Putin beordrar styrkor att gå in i Ukraina - INVASION NU (2022-02-24)

BNP minskar med 1,8% i år säger Putin och du hoppar av glädje.

Vad fick jag snabbt av AI-läget då:
As of April 2026, the IMF projects Russia's 2026 GDP growth at 1.1%, following a sharp slowdown in 2025. While the World Bank forecasts a similar 0.8% growth, the nominal GDP is estimated at approximately
trillion, driven by high oil prices despite tight monetary policy and ongoing sanctions.

Ryssland ekonomi växer fortfarande du din träskalle. Du är sorglig.

Sedan gällde länken jag postade och som drog igång all er panik Rysslands ekonomiska tillväxt under 15 år där Kina, Indien och Ryssland ligger i topp. Du såg väl inte ens siffrorna.

Hur ser det ut ekonomiskt för Ukraina? EU?

1. USA och Europa har dels starka historiska band, dels har de tämligen likartade samhällssystem. Många jänkare framhäver sina europeiska rötter än idag, handeln mellan länderna har varit viktiga för bägge parter och kunskapsutbyte har skett hyfsat smidigt. Att det blev just Nato som föddes ur askan i ett ödelagt Europa får sägas vara en slump, på det ena eller andra sättet hade förmodligen USA och Europa samarbetat militärt ändå. Speciellt efter det att Stalin började invadera europeiska länder. Vigselring, så kan vi kalla det, men banden hade funnits där även utan symbolik.

2. Det är väl kärnvapenen man skramlar med när Kreml talar om röda linjer. Förmodligen har det avskräckt, framförallt initialt då ex inte Tyskland vågade skicka någonting annat än några tusen stålhjämar. Man trodde ju på samtal och att Putin skulle vara rationell. Han har tidigare framstått som rationell, klarsynt och logisk i sitt agerande.

Ju mer tiden gått har man insett att samtal inte leder någonstans, även de mest hoppfulla europeiska ledarna tvingades till slut inse fakta. Trump däremot inbillar sig i sin narcisistiska naiva skalle att Putin gillar honom.
Medan Putin spelar månskensserenaden på piano inuti Trumps skalle.
De kraftigaste konventionella bomberna idag ligger inte långt efter taktiska kärnvapen i ren sprängkraft. Och det är 1000 ggr enklare att använda än kärnvapen. Men Putin uppträdde obrräkneligt och osäkerheten fanns då.
Inte nu längre. Det kortet är överspelat, annat än som ett sista dödsryck när Putin redan förlorat allt.

4. Inte bara USA. Även Kina skulle reagera kraftfullt eftersom att skulle Ryssland använda kärnvapen i Europa skulle en helt annan världsordning uppstå. Som skulle hota även dem. Kina är fullt nöjda med att köpa olja till kraftiga rabatter och leverera det dom för deras del är dussinteknik och de själva bestämmer priset. Kina är den stat som tjänar mest på kriget, det glöms lätt.

5. 2022 var vi löjligt oförberedda, våra ledare trodde på den eviga freden. Naiva, svaga, maktfokuserade och med en befolkning som var invaggade i falsk trygghet, bekväma och lika naiva. Där missriktad empati, känslostyrning och simpel propaganda ersatt logik, rationalitet och insikt i komplicerade frågor. De som anklagar Europa för dessa mönster har helt rätt.
Europa har stagnerat och blivit en bortskämd jättebebis. Hade Ryssland 2024 när de byggde sin reserv mot Baltikum anfallit hade de med lätthet forcerat de patetiska försvarslinjer Europa försökt bygga. Konsekvenserna hade varit oförusägbara och jag tänker inte ta gift på att Europa inte hade backat undan.
Finland och Polen möjligtvis undantaget.

6. Nato utan USA har varit en papperstiger, helt korrekt. Trump i alla hans infall har helt rätt i sak. Militärt är vi helt borta. Ta Reinfeldt som exempel, kallade försvaret ett särintresse. Ledare som har lagt enorma resurser på pseudovetenskap, värderingsgrunder, massinvandring och idiotiska klimatprojekt men glömt bort att fred endastvkan upprätthållas om man rustar för krig.
Är du svag kommer någon vilja ta det du har. Det finns alltid någon som inte tänker låta tillfället rinna ut i sanden
Putin såg det, men missbedömde Ukraina. Ukraina har faktiskt räddat Europa för hade han lyckats med Ukraina hade han gått vidare.
7. Nä, det var inte snyggt. Frågan är om det ens var nödvändigt.

8.Kanske har du rätt. Nato har under lång tid egentligen inte haft någon uppgift och en organisation med krigiska men skarpa hjärnor börjar kanske hitta på lite arbete till sig själva. Det är inte omöjligt, faktiskt rätt troligt. Men det är det här som utgör kärnan i min frågeställning.
Rent konkret, vad är det Nato sysslat med som orsakat det här kriget? Vad har de som organisation ägnat sig åt som fått de här konsekvenserna? Även om du levererat ett tänkvärt och omsorgsfullt svar, så blir även du skyldig ett svar på just den punkten.

