Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ingen bortförklaring. Inte osannolikt. Ahmeds språksvårigheter framgår tydligt.

Svensk polis slarvade länge med tolkar. Till skada för rättssäkerheten. Förhörsledaren bestämde godtyckligt om tolk behövdes.

Efter EU-direktivet 2010 och justitiedepartementets utredning 2012 (SOU 2012:49 Tolkning och översättning i straffrättsliga förfaranden) upphörde slarvet (förhoppningsvis).

SE säger ju själv att han tror att ”Tompa Jahn” är Anders Björkman:

FHL: Du säger också beträffande E13 (E13-00 Anders Björkman) att när du kommer tillbaka till folksamlingen efter din språngmarsch efter poliserna så finns det en man som kan vara E13 (E13-00 Anders Björkman) som har kommit till platsen, och du benämner honom som att han var lite högljudd. Han hade också skägg, men du har minnesbild av att det skulle vara lite rödare. På vad sätt var han högljudd?

Stig Engström: Jag tyckte inte att han verkade riktigt nykter egentligen.

FHL: Vad sa han?

Stig Engström: Han upprepade samma sak hela tiden, och han sa, är det Palme, är det Palme, upprepade han gång på gång.

Eftersom SE uppenbarligen tyckte att AB var lik ”Tompa Jahn” kan SE ha färgats av sin kunskap om den verklige Tompa Jahns ålder när han försökte åldersbestämma mannen.

Engströms beskrivning av AB:s beteende kanske kan verka lite konstig vid en första anblick, men är egentligen inte helt olik exempelvis Ljungqvists beskrivning:

Leif Ljungqvist: - Och innan vi avvek från platsen så uppgav vi då till en kvinnlig polis där, att registrera honom för han måste ha varit oerhört nära själva skottet va.

FHL Håkan Ström: Mm.

Leif Ljungqvist: Men hans beteende var -, antingen var han chockad eller också var han helt -. Ja, vimsig då utav nånting annat, men han var inte riktigt kontaktbar, tydligen då. Han var väl vimsig i sitt beteende.

Vimsig, onykter, inne i sin egen värld. Ur fas med övriga brottsplatsen. Det finns någon slags överlappning där.


AB var visst heller inte fullt så passiv på brottsplatsen som vissa tror. Enligt Jan Andersson gick han fram till Chevroleten och pratade:

A: Nej. jag såg bara honom där uppe i porten, och att han verkade väldigt förvirrad, för jag fäste då blicken på honom för jag tänkte om han nu, om nu han har märkt någonting eller uppfattat någonting.. Då behöll jag blicken på honom så att inte han skulle försvinna.

F: Ja. Och han hade en blå täckjacka.

A: Han hade en blå täckjacka.

F: Kan du beskriva honom i övrigt?

A: Ja, det borde jag kunna göra, för han kom ju fram och pratade med oss vid bilen.

Där och då kan AB givetvis ha hört den snacksalige LL nämna ordet ”Palme”, utan att AB nödvändigtvis gjorde kopplingen eller vågade tro på att han var skjuten.

Är något "konstigt" i mina inlägg?

Då går det bra att fråga. Gärna innan du svarar.

Som du gjorde den här gången. Tack.

Givetvis är det Björkman som Engström tyckte påminde om Tompa Jahn. Det är en rätt träffsäker liknelse. Så klart inte åldersmässigt spot on men en rödmosig, berusad Björkman såg säkerligen äldre ut än sina 39. Inte heller ovanligt att man dröjer sig kvar vid en daterad uppfattning om hur en halvkänd figur ser ut.

Men vad föranleder över huvud taget en diskussion om bilar på gatan menar du?

Höj blicken. Det går att hitta stöd för en massa konstigt genom att stirra sig blind på enstaka passager i förhör, åberopa brist på uppföljande frågor och sen kasta in egna fantasifulla tolkningar på det.

Allt kring Nieminen och Zahir blir en ren fars om de inte sett någon på David Bagares. En orgie i missförstånd som inte bara kräver att människor gång på gång talat förbi varandra på det mest häpnadsväckande sätt. I förhör. På plats vid trappkrönet. Nieminen har dessutom sen svalt hela betet och korporerat in iakttagelsen som ett falskt minne efteråt. Jeppsson behöver också läggas till listan över clowner i denna cirkus.

Att kategoriskt basunera ut detta som nåt slags enda logisk slutsats talar inte för någon vidare omdömesförmåga. Om du på en liten punkt skulle vara beredd att hänfalla till minsta lilla ödmjukhet är det här du bör peta in den.

