Citat:
Ursprungligen postat av
LovisP
Fast sett barn i den åldern vet inte vad pappa är om du inte introducerar det ordet . En mans figur absolut resten har nog N och hennes mamma drivit. O C kan kan ju ha V o A är ju inget konstigt . Fattar inte varför de inte bara kan mötas o samarbeta . N får lite avlastning . J kan ta hand om sin man och allt blir frid o fröjd
Ja, precis. Har parterna mötts nu i ett framtida samarbete så är är det väldigt positivt och ett steg i rätt riktning för barnets allra bästa.
Barn lär av vuxna, känner in och tar efter det som introduceras.
Alla har rätt att få vetskapen och vara en del av sitt eget ursprung oavsett vad som hänt i relationen mellan sina biologiska föräldrar.
Enligt barnpsykologiska termer:
"Så länge barnet inte vilseleds om sitt biologiska ursprung och det finns en öppen och "åldersanpassad" sanning för barnet så ser man till barnets bästa".
Men ett barn ska aldrig behöva "korrigeras" till att säga pappa av någon annan, utan mer säga pappa på eget initiativ.
Det som skadar barnet mest är:
Konflikter
Negativt tal om den andra föräldern
Hemligheter
Kort och gott:
Så länge man är öppen och sanningsenlig (anpassat efter barnets ålder) med att det även (utöver pappa V) finns en biologisk pappa så förhindrar man på så sätt risken för känslomässig/emotionell skada.
Stabilitet, lugn och icke-konfliktfylld information är det som bygger barnets trygghet som bäst.
Det fina är att V kallar sig för bonuspappa och respekterar på så sätt inför sig själv och C att det finns en biologisk pappa vilket är och ska vara det mest naturliga för ett barn.