9. Kalla fötter vet jag inte. Anfallet kom ju som en blixt ifrån klar himmel. Att upprätthålla beredskap för en större insats i mellanöstern kan vid tidpunkten knappast sägas varit motiverat. Ta ex när USA bestämde sig för att få dit marktrupper, det gick inte över natt.
Nu har man dock börjat få ihop en plan och styrkor så man kan uträtta någonting annat än att cirkuleta runt i medelhavet.

När du skriver att Europa endast deltar när offret inte kan försvaracsig är banal kommentar, ovärdig dig. Så simpelt är det inte, du vet det också.

Slutligen. Jag önskar dig en fin söndag, må solen skina på dig och kan du mer konkretisera vad Nato som organisation i reellt agerande utfört som utlöst den här konflikten lovar jag att noggrant läsa och begrunda.
Sköt om dig

Tror inte på nåt kärnvapenkrig, annat än som en "svart svan". Tror att om konflikten eskalerar så blir det på ett trist, grisigt och utdraget sätt. Snarare än spektakulärt och dramatiskt.

Om Ukrainakriget skulle spilla över på övriga Europa så tror jag mer att det blir mer ett lågintensivt distanskrig med drönare och robotar, ungefär som utbytet vi ser mellan Ryssland och Ukraina idag. Att Ryssland börjar angripa logistik och mellanlagringsplatser som vi använder för att "hjälpa" Ukraina. I bästa fall leder det till seriösa fredsförhandlingar.

I värsta fall svarar vi med samma mynt tillbaka, och det utvecklas till ett evigt utnötningskrig där mer och mer infrastruktur på båda sidor förstörs. Fler och fler länder dras in. Tio år senare har vi svenskar kanske vant oss vid att höra "måttlig risk för drönarattack" på väderleksrapporten. Långsamt bombar vi varandra tillbaka till levnadsstandard på U-lands nivå.

Tvivlar på att EU någonsin kommer ge sig in ett markkrig mot Ryssland. Vi har varken den industriella kapaciteten eller rätt psyke hos befolkningen.



Jag kan tyvärr inte alltid leva upp till min egna höga standard. Ledsen att göra dig besviken.
Men i sak så tror jag inte att jag har fel. Om Afghanistan eller Libyen hade haft samma försvarsförmåga som Iran, så tror jag inte något EU-NATO land hade deltagit i dom operationerna. Och jag tycker egentligen att det är alldeles utmärkt. Jag önskar bara att vi kunde avhålla oss från såna imperiebygge-operationer av princip, snarare än av bristande offervilja.




För att konkretisera så kanske jag ska börja med att diskutera vad säkerhet är, två antagonistiska länder emellan:

För att land A i en sån relation ska åtnjuta 100% säkerhet, så krävs även 100% maktövertag. Och då tvingas land B leva med 0% säkerhet. Land A är överlägset i militär styrka, och är dessutom militärt allierad med flertalet grannländer till land B. I en sån situation är land B:s framtid helt i händerna på land A. Land A håller alla korten.

Det kan vid första anblick tyckas lockande att eftersträva 100% maktövertag. Man vill gärna vara land A, eller åtminstone allierad med land A. Men paradoxalt nog är det inget recept för långsiktig fred. Land B kommer alltid vilja trassla sig ur sin tvångströja, och öka sin egen säkerhet från 0% till nåt högre.

Det klassiska exemplet är Tyskland efter första världskriget. England och Frankrike hade bestämt sig för att dom ville åtnjuta 100% maktövertag. Och att Tyskland måste nöja sig med 0% säkerhet för all framtid. Detta var deras recept för evig fred i Europa. Och det gick som det gick.

Bättre förutsättning för långvarig fred får man mellan två militärt jämbördiga parter, som båda kan acceptera 50% säkerhet och där ingen har 100% maktövertag. Kontraintuitivt nog så är detta det långsiktigt säkraste alternativet.


Vad har NATO gjort för fel då?

Det tycks mig som att NATO har gjort om samma misstag, fast nu med avseende på Ryssland. Man har inte velat acceptera att Ryssland önskar åtnjuta någorlunda paritet med EU, gällande säkerhet. Man ville inte ge Ryssland 50%, eller ens 25% säkerhet. Vad var skälet? Jo tydligen var det så här: Vissa delar av Ukrainas befolkning önskade sig en allians med Väst. Och detta ansågs vara prio nr 1 av NATO.

För att få paritet mellan Väst och Ryssland så är en beklaglig bieffekt att vissa länder, tex Ukraina, på grund av sitt prekära geografiska läge kan få en tvångströja på sig. Tex att dom inte fritt kan ansluta sig till vilken försvarsallians som helst. Man kan såklart tänka sig att NATO har som helig princip att vilket land som helst måste få ansluta sig, helt oavsett vad konsekvenserna blir. Men då har NATO icke desto mindre, som du uttrycker det, "i reellt agerande" bidragit till ett osäkrare läge i regionen. Sen vem som utlöste vad är alltid en definitionsfråga.

