Thomas Kangers nya bok "En dag i Christer Petterssons liv" är läsvärd. Kanger driver hejdlöst med Sveriges största anka (Filters "avslöjande" av Stig Engström 2018) och "journalisterna" som skapade den. Nya avslöjanden.
Kangers beskrivning av mordförloppet är mindre bra. Han tror att Inge Mårelius började vänta knappa två minuter före mordet (fem sekunder mindre än de 119 sekunder som hans passagerares uttag pågick). Självklart får Kanger problem.
Björkmans sällskap blir ett problem. Kanger gissar att Björkmans sällskap var i Götabankens bankomat 20 meter norr om Tunnelgatan (inte 30 meter som Kanger tror) när skotten kom. Det kan lätt avvisas. Björkman var kvar vid bankomaten när uttagen var klara. Som framgår av förhören med Björkman och hans kamrater. Att skotten kom när deras uttag pågick är en omöjlig tanke.
"Några flickor" blir också ett problem. Birgitta Schaeffer och hennes två döttrar är okända för Kanger. Inge vittnade i Svea hovrätt 1989 att "några flickor" var "tre personer". Det har Kanger glömt. Han tror att "några flickor" är 31-åriga Grand-vittnet Susanne Agel och hennes 29-åriga väninna Ann-Mari Hellsten, som gick Sveavägen söderut på den västra sidan (de gick "ganska raskt" och bör ha passerat Tunnelgatan före 23.17). "Några flickor" (som var "tre personer") gick på den östra sidan. Det har Kanger glömt.
Inge vittnade i Stockholms tingsrätt 1989 att Susanne Larsson letade efter sitt kort innan uttagen började i postkontorets bankomat. Det har Kanger glömt. Susanne letade efter sitt kort redan när Glenn Malmström kom till bankomaten (som framgår i första förhöret med Malmström). Det är okänt för Kanger.
Det blir lättare att fatta mordförloppet om man fattar att Inge väntade i drygt tre minuter (som Inge berättade för Kanger 1987). Kanger är inte lika påläst som 1987. Boken är ändå läsvärd.
Att Inge såg att gärningsmannen kom gående norrifrån till Dekorima är en efterhandskonstruktion (som dök upp i telefonförhöret den 12 november 1987). Några månader efter Kangers intervjuer.
Kangers beskrivning av mordförloppet är mindre bra. Han tror att Inge Mårelius började vänta knappa två minuter före mordet (fem sekunder mindre än de 119 sekunder som hans passagerares uttag pågick). Självklart får Kanger problem.
Björkmans sällskap blir ett problem. Kanger gissar att Björkmans sällskap var i Götabankens bankomat 20 meter norr om Tunnelgatan (inte 30 meter som Kanger tror) när skotten kom. Det kan lätt avvisas. Björkman var kvar vid bankomaten när uttagen var klara. Som framgår av förhören med Björkman och hans kamrater. Att skotten kom när deras uttag pågick är en omöjlig tanke.
"Några flickor" blir också ett problem. Birgitta Schaeffer och hennes två döttrar är okända för Kanger. Inge vittnade i Svea hovrätt 1989 att "några flickor" var "tre personer". Det har Kanger glömt. Han tror att "några flickor" är 31-åriga Grand-vittnet Susanne Agel och hennes 29-åriga väninna Ann-Mari Hellsten, som gick Sveavägen söderut på den västra sidan (de gick "ganska raskt" och bör ha passerat Tunnelgatan före 23.17). "Några flickor" (som var "tre personer") gick på den östra sidan. Det har Kanger glömt.
Inge vittnade i Stockholms tingsrätt 1989 att Susanne Larsson letade efter sitt kort innan uttagen började i postkontorets bankomat. Det har Kanger glömt. Susanne letade efter sitt kort redan när Glenn Malmström kom till bankomaten (som framgår i första förhöret med Malmström). Det är okänt för Kanger.
Det blir lättare att fatta mordförloppet om man fattar att Inge väntade i drygt tre minuter (som Inge berättade för Kanger 1987). Kanger är inte lika påläst som 1987. Boken är ändå läsvärd.
Att Inge såg att gärningsmannen kom gående norrifrån till Dekorima är en efterhandskonstruktion (som dök upp i telefonförhöret den 12 november 1987). Några månader efter Kangers intervjuer.