Exakt. Hon fastnade i mediabilden av hennes feltolkade vittnesuppgifter. Som fanns i media samma dag. Hon anpassade sig till mediabilden. Som hon visade i radiointervjun den 9 september 1988. Hennes efterhandskonstruktion var enkel. Jeppsson frågade inte om de såg någon "springa förbi". Jeppsson ropade "stoppa honom, ta fast honom". De måste ha mött den springande mannen före Jeppsson. Mannen hade stulit Jeppssons handledsväska. Ingen intervjuade Ahmed.



Clownerna var Aftonbladet som avslöjade Jeppsson och hans vittnesuppgifter fyra dagar efter mordet (och överdrev "siluetten" vid Johannesgatan som han sedan avfärdade som "inbillning").



Ström ville veta vad förutsättningarna var att se handledsväskan på David Bagares gata.



Det kräver en amatör som toppstyrde utredningen och slarvade med vittnesförhören, tipsmottagningen och tipsregistreringen. Nieminen och Zahir borde ha förhörts bättre senare i mars. När Ström fick veta den 10 mars att Engström hade en sådan handledsväska som Nieminen såg.

Läraren Gudrun Wigerstams vittnesuppgifter är intressanta (den darrhänte rökaren vid halvmånen). Dock i tidigaste laget (22.35). Det finns två vittnen som är mer intressanta. Enligt min åsikt. Jag kommer till dem.

Att mannen vid Sandins möbelaffär (där apoteket Kronan finns idag) var mannen som Anneli Korhonen och Margareta Stoorhöök såg (utanför Grands entrédörrar) eller mannen som Lars Erik Eriksson såg (i närheten av entrén) är en förhastad slutsats. Signalementen har skillnader.

Sandinmannen är en misstänkt person. Han tittade i möbelaffärens släckta skyltfönster i flera minuter. Mårten Palme fick syn på mannen när Mårten och hans flickvän nyss hade stannat vid bokhandeln Bokcirkeln (söder om möbelaffären), för att prata en stund med Mårtens föräldrar.

Pratstunden pågick i "2 - 3 minuter" (enligt förhöret med Mårten den 16 april) eller "några minuter" (enligt förhöret med Lisbeth Palme den 29 april). I rättegångarna 1989 uppgav Mårten att den kan ha varit längre. Närmare fem minuter. Mannen stod fortfarande och tittade i Sandins släckta skyltfönster när Mårten och hans flickvän skildes från hans föräldrar och gick norrut. När Mårten och hans flickvän passerade mannen vände han sig mot Mårtens föräldrar och följde dem med blicken. Publiken hade lämnat Grands entré. Inga andra var i närheten.

Sandinmannen kan ha varit den västra skytten i en liten grupp av tre alternativa gärningsmän. Den planerade mordplatsen kan ha varit nordvästra eller sydvästra hörnet av kyrkogården.

Den södra skytten (gärningsmannen) och den norra skytten kan ha väntat mittemot Grand (på den östra sidan). GM kan ha rört sig mot Tunnelgatan cirka 23.15. På den östra sidan. När paret Palme pratade med Mårten och hans flickvän.

Michael Åström (L1572) och hans flickvän Lena Larsson (L1572-1) sökte en pub. De visste inte adressen. När man sökte adresser 1986 sökte man i telefonkataloger (inte i Google). Telefonkataloger fanns i telefonkiosker. Sådana fanns överallt. Utanför Grand fanns flera stycken. De gick till telefonkiosken vid nordöstra hörnet av korsningen Sveavägen - Tegnérgatan. Katalogerna var stulna (ett vanligt problem i Stockholm 1986).

En man stod bredvid kiosken. Både Michael och Lena såg honom. Mannen lutade sig mot kiosken. Han verkade vänta på något. Blicken var riktad mot korsningen (mot Grand). När Michael närmade sig kiosken blev mannen irriterad. De såg på varandra någon sekund. Genom kioskens glasruta. På en halv meters avstånd.

Mannen kan ha varit den norra skytten. Den bästa mordplatsen norr om Grand var sydvästra ingången till Rådmansgatans station. Vid restaurang Venezia på Sveavägen 53. Bättre trappa (56 steg istället för 89) på närmare avstånd (60 meter istället för 85).

Michael och Lena förhördes 1986 och 1991. De såg mannen 22.55 - 23.00. GMP placerar dem vid 22.50. Det är för tidigt (att döma av deras uppgifter). Signalementet liknar Sandinmannen och GM. En liten grupp med tre alternativa GM (som krinsp Ingemar Krusell skrev i Polistidningen i maj 1986). En liten resurssvag grupp. De var kanske klädda på samma sätt. Kanske av samma skäl som 1792. För att förvirra.

