Citat:
Ursprungligen postat av
Uglo469
Att du inte vet att det finns möjlighet att ha flera olika grunder och alternativa yrkanden som bygger på samma sakomständigheter är väl ändå inte LVU lagstiftningens fel? Det är ju ändå en tämligen etablerad utgångspunkt i svensk processrätt.
Jag vet mycket väl att det finns möjlighet till alternativa yrkanden. Det är inte det som är poängen.
Poängen är vad som händer i praktiken.
MBP, den allvarligaste anklagelsen förkastades. Det var den som motiverade det omedelbara omhändertagandet och total isolation från familjen.
När den föll borde hela processen ha stannat upp. Borde någon ha frågat: om den primära misstanken var felaktig, hur tillförlitligt är resten av underlaget?
Det skedde aldrig.
Istället gled man smidigt vidare till nästa grund: omsorgsbrist baserad på exakt samma sakomständigheter som redan visat sig otillräckliga för den allvarligare anklagelsen.
Alternativa yrkanden är ett processuellt verktyg. Det är inte en fribiljett att fortsätta testa nya etiketter tills något fastnar, medan ett barn sitter isolerat från sin familj.
I brottmål hade det motsvarat att åklagaren först yrkar på mord, sedan dråp, sedan vållande till kroppsskada baserat på samma bevisning som inte räckte för mord.
Juridiskt möjligt? Ja.
Rättssäkert när det handlar om ett barns liv? Knappast.
Och det är inte lagstiftningens fel. Det är ett system utan nödbroms som utnyttjar lagstiftningens möjligheter för att hålla maskineriet igång, oavsett om den ursprungliga grunden visat sig vara fel.