Varför så starka känslor kring olika kulturer?

Om man, som jag, tror på evolutionsteorin, och i någon mån studerat människan som art och framför allt människan i grupp, så blir det snabbt ganska självklart att en viktig uppgift för kulturer är att hjälpa gruppen att överleva under rådande förutsättningar. Tabun, riter och kök har, om man börjar skrapa på ytan, nästan alltid en ganska tydlig grund i att det på något sätt har hjälpt gruppen att överleva.

Islam, griskött och trikiner är ett ganska tydligt exempel på det.

Kulturer har just därför alltid kommit och gått i stort, men olika anpassningar har även skett inom respektive kultur längs resans gång.

Kulturer utsätts för samma evolutionstryck som planetens arter, och en kultur som bär på ett ställe går under någon annanstans. Europeiska upptäcktsresande som exponerats i främmande miljöer har överlevt när de haft turen att snubbla över lokalbefolkningen, annars har dom snabbt gått åt, men dessa lokala kulturer har sen inte överlevt koloniala idéer och beteenden när det sociala trycket därifrån övertrumfat lokala omständigheter.

Jag fattar att det ligger i den mänskliga naturen att hotas av något man inte förstår. Men varför lägga så mycket känslor och energi på att bevara sin kultur? Den är ju bara ett överlevnadsverktyg för gruppen.

Ta klankulturen tillexempel, som väcker starka känslor hos många svenskar. Om den står som segrare i slutänden, och tar över hela samhället som vissa debattörer vill göra gällande är framtiden - är inte den då den starkare kulturen?

Den traditionellt svenska kulturen lär väl stå emot annars. Samma med skuld och skam, som så ofta blir en krock.

Skuldkulturer bryr sig ingenting hur man framstår, utan det viktiga är att göra bot för eventuell skada man åsamkat. När detta är uppfyllt är allt frid och fröjd.

Skamkulturer bryr sig ingenting om utfallet av det man gjort, utan hur man framstår. Så länge man inte skadat släktens anseende är allt frid och fröjd.

Båda vägarna har sina fördelar och nackdelar, men dom har någon gång i någon kontext funkat väldigt bra. Tillräckligt bra för att bli vedertagna.

Den av dessa två vägar som funkar bäst framgent, är ju också den som kommer överleva. En hybrid är också en möjlig utgång.

Nu till frågeställningen:
Varför investerar människor mycket känslor i att behålla just sin kultur?

Är det inte till allas fördel att, om kulturen i ett land är så sårbar för utomstående påverkan att en annan kultur helt kan ta över, den stress-testas för att hitta eventuella luckor och svagheter?

Kulturers syfte har aldrig varit att driva lycka, utan att säkra gruppens överlevnad. Varför tycker vi att känns det så oerhört jobbigt när vår kultur hotas? Många gånger hjälper det ju arten.

Detta är en paradox jag inte blir klok på, och något jag ser som grunden till väldigt mycket konflikter. Vore intressant att höra olika perspektiv angående detta, då jag tror att roten till mycket av nutidens integrationsproblem finns i just detta.

Förändring är förenat med friktion och därmed kostnad. Att behålla sin kultur är relaterat till förändring tämligen friktionsfritt och därmed "lätt".

De undermåliga kulturer som kommer hit har ju misslyckats där de uppstod, och istället för att ändra sig och bli framgångsrika kommer de hit och plundrar oss. Som gräshoppor. Vart tar de vägen när de tagit livet av oss också?
Det är inte alla kulturer som lär sig, ändras och anpassar sig.

Så invasionen av undermåliga kulturer hotar arten, eftersom vår kultur bygger på samarbete oh tillit, inte våld och dominans.

För att kultur är sätt att leva, och ingen vill ändra sitt sätt att leva, för att nån annan stiger in i rummet

tex en flykting till Sverige

Kultur är ett ord som folk lägger väldigt olika betydelse till, att det är därför ett ord som i sig själv är ganska svår att ens diskutera för man pratar förbi varandra.

Men alla vill leva på sitt eget sätt, även inom grupper. En del vill äta fläsk, andra vill inte äta fläsk. Om vi tar detta enkla exempel så krigar vi om vem som har rätt och fel i det här med att äta fläsk. Lägg till tiotusen andra saker som man kan bråka om så har du mer förståelse för att människor alltid har krigat och alltid kommer att kriga.

Vissa problem är olösliga t.ex religioner vilket gör att de ständigt är där och är en konfliktorsak och det ärvs sedan generation efter generation. Så i vissa områden krigar man i tusentals år, mer eller mindre.

I andra områden är det lite lugnare. Man kanske bråkar vid olika tillfällen, men mest är man vänner ändå just för att problemet gick att lösa och man har egentligen inte så mycket att bråka om.

Men en "undermålig" kultur borde väl per definition heller inte vara ett hot?

Antingen är den undermålig och självdör, eller så har den vissa viktiga styrkor och slår ut andra kulturer. Båda kan väl inte vara sant?

Möjligt att det är så enkelt faktiskt. Att det ligger i sakens natur att man ska hålla hårt på sitt eget, för att det därmed på olika sätt ska dras till sin spets. Genom detta så säkrar man att den bättre anpassade kulturen överlever, och inte bara den snyggast paketerade.

Yes, men du får hålla med om att det är märkligt att vi funkar så ÄVEN om den nya kulturen har massor av fördelar. Dom känns alltid som ett hot, även när vi skulle vinna på att anamma dom.

Exakt. Vi är uppvuxna med Coca Cola, Mc Donalds, Rock N' Roll samt Amerikanska filmer. Det jävla Mellanösternpacket vill ju tvinga på oss Haramkultur och Sharialagar.

I slutändan är det vår Västerländska/Nordiska livsstil som SKA bevaras. Det innebär återvandring för dom som inte anpassar sig!!

Den är som en gräshoppssvärm, och kan bara leva så länge den har någon annan att leva på, så ja, den är undermålig, och ett hot. Den självdör först när den dödat allt annat, som vilken parasit som helst.

Haha, fan vad hårdför. Men okej, jag hör dig. Din ståndpunkt har nått fram.

Vad är der i just vår kultur som gör den värd att bevara då? Känslorna åt sidan. Finns det något i den som gör att du anser att den kommer stå sig bättre än mellanösterns kulturer över tid? I så fall vad?

Svenskar börjar flytta ut från sina orter när 3-4 procent utomeuropeiska invandrare flyttar in. Svenskar är extra känsliga vad gäller kultur. Jag har bara en svensk linje i mitt träd från morföräldrarnas sida.
Förändring är jävligt jobbigt tycker jag och därför starka känslor. Sverige var annorlunda förr eller så är det tvärtom att vi är annorlunda och Sverige är likadant.

Jag skulle även påstå att Sverige har bättre kultur uttryck än många andra länder/folk, mer sunt för välmåendet.