Såg ingen Veneziamannen vid Venezia? Det finns inget säkert vittne. Så vitt jag vet. Att den norra skytten väntade vid Venezia är inte säkert. Han kan ha försvunnit efter en stund (när han såg att paret Palme fortsatte söderut). Liksom Sandinmannen kan ha gjort (när han såg att paret Palme inte fortsatte västerut).

"Mötesscenariot" och "ryktesscenariot" finns inte. Felaktiga antaganden. "Slumpscenariot" (en galning väntade av en slump) finns inte heller. FBI:s expert Robert Ressler förklarade varför.

Mordet på Palme styrs av enkel fysik. GM:s väntetid avgör. Började GM vänta före paret Palmes sidbyte kan inte GM ha varit ensam. Alternativa GM väntade i andra riktningar från Grand (som Krusell skrev i Polistidningen 1986). GM hade flera skäl att vänta på östra sidan. Även om Grand låg på västra sidan. Närmare flyktvägen (det fanns ingen annan), ingen bankomat vid hörnet (som på västra sidan), mindre folk och skyltfönster att titta i om någon gick förbi. Han hade även skäl att förmoda att paret Palme ville undvika västra sidan (Stockholms mest ökända nattklubb Monte Carlo var det första som Mårten tänkte på). I värsta fall (om de närmade sig på västra sidan) kunde han byta sida och återvända.

Började GM vänta efter paret Palmes sidbyte kan han ha varit ensam. En ensam GM (en efterföljande man) fortsatte på västra sidan när paret korsade Sveavägen. När han såg att paret lämnade Sari (efter 10 - 15 sekunder) ökade han takten. Han korsade Sveavägen i närheten av Tunnelgatan (strax innan bilarna stannade vid trafikljuset) och väntade en kort stund vid Dekorimas ingång. Strax söder om ingången. Fem meter norr om huslivet på Tunnelgatan. Där Inge Mårelius såg GM vänta. Som Susanne Larsson bekräftade (E107-2-D släpptes 2020).

Det är min bedömning. Efter att ha läst 5 % av utredningen. Förhoppningsvis de fem bästa procenten.

Michael och Lena hittade adressen. I telefonkiosken närmast Grand.

Det var en fruktansvärd mängd ord för att bara säga "Nieminen inbillade sig en man som inte fanns" (som jag tolkade din nybörjarguide). Varför skulle hon göra det?

Generell reflektion: Har man logiken med sig så vinner man på att skala av och framhålla poängen. Bra argument förstärks av enkelhet och klarhet, de behöver inte gömma sig i ett hav av lingo och detaljer.

Det håller jag med om.

Detaljerna är svar på andras frågor.

Din fetstilta fråga svarade jag på tidigare idag.

Du har såklart slagit huvudet på spiken.
Problemet med påståendet/hypotesen du kommenterar är att det inte håller.

Här är rekonstruktionsfotona som talar med all sin tydlighet vart Yvonne och Ahmed såg den springande mannen.
http://www.itdemokrati.nu/36an/mpv564.png

http://www.itdemokrati.nu/36ao/mpv569.png

Nej, det har du inte gjort. Du har förklarat vad du tror att hon gjorde, "anpassade sig till mediebilden". Inte varför hon gjorde det, det vill säga hennes motivation, som jag efterfrågade.

Är det en medveten lögn spelar hon ett väldigt högt spel här, som ger felaktiga uppgifter till polisen tidigt i MOP. Detta i oklart syfte. Att det var på grund av "förvirring" (som jag gissar är ditt nästa bud) hade jag kunnat köpa om Nieminen var 102 år. Inte 31.

Anledningen till att jag misstänker att det blir ditt nästa argument är hur ofta du pekar ut att hon har druckit alkohol (en sen fredagskväll efter lön). En riktig klassiker i MOP-sammanhang när ett vittne säger fel och favorit-teorin kommer på tvärs med verkligheten. Då gäller det att underminera vittnet med subtila insinuationer.

Som du säkert själv vet så var också Holmér öppen för att gärningsmannen inte flydde ner för DBG. Detta då han satte sannolikheten för det till 80 procent (Kriminalarkivet, avsnitt 2, 15:50). Alltså generösa 20 procent öppet för andra alternativ.

Det du föreslår är en bisarr karusell där ett tiotal personer antingen ljuger eller missförstår varandra kors och tvärs utan att någon reagerar eller ens märker att det sker.

Som flera kommenterat är det inte realistiskt.