Citat:
När svenskarna övergav kristendomen och de konservativa värderingarna, skapades ett existentiellt vakuum. Istället för att hämta mening ur rollen som moder, maka eller en del av en församling, förväntas kvinnor idag hitta sin identitet i en "karriärstrappa" eller i konsumtion. En generation kvinnor som jagar status istället för stabilitet. När man klipper banden till det transcendenta och det traditionella, återstår bara den "självständighet" som ofta slutar i ensamhet och medicinering. Genom att uppmuntra till en konflikt mellan könen (det du kallar "feministtrams") har man förstört den naturliga symbiosen mellan man och kvinna. Det gör det nästintill omöjligt att bygga starka, hållbara kärnfamiljer.
Medan den sekulära svenska kulturen präglas av låga födelsetal och sena familjebildningar, ser vi en helt annan dynamik hos många invandrargrupper. Här finns ofta den kultur och de värderingar som svenskarna har kastat överbord: Religion och traditionella familjevärderingar sätter barnet i centrum, inte karriären. Detta leder till en naturlig demografisk tillväxt som den svenska livsstilen inte kan matcha. Grupper som håller fast vid sin religion och sina könsroller har ett starkare socialt kapital. De vet vilka de är, vad deras roll är, och de prioriterar kollektivet (familjen) framför jaget. Det är en enkel matematisk och sociologisk sanning: den kultur som föder barn och uppfostrar dem med tyydliga värderingar är den kultur som kommer att forma framtiden.
Svenskarna har i praktiken abdikerat. Genom att överge sin konservatism och sina traditioner har de lämnat dörren vidöppen för kulturer som faktiskt har kvar viljan att dominera och föra sitt arv vidare. Det är en naturlig process: den svaga kulturen tynar bort, och den starka, barnalstrande kulturen tar över. Det är inte bara en sannolik framtid, det är den logiska följden av det vägval svenskarna har gjort.
Medan den sekulära svenska kulturen präglas av låga födelsetal och sena familjebildningar, ser vi en helt annan dynamik hos många invandrargrupper. Här finns ofta den kultur och de värderingar som svenskarna har kastat överbord: Religion och traditionella familjevärderingar sätter barnet i centrum, inte karriären. Detta leder till en naturlig demografisk tillväxt som den svenska livsstilen inte kan matcha. Grupper som håller fast vid sin religion och sina könsroller har ett starkare socialt kapital. De vet vilka de är, vad deras roll är, och de prioriterar kollektivet (familjen) framför jaget. Det är en enkel matematisk och sociologisk sanning: den kultur som föder barn och uppfostrar dem med tyydliga värderingar är den kultur som kommer att forma framtiden.
Svenskarna har i praktiken abdikerat. Genom att överge sin konservatism och sina traditioner har de lämnat dörren vidöppen för kulturer som faktiskt har kvar viljan att dominera och föra sitt arv vidare. Det är en naturlig process: den svaga kulturen tynar bort, och den starka, barnalstrande kulturen tar över. Det är inte bara en sannolik framtid, det är den logiska följden av det vägval svenskarna har gjort.
Tror inte att allt är svart eller vit dock.
Det finns massor av fungerande familjer där både man och kvinna har goda individuella karriärer.
Vilket leder till en relation där de kan komplettera varandra och klättra högre tillsammans. Kontra att kvinnan skall pausa alla sina egna drömmar och finna sig i att det räcker med att vara en barnföderska och mamma. Du har helt rätt i att fokuset på karriärstrappan leder till sena familjebildningar för kvinnor. Det gör att fönstret för att hinna hitta en partner -> skaffa barn kan bli väldigt tajt. Det födds dessutom mindre barn eftersom de inte har tid pga sin yrkesroll.
Det fanns en tydligare linje hos de äldre konservativare generationerna. Du går i skolan, skaffar ett jobb, hittar en dam, gifter dig och skaffar några barn. Jag tror väldigt få svenskar förmedlar en sån tidslinje till sina barn idag. Om du var barnlös förr så var du en kuf eller så var det något annat avvikande med dig.
Idag är det normalt för män att "bara vara ihop" med någon i flera år. Den äldre generationen hade friat för länge sedan. Jag minns att min farfar var väldigt irriterad på en av mina mosters killar just pga att han inte hade friat efter flera år och barn tillsammans. Det ansågs som en grov diss i hans ögon. "Vad är det för fel på den där jäveln"
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera