) för att se om det finns mer att hämta där.
Vad talar egentligen för att TÅ skulle vara oskyldig?
Han ger intryck av att vara uppriktigt orolig för CdC. Dessutom finns det där anonyma telefonsamtalet till CdC:s mor, där den som ringde lämnade numret till Saida Dahl. Det troligaste är att det var TÅ som ringde. Det är dock väldigt egendomligt att TÅ aldrig pressas om den saken. Tyckte inte utredarna att det var relevant att få klarhet i vem som ringde?
Jag är personligen mer benägen att rikta misstankarna mot BM och framför allt Ragge. Det beror främst på de uppgifter Ragge själv lämnat – och på det faktum att polisen aldrig genomförde några bakgrundskontroller på vare sig honom eller BM.
Kronofogden
Ett annat talande inslag är att det första förhöret med Ragge den 23 augusti avbryts när Kronofogden dyker upp. Det tyder på att hans tillvaro höll på att rasa samman – precis som Möllers gjort – och att båda var socialt utslagna vid den här tiden.
Jag sitter för övrigt just nu med den över 300 sidor långa C-sektionen av undersökningsmaterialet, där cirka 95 procent av handlingarna redan är kända. C-sektionen fokuserar främst på TÅ-spåret och innehåller inga tjänsteanteckningar eller PM där interna resonemang om skuldfrågan förs, förutom Allan Bäckströms preliminära tidslinje. Det saknas helt underlag bland dessa dokument som kan förklara varför TÅ-spåret senare övergavs. Jag kommer självklart att begära ut övriga sektioner (A, B, D osv.) för att se om det finns mer att hämta där.
Vad talar egentligen för att TÅ skulle vara oskyldig?
Han ger intryck av att vara uppriktigt orolig för CdC. Dessutom finns det där anonyma telefonsamtalet till CdC:s mor, där den som ringde lämnade numret till Saida Dahl. Det troligaste är att det var TÅ som ringde. Det är dock väldigt egendomligt att TÅ aldrig pressas om den saken. Tyckte inte utredarna att det var relevant att få klarhet i vem som ringde?
Jag är personligen mer benägen att rikta misstankarna mot BM och framför allt Ragge. Det beror främst på de uppgifter Ragge själv lämnat – och på det faktum att polisen aldrig genomförde några bakgrundskontroller på vare sig honom eller BM.
Kronofogden
Ett annat talande inslag är att det första förhöret med Ragge den 23 augusti avbryts när Kronofogden dyker upp. Det tyder på att hans tillvaro höll på att rasa samman – precis som Möllers gjort – och att båda var socialt utslagna vid den här tiden.
Även om jag tidigare har argumenterar emot TÅ och BM som gärningsmän har jag alltid tyckt att det är märkligt att man aldrig har kunnat utröna varför de avfördes. Rent statistiskt är det givet att syna TÅ i sömmarna i och med hans roll som torsk/"pojkvän" och det dysfunktionella förhållandet han hade till da Costa, men nu när Ragges tidiga uppgifter är kända framstår han som än mer alarmerande.
Tyvärr tror jag att skälet till att man aldrig utredde TÅ och BM på djupet är det tidigt utvecklade tunnelseendet. Precis som man valde bort lastbilsägaren och för den delen Gonerka samt struntade i Vinof efter ett par försök. TÅ och BM blev bara några i mängden av alla suspekta figurer som borde ha undersökts ordentligt, men som bara lämnades därhän. Hösten 1984 var det redan för sent.
Som jag tolkar Ragges tillvaro verkade den ha varit svajig länge. Förutom kronofogdebesöket klagade ju Ragge på att han blivit av med sina vapen på grund av polisen. Av något skäl - kriminellt, medicinskt eller kanske missbruksrelaterat - var Ragge alltså inte längre betrodd att inneha skjutvapen. Därutöver vittnas det ju om ett kraftigt alkoholintag på gården ute i Ösmo.
