8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jo men vem är en socionom att avgöra vilken förälder som ör good enough och vem som är "bristfällig". Det inte lätt att vara domare i sådana här lägen och jag menar att en socionomutbildning inte räcker till detta. Ej heller det extremt bristfälliga systemet med att utreda barn som kallas för BBIC, som ger slumpvisa slutbedömningar beroende på vilken handläggare som jobbat i ärendet.

De får inte se hela underlaget som socialtjänsten använt sig av. De kan hävda sekretess på det, eller så kräver de höga belopp av föräldrarna för att få ta de av det. Ofta i pappersform, vilket gör det svårt att göra informationen sökbar med digitala verktyg.

Ja och om du tittar på hur det faktiskt fungerar så är det olika regler för detta beroende på i vilken kommun du bor i. Alltså verkar inte likabehandlingsprincipen gälla överhuvudtaget. Dessutom är det ur ett demokratiskt perspektiv ett fullständigt vansinne att vi har en myndighet som inte behöver lägga alla kort på bordet och tala om var de fått allt de påstår ifrån, så föräldrarna svart på vitt kan se och förstå det. Det är därför bland annat Adams pappa i fallet Adam inte kunde se alla motbevis för att Adam skulle fortsatt tvångsvård. Det ledde till att han tvångsvårdades felaktigt under över sju års tid, dvs halva hans barndom. Hade pappan fått se detta från början så hade LVU kunnat avbrytas långt tidigare och kanske bara pågått i några veckor istället.

Problemet med dig är du pratar rent hypotetiskt om hur processen SKA gå till. Verkligheten är en helt annan. Nämnden sitter inte och faktagranskar uppgifterna, utan de håller i princip alltid med socialltjänsten oavsett vad. Det var därför som en nämndledamot ville se uppgifterna om fallet Elsa i efterhand, men fick nej från kammarrätten. Det säger allt vi behöver veta om vad som är fel i LVU-processen att systemet har gigantiska brister när det kommer till att faktagranska socialtjänstens uppgifter de lagt fram till domstol och nämnd.

Problemet med dig och ditt resonemang är att bara läser instruktionsboken rakt upp och ner utan att förstå hur processen faktiskt fungerar i den verkliga världen. Det är två helt olika saker.

Och det är precis där det går snett, när de ALLTID litar på att soc uppgifter är korrekta. Det är de inte alltid.

Precis. Och just därför borde politiker helt kopplas bort från sådana här ärenden och ersättas av en oberoende instans som faktiskt granskar soc uppgifter.

ja du pratar om hur det officiellt går till och jag pratar om hur det går till i den verkliga världen.

Problemet är att vi har politiker inblandade i sådana här komplicerade ärenden. De har inget där att göra. Där har du systemfelet.

Precis det socionomer inte klarar av, eftersom de precis som du tror att rättssäkerhet bara gäller deras egna tankar och fantasier och att föräldrar inte har rätt till rättssäkra utredningar. Det är förstås inte sant i demokratiska länder.

ja så ser det ut "officiellt", men hur är det i den faktiska världen och verkligheten? Det är inte riktigt samma sak.

Ja vad har det med saken att göra?

Jo vi förstår beslutsgången, men problemet är att DU inte förstår att hur LVU-processen ser ut på pappret och hur den går till i den verkliga världen är inte samma sak.

Nej det har de inte. De har extremt bristfällig kompetens, liksom nämnden, vilket skapar en felkedja som skadar istället för skyddar barn som det är tänkt.

