Funkar min plan för att etablera 'människor' på andra planeter? (utanför solsystemet)

DNA-frågan hanteras väl rätt så bra redan idag, jag vet inte hur länge man kan bevara ägg och spermier, men säg 20 år i nedfryst form. Vi har redan denna teknik. Så man kan fylla skeppet med sperma och ägg från miljarder människor.

Likaså all annan form av liv som finns på jorden som man vill ta med sig.

Menar att man är inte beroende av att ett viss antal människor överlever resan eller den första tiden på den nya planeten om man kan säkra att det går komma vidare från nedfrysta ägg och spermier.

Kanske ett antal robotar som hela tiden gör nya försök att få liv att överleva på den nya planeten. Den första tiden är alltid svårast då små barn inte direkt kan tillverka ett hus, jaga och fiska eller vad för uppgifter man nu gör för att överleva.

Den första tiden för europeer i amerika var svår, inte bara för att de hade långt till sina samhällen som kunde försörja med allt man behöver för att bygga ett samhälle, utan också för att de var omgivna av fiender som attackerade inkräktarna när de betedde sig som virus.

Samma kommer uppstå på andra planeter, om där redan finns liv så kommer de livsformerna att reagera på det nya och försöka döda det innan det blir ett hot mot deras egna liv.

Va FAN ska det vara bra för?????
Låt människan dö ut !!
Bättre och tryggare så.

Rymdfarkosten har tunna speglar för att kunna fånga upp ljus från solen och laser.

Lasern skickas ifrån satelliter kring jorden som drivs av solkraft.

Ett alternativ är speglar som riktar om solljuset till rymdfarkosten. Vet inte vilket som blir mest effektivt.

Beror på miljön hos planeten och vilka växter vi skickar.

Men det kan behövas skickas andra djur än människor för att få ett fungerande ekosystem.

Var är planen?

Det vet vi inte än.

Finns kandidater men oklart hur nära den närmsta destinationen är där det vore möjligt att permanent etablera människor.

10% av ljusets hastighet kan vara möjligt genom att skjuta flera laser-strålar mot skeppet så att det accelererar (skeppet skulle behöva ha stora och tunna speglar).

Problemet är att vi då skulle behöva ha liknande utrustning vid destinationen vilket är långt ifrån enkelt att få dit (om inte redan rymdskeppet är helt kvaddat av diverse partiklar).

Det som hade kunnat funka är att använda laser för att få upp hastigheten och sedan används fissions-reaktor/motor för att senare sakta ner (plus broms-effekten man får från diverse partiklar som ryms-skeppet kolliderar med på vägen dit inklusive ljus ifrån stjärnan man reser till).

Och vad göra med dem som växer upp med diagnoser, utan att fixa slutbetyg i grundskolan o.dyl. ?
Till exempel alla Incels som ska växa upp utan nån morsa som tillhandahåller energidryck och toapapper?

Ska det rekvireras ett extra rymdskepp lastat med "Sofflock Åt Folket!"

Det blir nog bäst att återanvända proteinet medan det är någorlunda mört...
Och att gå omvägen via pellets som fiskfoder i laxodlingarna verkar opraktiskt -
Det blir nog till att implementera obligatorisk kannibalism på matsedeln.

Resetiden är för långt, de kommer att lider av stress och depression. Vad som helst kan gå fel. Strålningen, mikropartiklar som får på hur snabbt som helst, läckage av vad som helst.

Den långa res-tiden är helt klart ett stort problem.

En idé är generations-skepp men dessa skulle kräva mycket energi över tid för att upprätthålla livet på skeppen. Det är enklare att hålla liv som har få celler vid liv ex 'mänskligt' embryo (kan behövas diverse ändringar från det naturliga så att de klarar resan.

Vi människor är ganska väl anpassade till att på en planet som bland annat ligger ca en astronomisk enhet från en lämplig stjärna, som man snurrar runt i skönt tempo. En snabb koll antyder att helt andra förutsättningar råder runt Alfa Centauri. Jag har för mig att det har hittats vad som tros vara mer Jordlika förhållanden (gravitation, klimat mm) men väldigt långt bort.

Förslag på arbetsordning:

1: Börja utveckla stor och snabba raketer med lång räckvidd.
-- Kontakta Elon. Jag antar att raketerna fixa 10 % av ljusets hastighet.

2: Leta upp de närmsta planeterna som en människa tros kunna klara sig på.
-- Fråga någon nörd som har koll på solsystemet. Jag antar att planeterna ligger 10 ljusår bort.

3: Skicka dit sensorer av olika slag.
-- Restid 100 år.

4: Undersök planeterna och skicka hem data.
-- Första datan (huruvida landningen lyckades) kommer 10 år senare.

5: Fundera lite och förbered lasten.
-- Bör kunna lösas på något år.

6: Skicka iväg allt.
-- De första "människorna" är framme, och har meddelat oss om landningen, om ca 250 år, om allt går som planerat.

Man kan inte producera människor "på plats" med någon konstgjord livmoder. Vem ska uppfostra dem hade du tänkt? Det fungerar givetvis inte.

Vill man till andra stjärnor får man låta det ta tid. Men tid är inget problem om det är redundans som är avsikten. Människorna som är på väg till ett nytt solsystem är redan borta från vårt solsystem och därmed oberoende av detta. Att de inte kommer att komma fram förrän flera tusen år senare är egentligen oväsentligt i sammanhanget.


Det finns ingen känd eller okänd teknik som kan få upp en raket i 10% av ljushastigheten. Tsiolkovskijs raketekvation gör det i praktiken omöjligt. Det behövs något helt nytt, rymdfarkoster som inte är raketer men som ändå kan skapa framdrivningskraft. Gigantiska laserpekare som TS pratar om skulle eventuellt kunna vara en lösning, men det är oklart om det verkligen fungerar i praktiken. Oavsett tror jag inte att du ska räkna med att Elon har någon lösning på detta.