Citat:
Inom alla vetenskapliga områden.
Frågor som de främsta vetenskapsmännen inom respektive område, med tillgång till samma information, är oense om:
Hur hanterar man bäst inflation?
När ska man börja screena för prostatacancer?
Vilken är den optimala dieten för ett långt och friskt liv?
Hur många dog i första världskriget?
När började människor tala med varandra?
Och så vidare.
Frågor som de främsta vetenskapsmännen inom respektive område, med tillgång till samma information, är oense om:
Hur hanterar man bäst inflation?
När ska man börja screena för prostatacancer?
Vilken är den optimala dieten för ett långt och friskt liv?
Hur många dog i första världskriget?
När började människor tala med varandra?
Och så vidare.
Fast majoriteten av dom är ju inte direkt solida exempel. Inflation och prostatacancer till exempel har så många variabler att det ofta handlar om kringliggande detaljer mer än en specifik fråga. Risken med exempelvis för tidig screening är onödiga operationer, risken för en senareliggande screening är att folk med anlag för sjukdomen får den innan man blir kallad till första undersökningstillfället.
Optimala dieter är också svåra, det vanliga svaret som dom flesta dietister lägger fram är ungefär det samma. Men om man säg ska bulka eller vill få stora muskler, eller har bakomliggande problem så skiftar det - och på det en hel hög charlataner som säljer kukpiller och guld till podcastpublik.
Det är det som gör populärvetenskap så knixig, å ena sidan är det vettigt för det tillgängliggör vetenskapen för resten av oss mähän, å andra sidan så blir det ett formspråk och en kommunikation som lätt kan efterapas av andra mähän för att verka vetenskapliga. Sen är det också ofta så hårt förenklat att vad som ser ut som en enda fråga är egentligen tusentals inbakade i varandra.
Att inte hålla med varandra om dom bevis som finns och vad dom pekar mot, är vetenskapen i sitt ässe. Att fortsätta bråka när bevisen är så solida som vår verklighet kan ha dom, är charlatanernas paradgren.
