Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Okej. När Nieminen kallas till rekonstruktion nämns alltså inte något möte på David Bagares gata. Det som är anledningen till att hon över huvud taget är där. Hon får aldrig peka ut var på gatan mannen springer. Var hon själv befinner sig. Hon konsulteras inte när en figurant ska företa löpningen.

Uppgifter om att bilar stod parkerade på hennes sida om gatan, att mannen hade nedförsbacke, att hon fick uppfattningen att han sedan fortsatte David Bagares rakt fram är inte hennes egna. Utredarna har kilat in dem på eget bevåg.

Niemenen tror hela tiden att polisen är fullt med på att hon sett den här personen nere på Tunnelgatan. Att de inte för ett ögonblick intresserar sig för den observationen när hon kallats till platsen bekymrar henne inte det minsta. Det är fullt fokus på hennes möte med Jeppsson.

När hon inser att hon blivit missförstådd på ett sätt som trotsar all beskrivning "fastnar hon i den mediabilden".

Tack, då vet jag.

Bra fråga. För att förstå dina inlägg så måste man kanske känna till bakgrunden. Enligt den officiella teorin mötte alltså YN den springande mördaren SE uppe på David Bagares gata. Och om man är inne på att mördaren är en annan än SE så behöver man ju då lägga fram en alternativ teori om det här. Här finns det tre föreslagna möjligheter:

1. 'Lebels' förklaring. Att YN visserligen mötte den springande SE, men att hon inte mötte honom uppe på David Bagares gata utan snarare nere på Tunnelgatan (och då kan SE inte vara mördaren).

2. Lars Borgnäs förklaring. Borgnäs menar att YN visserligen mötte SE på David Bagares gata, men att han sprang där uppe av någon annan anledning än att han hade skjutit Palme och försökte springa ifrån polisen.

3. En tredje förklaring är den som polisen Ström (och Holmér?) var inne på. Den gick ut på att YN visserligen mötte mannen med SE-utseendet på David Bagares gata, men att den här mannen inte var SE utan i själva verket hans dubbelgångare (SE var själv inne på den här förklaringen i aprilförhöret). Och i så fall kan alltså SE omöjligen vara mördaren.

Yvonne och Ahmed är inte med på fotona. Fotografen är längre än Yvonnes 168 cm (E15-1). Kameran är 10 - 15 cm högre än Yvonnes ögonhöjd. En Volvo 740 är 143 cm hög. Avståndet till mannen på fotona är för långt. "Avståndet till mannen var inledningsvis ca 10 meter" (E15-1). Fotona visar att bilarna medförde vissa svårigheter för Yvonne att se handledsväskan och vad mannen gjorde med den. Om hon såg mannen där. Förhören nämner inga sådana svårigheter.


Flera foton är fel.


Exempel 1

Fotot är taget den 23 april 1986. Med hjälp av Yvonnes dåliga minne. Mer än halvvägs nerför trappan. Lars Jeppsson var säker på att han mötte Yvonne och Ahmed på det översta trappsteget.

"De hade inte börjat gå utför trapporna då det kom en kille uppspringande" (Ahmed Zahir den 13 mars 1986).

Yvonne och Ahmed tog "precis sina första trappsteg då när jag kom uppför" (Lars Jeppsson den 4 april 1986).

"De hade hunnit nedför några trappsteg i trappan ned mot Luntmakargatan, då de mötte en kille i 20-25-årsåldern. Han var smal och hade blont hår" (Yvonne Nieminen den 2 mars 1986). Yvonne kunde inte minnas Lars Jeppssons hårfärg (mörkbrun). Hon kunde inte minnas var de mötte poliserna (vid Luntmakargatan). Vid rekonstruktionen den 23 april kunde hon inte minnas var de mötte Lars. I radiointervjun den 9 september 1988 kunde hon inte minnas polisernas frågor. Ahmed och poliserna hade inga svårigheter att minnas polisernas frågor och var de möttes. Ingen intervjuade Ahmed.


Exempel 2

Anders Björkman såg inte att gärningsmannen hade höger hand på Olof Palmes högra axel. Björkman såg att GM höjde höger arm när han sköt.


Exempel 3

Fotot är taget från Jan-Åke Svenssons position. Uppskattningsvis 10 meter närmare mordplatsen. I april visste man inte var vissa av bilarna var (det visste man i maj). Man trodde att Åke Larssons bil stod först i den norrgående svängfilen.


Exempel 4

Nicola Fauzzi hörde skotten vid Sveavägen 50. Ett 60-tal meter söderut. Som han uppgav i första förhöret den 3 mars 1986.

Din empati och inlevelseförmåga haltar. Detta hände 1986. Inte på Instagram eller Snapchat 2026. Vad skulle Yvonne ha gjort? Ringt polisen och sagt att "jag är faktiskt inte säker på att jag mötte honom där, kan inte Holmér tala om det i Aktuellt"?

Inget tyder på att Yvonne och Ahmed fick läsa och godkänna Ströms referat den 2 och 3 mars (ett oskick som JO kritiserade flera gånger). Inspelningarna har polisen slarvat bort (förhören hölls i polishuset enligt fotnoten i E63-8-A).

