Evig singel och incel

99% av problemet, inte bara för dig utan för de flesta män, är att man inte träffar tillräckligt med kvinnor samt att man inte kan föra sig socialt.
Att föra sig socialt är dock ett mindre problem än att aldrig träffa kvinnor eftersom kvinnor är olika precis som män.

Är du en närdig och töntig man som inte ser så bra ut kanske du inte ska förvänta dig att få en snygg kvinna, istället får du rikta in dig på de mindre snygga kvinnorna, det är bara så det är.

Åk på festival så träffar du garanterat kvinnor, allt från socialt efterblivna och skitfula till vanliga normala kvinnor.
Träffar du aldrig kvinnor så blir det svårt att få ligga.

Finns väl många kortvuxna kvinnor i världen, så det bör ju inte vara ett problem, och är du även van att resa så kan du väl åka någonstans - typ Brasilien - och ragga med ditt svenska medborgarskap?

Problemet är att kortvuxna tjejer har sådana jävla komplex och måste ha en lång man för att kompensera sin egen korthet. Medellånga tjejer verkar inte ha detta däremot. Utöver min korthet så tycker jag inte att jag är så ful, men jag var faktiskt jävligt ful när jag var yngre men det växte bort.

Jag vill ju gärna träffa en tjej som är etablerad i Sverige.

Jag har ju utseendet emot mig då 90% av männen i Sverige är längre än mig och jag har också en väldigt tanig kroppsbyggnad. Om jag på sommaren går runt med shorts och T-shirt så ser jag ut som en 16-åring i kroppen och det är tyvärr ingen överdrift. Jag klandrar inte kvinnorna över att dom inte attraheras av mig. Det är tyvärr såhär jag är byggd. Min mamma sa också att hon tror det är min kroppsbyggnad och längd som gör att jag aldrig träffar någon.

Jag har länge funderat på hur vanligt det är att man går singel och sexlös hela livet egentligen? Jag läste nyligen att Gen Z aldrig har haft så lite sex som tidigare generationer och heller aldrig funnits så många vuxna manliga oskulder som idag. Men jag tillhör inte Gen Z utan föddes på sent 80-tal.

Jag har aldrig haft ett parförhållande och har haft sex en gång i mitt liv när jag var i tidiga 20-års åldern. Jag insåg redan som barn att jag var lite annorlunda men jag hade ändå kompisar under hela skoltiden och även några år efter. Men i vuxen ålder har jag egentligen bara haft en nära vän och det var en tjej jag träffade när jag var 20 via nätet. Vi var kompisar i många år fram tills ganska nyligen när vi knappt har någon kontakt längre efter att hon skaffade barn och allt. I tidiga 20-års åldern så var jag väldigt social med henne och hennes kompisar och det blev många hemmafester och krogbesök. Det var kul men jag fick aldrig någon romans förutom med en annan tjej som var betydligt yngre jag träffade via nätet och förlorade oskulden med. Tyvärr blev det inget mer.

Jag flyttade tidigt hemifrån och har haft fast jobb sedan jag var 20 och har idag en relativt bra inkomst och en bostadsrätt relativt centralt i Stockholm. Det går väldigt bra för mig på jobbet och jag tycker om mitt jobb och kollegorna verkar tycka om mig också. Men jag har alltid haft problem med att få det där extra som leder till romans (och inte heller så lämpligt via jobbet). Jag försökte med nätdejting mellan 20-33 typ och det ledde inte till någon förutom den där enda tjejen jag hade sex med så jag släppte nätet. Jag har ägnat mina semestrar åt att resa runt på jorden och träffa folk på hostels vilket har varit bland det bästa jag gjort i mitt liv men nu börjar man bli till åren och jag börjar känna mig lite konstig som reser runt på hostels där det mestadels är ungdomar.

Jag har haft bekanta och kollegor som varit i samma situation som mig och som jag misstänker har varit oskuld i högre ålder än mig och nu när man haft dessa på sociala medier så har jag senaste tiden börjat se att alla har träffat någon senaste halvåret. Nu är det verkligen bara jag kvar.

Jag har ju utseendet emot mig då 90% av männen i Sverige är längre än mig och jag har också en väldigt tanig kroppsbyggnad. Om jag på sommaren går runt med shorts och T-shirt så ser jag ut som en 16-åring i kroppen och det är tyvärr ingen överdrift. Jag klandrar inte kvinnorna över att dom inte attraheras av mig. Det är tyvärr såhär jag är byggd. Min mamma sa också att hon tror det är min kroppsbyggnad och längd som gör att jag aldrig träffar någon.

Jag har många gånger tyckt om att leva ensam och jag är ju van vid det. Jag har ju liksom bott ensam i 17 år nu sedan jag flyttade hemifrån. Men att bli gammal och ensam känns väldigt tråkigt. Man vill väl ha någon att dela livet med? Eller iallafall ha fått upplevt det någon gång i livet. För mig vore det en dröm att bara få ligga i soffan och hålla om en tjej, vilken mysig upplevelse. Sexet tänker jag egentligen inte på då jag varit utan så länge att jag lärt mig leva med det.

Jag ägnar mig ju en del åt mina intressen men där träffar jag inga kvinnor heller och jag kan inte vardagsflirta heller. Hur tycker ni att jag bör göra framöver? Kan jag träffa någon?

Det räcker med att man är introvert och föredrar lugn och ro för att bli totalt ensam. Sen är det nog så att samhällets förväntningar får vissa att bli deppade över saken fastän de innerst inne inte är så intresserade av förhållanden, åtminstone inte traditionella med att bo ihop osv.

Men nu finns det ju tämligen mycket korta invandrarbrudar här. Lever själv med en latina och hennes väninnor är i regel korta. Dessutom så är det för många av dem typ status att ha en svensk man. Finns väl för övrigt karnevaler att gå på den här tiden?

Alltså det finns ju hur många män som helst som inte "ser bra ut", inte är långa, och som är taniga, som har partners. Upplever du själv att du har höga krav på utseendet på en kvinna? Ibland undrar jag om inte sådana här problem beror på att både kvinnor och män söker efter någon som inte spelar i ens egna liga och därför förblir ensamma.

Visst, när man är yngre är det såklart trist att aldrig få uppskattning eller kärlek, men när man är över 40 är det ju bara en enorm befrielse.. när man ser ens vänner som är ihop eller gifta med dessa feministskator. Förr var en del av dem iaf snygga men nu efter ett gäng år ser de förskräckliga ut nästan allihop.

Se på det positivt istället och gläds åt att leva ett bekymmersfritt liv, ta tjänstledigt ett år och köp hoj, åk på europa road trip.. njut av livet