Men vad vet en socialsekreterare som sitter på ett kontor om en familjs liv och allt som sker i familjens hem. Dessutom så sitter socialsekreterare och mixtrar med inkommande information om familjen. Det som står i deras underlag och det som hamnar i utredning är ofta två helt olika saker. Det är just detta du inte förstår. Du förstår heller inte dynamiken mellan att för soc del slippa ansvar genom placering och privata bolags intresse att placera barn. De möts nämligen i sådana här ärenden och det leder till att barn kan placeras helt i onödan, felaktigt och olagligt.

ja det är klart att det finns annan dokumentation, men vad som är mest skrämmande i vårt land är att det är soc som sitter på HELA dokumentationen. Föräldrarna får ofta bara ut bråkdelar av densamma. De journalister som vill granska soc blir hela tiden hänvisade till sekretess och soc svarar aldrig på frågor om deras arbete. Det gör att de kan smussla och gömma undan bevis bakom sekretess och göra som de vill, med extrem makt utan ansvar. Jag kan lova dig att du aldrig skulle acceptera detta om det rörde sig om ditt eget barn och du försökte få ut dokumentationen för att granska densamma, för att upptäcka att du inte kommer att få ut någonting och att du dessutom måste betala åtskilliga tusenlappar för värdelös information som är överstrykt i svart.


Det borde fler kommuner göra och granska alla gamla avslutade LVU för det är sannolikt så att många LVU kan vara både felaktiga och olagliga. Ingen tjänar på detta. Inte barnen och inte samhället.

Det finns inga motsatsförhållanden mellan att barn ska få skydd och att föräldrar ska ha rätt till rättssäkra och objektiva utredningar. Denna debattör har redan gjort klart för oss i tråden att rättssäkerhet bara gäller åt ett håll, dvs statens och därmed har vederbörande inte demokratiska åsikter, utan tenderar att vara en riktigt obehaglig fascist.

Precis. Debattören visar bara att denne inte förstår sakfrågan utan bara klipper in en massa text som inte har med saken att göra. Ignorera denne eller påminn bara helt kort om vad sakfrågan handlar om. Annars tar det här fokus från trådens ämne som är fallet Elsa.

Och det ger, med några få undantag, nuvarande system. Det finns inget av det som framkommit hittills i detta ärende som tyder på något annat.

Han verkar fastnat i nån loop att bara för att det finns lagar och regler så fungerar allt perfekt. Alla utredningar är perfekt skrivna. Inget slarv förekommer. Inga vinklingar, inga manipulerade texter, ingen tredje och fjärdehandsinformation, inga rykten och alltid originalcitat.


Men verkligeten? Ja du ... hör vad socialsekreterarena säger själva: "Vi är överbelastade med jobb." så hur kan man då på allvar tro att allt är 100% korrekt bara för att tjänstemän är anställda av staten och kommunen. Då är man ju inte så lite naiv i sitt tankesätt.

Och du kan visa det då. Att systemet ger det skyddet.

Släpp trollet. Tråden handlar om fallet Elsa och där är felen uppenbara. Inget behöver ”bevisas”.

Jo vi har förstått att du hatar socionomer för att deras utbildning är kass. Du behöver inte skriva det fler gånger nu. Sen har du kommit med ett helt värdelöst förslag där jurister som helt saknar utbildning i utredningsarbete och socialrätt och psykologer som det finns alldeles för få av redan ska utgöra någon slags expertpanel. Och poliser. Oklart vem som ska betala för dessa. Det finns som du kanske vet, ett förslag om att rätten ska kunna anlita sakkunniga framöver. Det tror jag kommer bli en ok kompromiss även om tillämpningen nog inte kommer kunna tillfredsställa de allra mest rabiata soc-hatarna.

BBiC har säkert sina brister men det är såvitt jag förstår ändå den systematik som de flesta väljer att använda, kanske beroende på att det inte finns något som är bättre? Tror inte det skulle bli bättre rättssäkerhet om utredningarna istället skrivs efter eget huvud. Inte minst skulle det bli svårtolkat för domstolarna.

Du känner inte till att vi har kommunalt självstyre i landet heller? Oh, the ignorance… varje kommun gör hur den vill inom sin kompetens, givetvis med hänsyn tagen till lagar och regler. Likabehandling gäller alltså inom kommunen, för liknande frågor. Tycker du att det är rimligt att en rättshaverist ska kunna begära ut berg av handlingar som du, om du nu betalar skatt, ska få stå för kostnaden för? Om man är part i ett ärende tror jag det vanligaste är att man får ut handlingarna i sitt ärende en gång, sen får man betala för sig. Rimligt tycker jag.

