Citat:
I sak har du fel. Det existerar juridiska möjligheter att det internationella samfundet intervenerar militärt mot en suverän stat om landet begår brott mot sin egen befolkning (paragraf 138–139 i slutdokumentet "World Summit Outcome; FN-stadgans Kapitel VII, särskilt artikel 42 om militära tvångsåtgärder. Men där du har rätt är att varken Trump eller Israel faktiskt sökt finna stöd för sin militära intervention via det internationella samfundet eller på nationell nivå (USA:s kongress) så det stämmer att interventionen bryter mot folkrätten.
Det där är ett märkligt resonemang. Att en regim begår övergrepp mot sin egen befolkning är naturligtvis avskyvärt. Men det är inte ett juridiskt eller moraliskt frikort för anfallskrig. Om den principen verkligen gällde skulle vi behöva angripa ett betydande antal stater.
Ta Saudiarabien. Tycker du att Mohammed bin Salman är en särskilt uppbygglig demokratisk ledare? Om logiken är att brutala regimer bör avsättas med militärt våld borde man då rimligen argumentera för att invadera Saudiarabien och införa demokrati där också. Märkligt nog hör man sällan sådana krav.
Samma selektiva logik återkommer i kärnvapenfrågan. Israel står utanför NPT och har ett odeklarerat kärnvapenprogram samtidigt som landet vägrar skriva under icke-spridningsavtalet och öppna sina anläggningar för full internationell insyn. Man har dessutom mördat flest skolbarn av alla i regionen. Om argumentet är att sådana hot mot icke-spridningssystemet motiverar militära åtgärder, då borde konsekvensen rimligen vara att kräva samma sak där, att tvinga fram anslutning till NPT och inspektioner.
Men där upphör plötsligt resonemanget.
Det avslöjar problemet. Principen som förs fram är inte universell. Den används selektivt mot stater man ogillar, men försvinner när samma logik skulle behöva tillämpas på allierade. Och ett så inkonsekvent resonemang är, hur man än formulerar det, ett ganska svagt moraliskt argument för krig.
Ta Saudiarabien. Tycker du att Mohammed bin Salman är en särskilt uppbygglig demokratisk ledare? Om logiken är att brutala regimer bör avsättas med militärt våld borde man då rimligen argumentera för att invadera Saudiarabien och införa demokrati där också. Märkligt nog hör man sällan sådana krav.
Samma selektiva logik återkommer i kärnvapenfrågan. Israel står utanför NPT och har ett odeklarerat kärnvapenprogram samtidigt som landet vägrar skriva under icke-spridningsavtalet och öppna sina anläggningar för full internationell insyn. Man har dessutom mördat flest skolbarn av alla i regionen. Om argumentet är att sådana hot mot icke-spridningssystemet motiverar militära åtgärder, då borde konsekvensen rimligen vara att kräva samma sak där, att tvinga fram anslutning till NPT och inspektioner.
Men där upphör plötsligt resonemanget.
Det avslöjar problemet. Principen som förs fram är inte universell. Den används selektivt mot stater man ogillar, men försvinner när samma logik skulle behöva tillämpas på allierade. Och ett så inkonsekvent resonemang är, hur man än formulerar det, ett ganska svagt moraliskt argument för krig.
Däremot vill jag gärna att du inte utgår från saker jag aldrig sagt. Jag har aldrig rättfärdigat attacken mot Iran eller sagt något om dess legitimitet alls. Vad jag däremot säger är att jag definitivt vill att Irans regim ska falla. Det är min enda åsikt jag är total i, och det beror på att Irans regim är extremt grym och destruktiv, både i och utanför Iran. Saudiarabien är samma, en regim jag hoppas faller. Överlag hoppas jag globalt att världen blir mindre auktoritär och mer demokratisk eftersom demokratiska länder enligt västerländska mått också är de mest överlägsna civilisationerna vi har och alltid haft. Vill jag att det ska ske genom krig? Nej, tvärtom genom fredliga medel.
Vad är din åsikt om Irans regim och dess massmord på civila?
