Citat från tidningen, artikeln är lång så jag har inte citerat för mycket.
Förstår att om man inte kan läsa allt, så skrivs det inlägg som förlöjligar Folke men det är politik och prestige och inte pengar som styr frågan om skjutsen.
Förstår att om man inte kan läsa allt, så skrivs det inlägg som förlöjligar Folke men det är politik och prestige och inte pengar som styr frågan om skjutsen.
Citat:
I dokumentationen rekommenderas vuxna i Folkes omgivning att: ”Ta hänsyn till sensorisk känslighet och försöka att minimera intryck som kan trötta ut eller upplevas som obehagliga.”
– Hans läkare var väldigt tydlig. Han klarar det inte.
Men att ligga och köra Folke tur och retur, varje dag, är inte hållbart i längden. Därför gjorde familjen ett nytt försök med att söka anpassad skolskjuts.
Ett par dagar innan skolstarten, när Folke fått en plats i Tranås, fick familjen besked om hur det var planerat.
– De skulle hämta honom sist på turen, men det var fortfarande flera elever och samma buss sedan tidigare, som han fått panikångest av, framhåller Isabel och fortsätter:
– Vi kände direkt att, nej, det här kan vi inte utsätta honom för. Vi fick till oss att ”han måste träna”, men han har haft skolskjuts under flera år och det fungerar inte. Som att han ska träna bort sina funktionsnedsättningar. Det är så fruktansvärt att de ens kommer med det.
Frågorna som grundskolechefen väljer att inte svara på
1. Pojken i fråga har grov adhd och autism. Hans vårdnadshavare har fått till sig från Tranås kommun att pojken ”behöver träna” på att åka skolskjuts. Kan man verkligen förvänta sig att en 10-åring med NPF-diagnoser kan träna bort den panikångest han känner i en vanlig skolbuss?
2. När vårdnadshavare sökt anpassad skolskjuts så har de fått vanlig skolskjuts beviljat, vilket begränsar deras möjligheter att överklaga. De kan alltså inte överklaga ett faktiskt avslag av den initiala ansökan. Varför får de inte ett avslag på det man sökt?
3. Vårdnadshavare har erbjudit såväl läkarintyg som utredningar gjorda på pojken som underlag för er individuella bedömning av skolskjuts. Vilket ni också efterfrågar på er hemsida. Ändå ska ni ha tackat nej till detta i det aktuella fallet och menat på att ”det inte behövs”. Varför?
– Hans läkare var väldigt tydlig. Han klarar det inte.
Men att ligga och köra Folke tur och retur, varje dag, är inte hållbart i längden. Därför gjorde familjen ett nytt försök med att söka anpassad skolskjuts.
Ett par dagar innan skolstarten, när Folke fått en plats i Tranås, fick familjen besked om hur det var planerat.
– De skulle hämta honom sist på turen, men det var fortfarande flera elever och samma buss sedan tidigare, som han fått panikångest av, framhåller Isabel och fortsätter:
– Vi kände direkt att, nej, det här kan vi inte utsätta honom för. Vi fick till oss att ”han måste träna”, men han har haft skolskjuts under flera år och det fungerar inte. Som att han ska träna bort sina funktionsnedsättningar. Det är så fruktansvärt att de ens kommer med det.
Frågorna som grundskolechefen väljer att inte svara på
1. Pojken i fråga har grov adhd och autism. Hans vårdnadshavare har fått till sig från Tranås kommun att pojken ”behöver träna” på att åka skolskjuts. Kan man verkligen förvänta sig att en 10-åring med NPF-diagnoser kan träna bort den panikångest han känner i en vanlig skolbuss?
2. När vårdnadshavare sökt anpassad skolskjuts så har de fått vanlig skolskjuts beviljat, vilket begränsar deras möjligheter att överklaga. De kan alltså inte överklaga ett faktiskt avslag av den initiala ansökan. Varför får de inte ett avslag på det man sökt?
3. Vårdnadshavare har erbjudit såväl läkarintyg som utredningar gjorda på pojken som underlag för er individuella bedömning av skolskjuts. Vilket ni också efterfrågar på er hemsida. Ändå ska ni ha tackat nej till detta i det aktuella fallet och menat på att ”det inte behövs”. Varför?