Men du förstår alltså inte heller att det finns ärenden där barnet är i behov av skydd från föräldrarna? Jag läser i andra inlägg att du påstår det men sen när det gäller tillämpningen visar du på motsatsen. Det finns tyvärr situationer där uppgifterna som kommer fram i utredningen skulle kunna utgöra konkret livsfara för barnet om dessa uppgifter kommer till förälderns kännedom. Eller förstöra en förundersökning.
Det finns också situationer där barnet börjar bli så pass gammalt att utredningen kan innehålla uppgifter som bedöms som integritetskänsliga även gentemot föräldrarna.

Sekretessreglerna kan givetvis inte vara så konkreta att varje situation tas upp utan det blir ytterst ett fråga för rättstillämpningen att avgöra var gränserna går. Därför gör myndigheten en bedömning och fattar ett överklagningsbart beslut när det gäller frågan om vilka uppgifter som kan och ska lämnas ut. Beläggs för mycket uppgifter med sekretess kan kammarrätten återvisa ärendet till myndigheten för ny handläggning. Jag kan i ärlighetens namn inte se eller förstå hur en annan ordning kring detta skulle kunna vara mer rättssäkert eller bättre för samhället objektivt sett?

Du kommer nog aldrig acceptera att nuvarande ordning faktiskt fungerar väl och att de ärenden som blir fel nog kunnat vara lite färre men att det troligen är på marginalen. Du kommer säkert inte heller förstå att ingen annan profession är bättre lämpad att bedriva utredningsarbete.

Detta sagt så pratar vi om svåra ärenden och så länge man inte ser med egna ögon vad som händer i en familj så vet varken du, jag eller en psykolog riktigt vad som är sant och inte. Och inte ens psykologen som är på plats kan med 100 % säkerhet tolka vad som händer och hur det påverkar varje barn. Jag påstår alltså att det absolut finns brister i nuvarande system som successivt förändras men att problemen inte alls är så stora och allvarliga som du vill påskina. Rättssäkerheten är rimligt väl tillgodosedd och integriteten skyddad på ett bra sätt.

Du verkar inte förstå det intrikata nät av intresseavvägningar som socialrätten i stort utgör men där också sekretesslagstiftningen, regler om tvångsvård och en rad andra intressen ska vägas samman. Och det är ok, men det blir lite barnsligt när du hela tiden fastnar i frågan om socionomers utbildning och föräldrars rätt till handlingar. Det finns brister men du har inte varit i närheten av någon av dem i dina inlägg.

Finns bara umgängesbegränsning gentemot mamma och möjligtvis bonuspappa. Övriga i familj/släkt får hon träffa hur mycket hon vill.

Antingen har du ingen aning vad du pratar om eller också ljuger du. Varför blandar du ihop journalföring med utredningar?

I journalen kan man ändra genom att stryka över om det blivit fel men originalanteckningen finns alltid kvar. Du kan begära att tillägg görs till din journal om du anser att en uppgift är fel eller saknas. Det framgår då att du har begärt detta och när det skedde. Reglerna är likadana inom vården.

Jag tror du missförstår hela syftet med en utredning. Vad tror du den är till för?

Att väldigt omgående öka sitt matintag och att öka näringsdroppet till 100% är två motstridiga ordinationer, de görs inte samtidigt. Eftersom mamman säger det första och vi inte någon annanstans har uppgifter om det senare så är det rimligt att anta att reportern missförstått, likt andra användare i tråden gjort. Inte så konstigt egentligen, om mamman menar att vårdern ordinerat för lite dropp så är den första tanken att man efter omhändertagandet höjt det, men så är det ju inte, man har gjort helt tvärtom. Reportern pratar också om att man ökat ”energin”, att prata så vagt tyder också på att hon inte riktigt fattat.

Vad menar du att detta har för betydelse?