Citat:
Ursprungligen postat av
Snurrespratt24
Partiledningen har ytterst ett ansvar gentemot medlemmarna, och det yttersta ansvaret är att säkra att partiet överlever. Att köra mot stupet i hundranitti utan att ens försöka gira är självmord och att ta självmord på organisationen är aldrig en ledares uppgift. Ibland krävs snabba beslut och med 1,5 % i väljarstöd ett halvår före valet kan man lugnt säga att detta var en sån situation.
"Partiet" är ju inte själva organisationen, utan de ideologiska politiska övertygelser som gjort att man kan samlas i grupp och samarbeta mot politiska mål. Om man överger de övertygseler finns inte "partiet" kvar, bara en tom byråkratrisk organisation utan mål och mening.
Citat:
Ursprungligen postat av
Snurrespratt24
Partiledningen insåg att partiet ströp sig självt med de röda linjerna mot SD. L hade lyckats måla in sig i ett hörn: man hade gjort det omöjligt för väljarna att kunna rösta på L om man ville ha en borgerlig regering. Pga Ls röda linjer mot SD så blev en röst på L i praktiken en röst på en sosse-regering. Det är klart att det inte går att få ökat stöd om man sätter väljarna i den skiten.
Jag håller inte alls med om den bedömningen. Problemet är inte beslutet varken hit eller dit utan att det helt saknat underlag. Ett liberalt demokratiskt parti kan mycket väl välja att inte samarbeta med ett fortsättningsvis rasistiskt parti med forna nazistkopplingar. Men ett liberalt parti kan OCKSÅ myckel väl välja att samarbeta med alla partier, i sann liberal parlamentarisk anda.
En regeringsbildning efer ett val har inget som helst att göra med vilka partier det är fråga om, det är helt irrelevant. Och det ska vara helt irrelevant, i en fungerande demokrati. Det som ska avgöra är hur partiernas valmanifest hanterats av väljarna och att de partier som fått väljarnas förtroende kan hitta en gemensam grund för en funegrande regering. Det är så det går till i de flesta andra demorkatiska europeiska länder, inklusive hos alla nordiska grannar. Det är bara i Sverige man sysslar med nåt slags konstruerad "blockbildning" i förväg. En sådan blockbildning skulle inget, absolut inget, äkta liberalt parti ha godkänt. Att bilda regering med M, KD och SD om man får ihop en funegrande regeringskoalition EFTER valet, det funkar hur bra som helst. Men att kalla sig "liberal" och "pro-demokratisk" och bilda ett konstgjort "block" INNAN väljarna har fått säga sitt, det skulle ingen sann liberal nånsin kunna göra.
Så redan i det skedet var partiet kört, det var inte ett äkta politiskt parti med egen ideologi och valmanifest man var fast besluten att genomföra. Istället var det en grupp människor som gav sken av att vara ett parti, men som i själva verket sålt ut redan innan valet. Det är per definition omöjligt för ett sånt parti att överleva, den enda mening det har är att dra väljare vid näsan. Genom att låtsas ha högtflygande politiska mål, trots att det i praktiken är slogans man hittat på för att lura väljare, konstgjorda fejk-löften som man inte har nån avsikt att ens försöka genomföra.
Det är vad liberalerna blivit, och det syns tydligt också i det här senaste spelet. De är så korrupta att de inte ens fattar hur de skämmer ut sig, majoriteten av partiledningen och de s.k. ministrarna. Och det är inte nåt nytt, det gjorde också under januariöverenskommelsen, när de låtsades gå med på att sitta i regering men i själva verket bara var ute för att skada de tidigare politiska motståndarna. Nåt den dåvarande paretiledningen alltså gjorde genom att dra sina väljare vid näsan och, precis som nu, inte berätta ett skvatt ens för de egna. Det är totalt moraliskt, politiskt OCH demokratiskt korrupt.
Det som gör att en hel del svenskar stöder SD är att partiet INTE sysslat med sånt. En del av SDs åsikter är ligger nära gränsen för "rumsrent", men de håller ändå fast vid dem. Detta till trots har det väckt stark kritik när SD-politiker petats för att ha uttryckt sig "klumpigt", och Tidö-samarbetet har lett till liknande kritik om att SD har övergett sina principer och sina politiska mål, och Åkesson & gänget numera bara är ute efter en fet lön och en plats vid bordet. För sig själva, inte för partiet. Men de flesta litar ännu på att SD kan hålla linjen.
Poängen är att Liberalerna inte har nån linje alls, alla deras linjer har korsats och det finns ingenting kvar. De har sabbat skolan, de har sabbat klimatet, de medverkar till att sabba den svenska naturen, de sabbar för sina egna väljare och de sabbar t.o.m. för sina egna aprtimedlemmar. Det må vara ett parti med långa och stolta anor, men det enda som finns kvar idag är "skit". Så det är inte underligt att SD:are länge ogillat L (för att uttrycka det milt), de har absolut inget gemensamt. Inte den nya Sverige-dealen heller, det är ett påhittat jox, ett trolleritrick påhittat av L-ledningen för att lura de egna.
Jag önskar att Åkesson och SD sagt "fuck off!". Och allra helst att de samtidigt bränt marken under den i det fördolda förhandlande L-ledningen. Men nu råkar det vara så att SD inte hade nåt att förlora på det här, hur det än går. Om L imploderar så är det på tiden och det slutresultatet är bättre för SD än om L finns kvar. Och om M mot förmodan röstar L över spärren så kommer SD att ännu klarare vara det största partiet till höger, oberoende hur valresultatet i övrigt ser ut. Så det enda vettiga var att hålla ful min i elakt spel, och ta emot en stel kram. Och nu är det gjort.
Men det är fortsättningsvis så att det inte löns för SD att stödrösta på L, tvärtom löns det ju att INTE stödrösta på L. Det är bara i det något osannolika läget att den max 1% liberala väljare som finns kvar skulle kunna avgöra valet som det löns att lägga en röst på L, i alla andra skenarier är en röst som går till L istället för SD ett negativt utfall, t.o.m. värre än en helt utebliven röst.
Citat:
Ursprungligen postat av
Snurrespratt24
Partiledningen agerade vuxet och såg till att reda ut situationen även om det är extremt jobbigt för dem personligen. Det är ledarskap. Det fega och enkla hade varit att köra mot stupet och sen skylla på stämman för att partiet åkte ur riksdan.
Det håller jag inte med alls. Och det är det nog inte många som gör i Sverige, idag. Alla ser nog vad "Liberalerna" är, och dessutom finns det gott om beskrivningar inifrån liberalerna själva. De enda som försöker låtsas att det här skulle vara nåt fint och modigt är de som drömmer om ett Tidö 2.0. Och det är jag övertygad om att Sverige inte vill ha (och tur är det, det har varit en usel regering).