För att få ett grepp på situationen behöver man nog tänka tillbaka till före kriget och jämföra den situationen både med den nuvarande situationen och de mål Trump/USA har uppgett för kriget.
Det är i och för sig fortsättningsvis oklart vilka de målen är, men enligt uttalanden från Trump, Hegseth och andra så var målen med angreppet på Iran att:
- Stoppa Irans möjlighet/rätt att anrika kärnbränsle och "ta" det anrikade uranet (som enligt tidigare amerikansk utsago redan är förstört).
- Minska Irans lager av ballistiska missiler och tillverkningen av dem (för att skydda Israel).
- Byta ut den iransk regimen mot en mjukare, mer demokratisk och framförallt mer USA/Israel-vänlig ledning.
- Påverka den urusla situationen för republikanerna/Trump inför det amerikanska mellanårsvalet genom att ge media och väljarna nåt annat att fokusera på och att få Trump att framstå som stark och "segrande" ledare efter alla misslyckanden (Grönland mm.).
Om man nu granskar de i nuläget aktuella målen med kriget så har ett av de ursprungliga i praktiken försvunnit ("regime change") och två nya mål kommit till:
- I mars i år, någon vecka före det amerikanska angreppet, hade Iran under förhandlingarna redan gått med på att inte anrika över 5% och att "av-anrika" det höganrikade uran de (enligt egen utsago) hade lyckats gömma undan. Det innebär att ur "uran-synvinkeln" startade Trump kriget med målen att själv lägga beslag på den anrikade uranet och för att förbjuda Iran att ha vanlig kärnkraft. Av de målen har Iran sagt blankt nej till att avskaffa sin kärnkraft (de håller dessutom på att bygga fyra nya reaktorer inhandlade från Ryssland) och använder själva nu det anrikade uranet på nytt som en bricka i förhandlingarna (trots att de för en dryg månad sedan redan gick med på att förstöra det).
- Också om iranska lager av drönare och missiler och den iranska tillverkningen av drönare och missiler tillfälligt kan slås ut militärt är det förstås inte möjligt att stoppa att tillverkningen återupptas och att lagren fylls på igen. Det skulle i sin tur innebära att man måste angripa Iran med 1-2 års mellanrum, för att igen förstöra lager och tillverkning, vilket per definition innebär att man inte uppnår sitt mål enbart genom bombningar (om det nu inte är ett "evigt krig" mot Iran, undrar hur det skulle landa i USA...). Det enda logiska sättet att uppnå ett sådant mål är förstås att Iran, det land man upprepade gånger ensidigt anfallit, "går med på att inte tillverka eller köpa militär utrustning i form av drönare och missiler. Det är i nuläget en så vansinnig tanke att inte ens korkskallen Trump lagt fram den (tvärtom har USA fått anstränga sig för att försöka hindra Iran från att köpa mera vapen under pågående krig, och det är osäkert om det ens lyckats).
- Tja, trots att man genom ett överraskande angrepp på Iran med bomber och missiler kunde likvidera en del av de iranska ledarna kan man säga att målet redan blivit "ouppnåeligt". En del personer i den iranska regimen har bytts ut, men den allmänna internationella bedömningen är att IRGC och resten av statsapparaten fått (betydligt) mer makt och att det gjort Irans ledning starkare och effektivare än med 1+300 mullor i toppen. Nåt som för övrigt syns både i hur kriget utspelat sig och nu under fredsförhandlingarna.
- Enligt de amerikanska opinionsundersökningarna så sjunker republikanernas och Trumps stöd stadigt, och Trumps stöd är det nu det lägsta han nånsin haft (31%). Det ser dessutom ut som att oljepriset inte kommer att sjunka ner till tidigare nivåer under hela 2026 vad som än händer, vilket gör att bränslepriserna i USA kommer att ligga över 3 USD inför och under mellanårsvalet. Demokraterna har dessutom genom förslag/omröstningar om att inskränka Trumps krigande lyckats manövrera republikanerna till ett läge där de i både kongressen och senaten ställt sig bakom Trumps angrepp på Iran. De "äger" därför nu också kriget mot Iran och dess följder "politiskt".
- Ett nytt (och avgörande) mål med kriget har blivit att "öppna Hormuz", ett mål som Trump & co helt tydligt inte ens hade förstått att kunde uppstå om man nu "bombar Iran en aning". Hormuz är i själva verket bara den mildare delen av det egentliga målet, att förhindra att kriget drar undan mattan för den globala ekonomin och skapar en global recession. Det sker nämligen om Iran fullföljer sitt hot om att angripa oljeinfrastrukturen i Mellanöstern och i praktiken slå ut den i 5-10 år (enligt OPECs egen utredning).
- Fredsförhandlingarna och ett ev. fredsavtal har nu, på grund av Irans rätt överlägsna diplomatiska spel, blivit ett mål i sig. Att starta ett krig mot ett annat land för att få till ett fredsavtal är förstås helt ologiskt (rent ut sagt vansinnigt), så det är inte underligt att det inte var ett mål från start. Om man på amerikanskt håll alls hade nån tanke på "fredsförhandlingar" så var det bara som en formell stämpel på de uppnådda målen. Nu har dock Iran lyckas få till ett rätt starkt fokus på själva fredsförhandlingarna, som har blivit ett mål i sig. Hela världen följer som bäst med spänning om USA ens lyckas få till några förhandlingar, och "Trumps onödiga blockad" kritiseras runt om i världen inte som krigsåtgärd i sig, utan för att "det äventyrar fredsförhandlingarna".
En objektiv analys av nuläget och de amerikanska krigsmålen (så som de, de facto, definierats av Trump och hans administration under kriget) visar tydligt att USA trots de militära framgångarna i nuläget ligger
KLART SÄMRE till än innan kriget inleddes. Detta till trots behöver Trump en "klar win" från förhandlingarna, annars blir han en "lame duck president" redan innan mellanårsvalet.
Iran verkar å sin sida, trots förhållandevis intelligent strategi och diplomati, inte riktigt kunna handskas med att de glidit in i en oförutsedd men fördelaktig förhandlingsposition. Iran har nu själv alla chanser till en betydande win, eftersom Trump trots sin militära överlägsenhet är i en prekär situation och känd för att gå med på "vad som helst" bara det ser bra ut. Frågan är om de klarar av att greppa den, eller om de efter årtionden av internationellt förtryck frammaskinerat av USA och Israel nu inte kan hålla sig från att maximalt försöka "ge tillbaka".
I Europa, Kina, Ryssland och i grannländerna i Mellanöstern ser man det här klart, och suckar och stönar över att Iran och USA inte verkar vara kapabla att själva förstå sitt eget respektive bästa. Det är väl över 30 länder som därför officiellt meddelat att de "gärna ställer upp som medlare", för att hjälpa de två trögsinta idioterna att "se ljuset". Det är också därför "marknaden" vågar av och an, också de ekonomiskt inriktade analyserna ser att det finns klara "wins" för båda parter, som normala, vettigt funtade länder skulle kasta sig över. Men som Iran och USA gång på gång verkar schabbla bort.
Israel, som många misstänker är den part som ställde till med kriget, är i praktiken helt överspelat. T.o.m. de av USA framtvingade fredsförhandlingarna med Libanon hamnar på n:te plats, och det verkar som om många vid det här laget har glömt att Israel både var med och startade kriget och fortsättningsvis är en part i det. Det gäller bara Iran och USA, och det i sig är en enorm politisk-diplomatisk seger för Iran.