Jag tror inte att någon bryr sig om vad Fernebo tycker på sin pojkrumskammare. Vidare tror jag inte heller att det kommer att finnas någon möjlighet att slå mynt av dylika sagor sett till Ukrainas och EUs tillstånd.

Det låter mest som "gråtande gråt snyftningar" av typen "men vi kan fantisera om att 10 miljoner Ryssar dött"

Jag tror inte att någon bryr sig om vad Fernebo tycker på sin pojkrumskammare. Vidare tror jag inte heller att det kommer att finnas någon möjlighet att slå mynt av dylika sagor sett till Ukrainas och EUs tillstånd.

Det låter mest som "gråtande gråt snyftningar" av typen "men vi kan fantisera om att 10 miljoner Ryssar dött"

Tror inte på nåt kärnvapenkrig, annat än som en "svart svan". Tror att om konflikten eskalerar så blir det på ett trist, grisigt och utdraget sätt. Snarare än spektakulärt och dramatiskt.

Om Ukrainakriget skulle spilla över på övriga Europa så tror jag mer att det blir mer ett lågintensivt distanskrig med drönare och robotar, ungefär som utbytet vi ser mellan Ryssland och Ukraina idag. Att Ryssland börjar angripa logistik och mellanlagringsplatser som vi använder för att "hjälpa" Ukraina. I bästa fall leder det till seriösa fredsförhandlingar.

I värsta fall svarar vi med samma mynt tillbaka, och det utvecklas till ett evigt utnötningskrig där mer och mer infrastruktur på båda sidor förstörs. Fler och fler länder dras in. Tio år senare har vi svenskar kanske vant oss vid att höra "måttlig risk för drönarattack" på väderleksrapporten. Långsamt bombar vi varandra tillbaka till levnadsstandard på U-lands nivå.

Tvivlar på att EU någonsin kommer ge sig in ett markkrig mot Ryssland. Vi har varken den industriella kapaciteten eller rätt psyke hos befolkningen.



Jag kan tyvärr inte alltid leva upp till min egna höga standard. Ledsen att göra dig besviken.
Men i sak så tror jag inte att jag har fel. Om Afghanistan eller Libyen hade haft samma försvarsförmåga som Iran, så tror jag inte något EU-NATO land hade deltagit i dom operationerna. Och jag tycker egentligen att det är alldeles utmärkt. Jag önskar bara att vi kunde avhålla oss från såna imperiebygge-operationer av princip, snarare än av bristande offervilja.




För att konkretisera så kanske jag ska börja med att diskutera vad säkerhet är, två antagonistiska länder emellan:

För att land A i en sån relation ska åtnjuta 100% säkerhet, så krävs även 100% maktövertag. Och då tvingas land B leva med 0% säkerhet. Land A är överlägset i militär styrka, och är dessutom militärt allierad med flertalet grannländer till land B. I en sån situation är land B:s framtid helt i händerna på land A. Land A håller alla korten.

Det kan vid första anblick tyckas lockande att eftersträva 100% maktövertag. Man vill gärna vara land A, eller åtminstone allierad med land A. Men paradoxalt nog är det inget recept för långsiktig fred. Land B kommer alltid vilja trassla sig ur sin tvångströja, och öka sin egen säkerhet från 0% till nåt högre.

Det klassiska exemplet är Tyskland efter första världskriget. England och Frankrike hade bestämt sig för att dom ville åtnjuta 100% maktövertag. Och att Tyskland måste nöja sig med 0% säkerhet för all framtid. Detta var deras recept för evig fred i Europa. Och det gick som det gick.

Bättre förutsättning för långvarig fred får man mellan två militärt jämbördiga parter, som båda kan acceptera 50% säkerhet och där ingen har 100% maktövertag. Kontraintuitivt nog så är detta det långsiktigt säkraste alternativet.


Vad har NATO gjort för fel då?

Det tycks mig som att NATO har gjort om samma misstag, fast nu med avseende på Ryssland. Man har inte velat acceptera att Ryssland önskar åtnjuta någorlunda paritet med EU, gällande säkerhet. Man ville inte ge Ryssland 50%, eller ens 25% säkerhet. Vad var skälet? Jo tydligen var det så här: Vissa delar av Ukrainas befolkning önskade sig en allians med Väst. Och detta ansågs vara prio nr 1 av NATO.

För att få paritet mellan Väst och Ryssland så är en beklaglig bieffekt att vissa länder, tex Ukraina, på grund av sitt prekära geografiska läge kan få en tvångströja på sig. Tex att dom inte fritt kan ansluta sig till vilken försvarsallians som helst. Man kan såklart tänka sig att NATO har som helig princip att vilket land som helst måste få ansluta sig, helt oavsett vad konsekvenserna blir. Men då har NATO icke desto mindre, som du uttrycker det, "i reellt agerande" bidragit till ett osäkrare läge i regionen. Sen vem som utlöste vad är alltid en definitionsfråga.

En positiv sidoeffekt av Putins militära, politiska och ekonomiska misslyckanden är att vi civiliserade människor slipper se ryska turister som inte kan uppföra sig ute i Europa, USA och i den övriga upplysta världen. Lite cred måste jag ändå ge honom!