Jag bryr mig skit i L, men jag anser ärligt och uppriktigt att Tidö-regeringen har varit den sämsta svenska regering jag kan komma ihåg. Rent praktiskt, ekonomiskt, inrikespolitiskt, energipolitiskt, utrikespolitiskt och invandringspolitiskt. När det gäller brott & straff har de lyckats skärpa straffen en aning. Men när det gäller försvarspolitiken har det dock funkat bra, sossarna tog visserligen in Sverige i NATO (fast Kristersson försökte ta äran åt sig

) men regeringen har startat den svenska upprustningen, samarbetat bra med de andra nordiska länderna och 100% stöttat Ukraina. Fulla poäng för det. Men långa minus på allt annat.
Så jag var glad och nöjd innan Mohamsson gjorde 180 grader eftersom det såg rätt sannolikt ut att det inte blir nåt "Tidö 2.0". Det sista jag vill ha är en upprepning av den sämsta svenska regering jag har varit med om.
Men en snabb koll på valmatematiken visade att det egetnligen inte spelar nån större roll. Det är osannolikt att det här skulle få fler att rösta på nåt Tidö-parti, snarare kommer rätt många L-väljare att nu rösta på "den andra sidan". En inte alltför gammal gallup visade ju att över 70% av L-väljare helt motsatte sig att SD skulle släppas in i regeringsställning.
Men nu efter de sista dagarnas händelser tycker jag faktiskt att Mohamsson svängning är det bästa som har hänt, eftersom det ser ut att stoppa inte bara "Tidö 2.0" utan alla framtida Tidö-liknande regeringslösningar. L har i praktiken förintat sig själv, och utan L kommer de tre kvarvarande Tidö-partierna inte upp till 50% fast de skulle ställa sig på huvudet och.. tja, göra vad som helst.
Om det här känns orättvist för de som hejar på SD så kan jag trösta dem med att det har inget med SD att göra. Det är de tre partierna som suttit i regeringen som klåpat bort i stort sett allt. SD har visserligen stöttat dem, och förtjänar en ordentlig avhyvling i valet bara för den grejen, men för mig har det här absolut inget med "SD i regering" att göra. Det har enbart att göra med att Kristerssons regering har varit totalt skit.
Hur som haver, det är rent ut sagt njutningsfullt att följa med L:s dödsryckningar. Och det är skönt att se de förljugna L-ministrarna visa sitt rätta jag. Dem kommer nog ingen att vilja ta i med tång ens, så deras enda kort var säkert det här. Och det har varit helt underbart att följa med uppståndelsen kring Birgitta Ohlsson, som av en slump dök upp på scenen som en påminnelse för alla om hur en RIKTIG liberal ser ut och beter sig. Och hur en riktig POLITIKER ser ut och beter sig, dessutom. Jag blir varm i magen bara av att tänka på det...
Det kommer inte att spela nån roll hur omröstningen går på Liberalernas landsmöte, partiet är kört. Jag har svårt att se hur M och SD ens skulle vilja stödrösta på det som kommer ut i andra ändan av den här "processen", men om de vill minska antalet egna riksdagsledamöter genom att göra det så kör hårt. Också om de skulle lyckas få L över 4% så kommer de inte att ha nån nytta av det här partiet i oppositionen, snarare blir det tvärtom. Och det skulle vara rätt åt Kristersson-gänget om M landade på 15-16%, det är vad de är värda efter de här horribla fyra åren.