Har allmänt bordsskick försvunnit?

Grannen mittemot har ett "designer" köksbord i ek för 30k men hela familjen äter vid TV:n i vardagsrummet/soffan ja han verkade rätt nöjd när vi småprata och köksbord kom på tal och mitt endast kostade 6k (inflyttningspresent från familjen). Jag undrar hur vanligt är det att man köper ett så dyrt bord och aldrig använder det? Är detta det normala i "vanliga" familjer? Jag är medveten om att min är rätt strikt, ja ingen bordsbön strikt - men definitivt inga armbågar osv.

Skulle du låta dig filmas av TV med din taktik?

Lite så. Jag kan, om jag vill eller behöver - men eftersom jag bara i undantagsfall faktiskt behöver - så vardagsäter jag oftast som det slödder jag är. Men jag vet vilka bestick som är vilka och så vidare.

Bra kommentar.

Det som saknas är kommentar om människorna som säger "jag gör som jag vill".
Och förväntar sig att andra ska rätta sig därefter.

Så du smaskar högt och lägger av brakare också när du äter bara för du kan!

Något av det vidrigaste jag ser ofta är svenskar som snyter sig vid matbordet.

Det är endast svenskar som jag har sett göra detta och förstår verkligen inte hur man inte förstår att ingen vill höra dig snortrumpeta när man sitter och äter.

Har länge försökt lära mina barn att hålla gaffeln i vänster hand..

Det har dock misslyckats fullständigt. De gör ofta tvärtemot mina önskemål, de obstinata rackarna..

Använder gaffeln i fel hand.

På "den gamla goda tiden" så ansågs man ju som en typ onaturlig varelse om man var vänsterhänt (nästan startklar för frontal lobotomi). Minns att en fd arbetsledare berättade om när lärarna på den tiden tvingade honom att skriva med höger hand - disciplinen framför allt inkl sunt förnuft. Han återgick ju till vänster direkt efter skolan å höll oxå gaffeln i "fel hand" alltid. En annan klassiker från den riktigt gamla goda tiden på 30-talet var en historia som min morfar alltid återberättade med jämna mellanrum. Grabbarna hade haft för sig ett harmlöst litet hyss i gymnastiksalen - det blev 5 piskrapp var på händerna med linjalen. När morfar kom hem å hans mamma fick höra att han fått stryk av läraren så blev det 10 piskrapp med skärpet som straff för att han överhuvudtaget fick straff å hade hittat på hyss i stil med Anderssonskans Kalle (som "bonus" fick han oxå sig en lusing av sin alkoholiserade pappa)! Men ändock - allt var väl trots allt bättre förr????

Saker som jag själv stör mig på ang folks bordsskick. NÄR VISSA PRATAR HÖGT MEDAN DESSA ÄTER (om allt möjligt jävla blajj men speciellt irriterad blir jag när viktiga saker tas upp under en måltid - håll käften å ät liksom - folk som smaskar ovanligt högt kan jag störa mig på också - farsan t ex - den evige rebellen). Sen finns det såklart alltid seriösa undantag som vissa bortskämda ungdomar som rapar å fiser i lunchrummet. (undrar om sånt går hem hos flickvännens föräldrar numera? man får minsann se upp så man inte blir en gammal grinig gubbe en dag utan ist hänger mä i tiden sas)

Jag avskyr i övrigt matprogram. Med få undantag om det händelsevis involverar någon som tex faktiskt kan laga mat utan att prata på som en kokain-påverkad influencer.

Egentligen är detta något positivt. Så oerhört fånigt att döma människor baserat på hur de håller kniv och gaffel.

Det borskick som fortfarande är viktigt är att inte göra det oaptitligt för andra. Dvs tigga med stängd mun och prata inte med mat i munnen.

Jag har liknande erfarenhet. Årsmodell 1958.
Barnuppfostran på den tiden var hot och smisk. Man fick helt enkelt stryk. För typ ingenting.
De få föräldrar som finns kvar i livet idag skäms som hundar.
Och bordsskicket på den tiden var: Ät upp maten och håll käften.
Tur att man hade ett psyke som tålde detta och inte fortplantade det till nästa generation.

Du tänker att man skulle kunna ersätta högskoleprovet med ett test om man kan hantera en snigeltång?

Vill man vara med i leken får man lekens regler tåla.
Det gäller även bordsskick.

I din egen håla kan du hålla på med vilka avarter som helst.
Men ska du exponera konstigheter publikt får du räkna med mothugg.