Folke 10 år får panikångest av att åka skolbussen.

Sådant är väldigt mycket mer sällsynt idag jämfört med då.

Jo, sådant hjälper faktiskt. Inte som enda åtgärd naturligtvis, men det hjälper.

Kan man inte ens åka buss, så blir det ingen tillgång för landet framöver.

Kanske inte, men intressant att du tycker att det ska vara ett villkor för att få hjälp att leva ett så drägligt liv som möjligt. Vidrig människosyn.

Är det inte ännu vidrigare att curla sönder ungarna så att dom aldrig blir självständiga, utan får specialhjälp med allt, till och med för att åka buss.

Och exakt hur hade du tänkt bota grabbens svåra autism med dina uppfostringsmetoder?

Som jag tidigare skrev, låta honom anpassa sig till världen, istället för att få speciallösningar på allt han inte har lust att göra.

Det gick ju bra förr i tiden, dom som ville anpassade sig.

Jo, om det var det det handlade om. Men det är ju uppenbart att du aldrig ägnar en minut åt att läsa på om något du uttalar dig om, utan enbart utgår från hur det borde vara i din fantasivärld.

Men det här handlar inte om att curla sönder. Det handlar om att hjälpa folk med saker som de har väsentligt mycket större svårigheter med än andra. Och visst, kanske skulle ungen kunna klara att åka buss själv om man tvingade honom. Det skulle säkert gå att få honom till och från skolan på det sättet. Men det skulle gå ut väldigt mycket över vad ungen ska lära sig när han väl är på plats i skolan. Då skulle all energi för den dagen vara slut. Och med stor sannolikhet skulle ungen visa klara symptom på utbrändhet rätt snart.

Autism och adhd är inget man kan träna bort. Det är saker som hänger med en hela livet. Man kan lära sig hantera sina problem, men man kommer alltid ha helt andra förutsättningar än neurotypiska.

Det gick bra förr i tiden för vissa. För andra gick det åt helvete. Dagens samhälle är dessutom mycket svårare att anpassa sig till för en autist än vad det var förr.

Och där har vi nyckelfrasen, Man kan lära sig hantera sina problem, precis som jag sa.

Det finns en romantik om förr i tiden. Det fanns inga barn med problem, inga handikapp, alla var smala, lyckliga och åt skogaholmslimpa.

Och ändå blev det vuxna av dem som blev alkisar och stod utanför samhället, eller de tog livet av sig, men bra gick det alltid!

Så är det väl för alla andra också, en del går det bra för, andra inte.

Var står det att jag bestämmer?