Yvonne tog del av Ströms vilseledda tolkning av hennes vittnesuppgifter i tidningar och TV. Samma dag. Vad hon själv trodde är svårt att veta. Att hon skapade en efterhandskonstruktion var uppenbart i radiointervjun 1988. Att hon ljög tror jag inte ett ögonblick på. Att hon var osäker på vad hon såg är uppenbart. Att hon hade sämre minne av mordkvällen än Ahmed är också uppenbart. Att hon ljög finns ingen anledning att tro. Att bättre förhör krävdes var uppenbart. Redan i mars 1986.

Bisarra karuseller där ett tiotal personer antingen ljög eller missförstod varandra var Holmérs signum.

Klipper bort det som helt är off topic och kan bara konstatera att du inte kommer runt Yvonne och Ahmeds rekonstruktioner. Ej heller kronologin i de män de träffar, där LJ kommer efter den springande mannen på DBG.
Att YN och AZ inte är med på alla foton är precis detsamma som för övriga vittnen.....
Längder på kameramannen och dina spekulationer om att YN inte skulle kunnat se en springande man med handledsväska bevisar knappast något... Spoiler..

Du behöver inte bemöda dig med längre inlägg, då du inte får mer rätt ändå.

Det är exakt vad hon borde ha gjort. Undantaget delen om Aktuellt då, som är frivillig. Om hon blivit missförstådd på en så pass central och massiv punkt, med bäring på hela mordet och utredningen så borde hon ha sagt det, till valfri person. Någon gång. Det hade jag gjort i alla fall, och troligtvis de flesta människor.

Alternativet är att hon inte blev missförstådd. Ockhams et cetera.

Karusellen du föreslår involverar inte Holmér, möjligtvis i toppen som en ond ande. Den involverar Nieminen, Zahir, Jeppsson, organisatörerna av rekonstruktionen och alla som förhörde dem med flera. Det finns ingen anledning till varför Hans Holmérs narcissism skulle drabba dessa 10-talet personer sekund-operativt i vardagen och helt slå ut allas fattningsförmåga.

Du levererar en privatspanarteori som inte passerar det basala rimlighetsfiltret, sen försöker du stärka den med härskartekniker och detalj-exercis. Mängden löpnummer och text ska ge en känsla av tyngd och noggrannhet.

Som sagt, inget som imponerar. Har man argumenten behöver man inte svadan.

YN och AZ kom för sent för att möta gärningsmannen på David Bagares gata. Två minuter för sent. Enligt polisens egna mätningar (A1969) och förhör. YN och AZ mötte LJ vid trappkrönet när områdesanropet sändes (det första larmet i polisradion).

Det tog lika lång tid för YN och AZ att färdas från trappkrönet till Luntmakargatan (där de mötte poliserna från piket 3230) som det tog för poliserna i piket 3230 att färdas från Brunkebergstorg (där de hörde områdesanropet) till Luntmakargatan. Det tog 57 sekunder. I polisernas fall 30 + 15 + 12 sekunder (30 sekunder för framkörningen och 15 sekunder för väntetiden är de tider som har mest stöd i förhören). Enligt polisens egna mätningar (A1969) och förhör. Alltså: YN och AZ mötte LJ vid trappkrönet när områdesanropet sändes. Områdesanropet sändes tidigast 23.25.10. Skotten kom 23.21.30. Alltså: YN och AZ kom för sent för att möta GM på David Bagares gata. Två minuter för sent.

Eller omvänt: Att YN och AZ kom i tid för att möta GM på DBG kräver att områdesanropet sändes två minuter tidigare. Det underkände granskningskommissionen 1999. Kommissionen medgav att områdesanropet kunde ha sänts 23.25, men ansåg att två motbevis visade att det sändes 23.24. Motbevisen är motbevisade i handlingar som släpptes 2020. Istället har nya bevis tillkommit.

Din empati och inlevelseförmåga haltar. Yvonne visste inte i mars 1986 hur viktiga hennes vittnesuppgifter var.



Alla som förhörde dem? Ström var den ende som förhörde dem 1986. En gång var. Yvonne den 2 mars. Ahmed den 3 mars. Resten var ett fotovisningsförhör (med Yvonne), en tidskontroll (med Ahmed) och varsin konfrontation (med Viktor Gunnarsson).

Ström organiserade rekonstruktionerna.

Holmér bestämde vilka som skulle förhöras.



Invektiv är populära när argumenten är slut.

Utan tvekan är det så och något bland annat jag själv framhållit i tråden i flera år. Detta efter att ha joggat avstånden själv med tidtagarur.

Tänkbar lösning: Nieminen ser en medhjälpare eller en walkie/talkie-övervakare (vid flera inblandade). Eller exempelvis en rädd missbrukare, vid en ensam gärningsman.

Inte en tänkbar lösning: Nieminen inbillar sig var hon var någonstans.

Jag noterar för övrigt att du använder samma problemlösnings-strategi som PU 2020 när ett scenario måste gå ihop, en riktig trotjänare i MOP-spekulationen:

Hon såg en person springa från platsen där Palme mördats, rimligtvis förstod hon att det kan vara betydelsefullt på något vis.

Det går inte att komma runt att Stig var ett vittne.

Som hade ett utmärkt skäl att försöka springa ifatt poliserna.

Vill du tro att bara Yvonne såg en oskyldig Stig-kopia där Stig inte var (på David Bagares gata), för all del. Ingen kan bevisa att du har fel. Bara visa att det är osannolikt.

Jag föredrar Stig där han var (på Tunnelgatan).