Citat:
Ursprungligen postat av
Kallis
Förtroendevalda medlemmar som - även om det sagts i affekt, det har ändå ett signalvärde om vad person är för nån - offentligt eller internt har uttryckt att de saknar förtroende för partiledaren Simona Mohamsson och den nuvarande partiledningen måste, efter ett eventuellt avgörande nederlag vid det extra landsmötet på söndag, ta konsekvenserna av sina ställningstaganden.
Hur vore det om de istället tog konsekvensen av att ha valt Mohamsson in the first place?
När det skulle väljas efterträdare till Pehrson lekte hela partiet "pax att inte vara" och gömde sig under sina skrivbord. Man tänker att partiledarrollen borde varit deras dröm sedan de var finniga tonåringar i LUF. Men nej, alla duckade. Utom Mohamsson. Som alla duckare då valde att företräda dem.
När Mohamsson då gör var hon bedömer vara det bästa för att rädda partiet från den undergång som väntar när man tackar nej till M-stödröster och därmed skulle få 1% i riksdagsvalet, blir det ramaskri och så ska partiledaren bort. Det är talande är att de inte kan hosta upp en motkandidat att enas om. Och väntat, eftersom alla fortsätter ducka under skrivborden.
MP uppfann konceptet med språkrör. L kanske kan införa ännu ett koncept, det helt ledarlösa partiet? Det skulle passa dem perfekt eftersom de aldrig kan lyda en ledare.
