Varför är ateister så känslostyrda?

Jag har en helt annan erfarenhet. Har förstås mött folk med den tvärsäkra intellektuella världsbilden men oftare folk som söker och är öppna. Världen utan gud behöver inget försvar, den är lika sann för människor som en gudstro, och konflikter uppkommer uteslutande hos folk som blir provocerade av allt möjligt annat också.

En värld utan gud är inget val, det är ingen brist och kanske inte heller mer adekvat. Men ståndpunkten är lika sann som ens jag, det är inget skydd eller en borg av förnekelse och den är helt utan värdering.

Gudstro för inte med sig godhet eller moral. Empati är oberoende av gud och tro. Tro är inget skydd mot högmod eller vrede.

Du ska tolka det som att jag finner dina svar intellektuellt ohederliga.

Homosexuell incest eller ej spelar ingen roll. Här handlar det om att du på oklar moralisk grund vill jämföra homosex med incest med utfallet att incest är omoraliskt men homosex moraliskt och etiskt gångbart.
Du vill kontinuerligt vrida detta till att istället handla om homosexualitet vs incest för att på svag grund hävda att homosexualitet ju inte är ett val och därför är moraliskt ok. Detta ställer dig i två intellektuellt mycket knepiga situationer, nämligen följande:

Eftersom att din motivering till varför homosexualitet är moraliskt rätt, tillskillnad från incest som är en handling, är att homosexualitet inte är ett val, så blir frågan om du anser homosex vara moraliskt rätt. Om ditt svar är att homosex är moraliskt rätt för homosexuella blir frågan hur du då kan använda detta yrande om ofritt val som motivering till varför incest är moraliskt fel.

Den andra knepiga situationen är att du indirekt hävdat att alla val som kommer ur ofria drifter är moraliskt korrekta val. Du behöver nu glida över på diverse andra moraliska aspekter, jag gissar att du då vill mena att tex pedofili är fel trots att agerandet beror på en ofrivillig drift, eftersom att pedofili skadar andra. Problemet för dig här är att incest inte skadar någon av utövarna, under förutsättning att det rör sig om två vuxna individer vilka inte är i beroendeställning till varandra.

Du har trasslat in dig eftersom att din moral i frågan inte utgår från samma punkt.

Och homosexualitet handlar om vilken kategori av människor man attraheras av. Incestförbudet handlar inte om attraktion, utan om att skydda specifika sociala roller. Att jämföra en medfödd drift (homosexualitet) med ett brott mot en skyddad relationell struktur (familjen) är en falsk ekvivalens.

Du verkar inte förstå att homosexualitet definieras av vilket kön som man attraheras av utanför den skyddade familjesfären. Incest, å andra sidan, definieras som sexuella handlingar inom en familj. Incest är inte en ”sexuell läggning”, så det kan inte likställas med den sexuella läggningen homosexualitet.
Att likställa en sexuell läggning med ett brott mot familjestrukturen är en logisk kullerbytta.

Det vi utröner här är varför du bestämmer att frivilligt sex mellan två vuxna människor inom samma familj är fel, medan du anser att sex mellan två vuxna homosexuella män är rätt.

Ja, och det har jag förklarat.

Incest mellan två vuxna homosexuella bröder är fel på grund av att det raserar familjerelationen. Sex mellan två vuxna homosexuella män som inte är bröder har inte det problemet.

Är det verkligen så svårt att förstå?

Att du sedan vill försöka hävda att samtyckessex mellan två vuxna homosexuella män som inte är bröder skulle vara omoraliskt är ditt problem, och då får du förklara varför det skulle vara omoraliskt och göra det i moraliska ordalag (alltså utan att helt enkelt bara hänvisa till Bibeln, utan faktiskt förklara resonemanget i moraliska termer).

Du är dig lik. Jag tror att alla ser vad du håller på med.

Du är dig lik. Jag tror att alla ser vad du håller på med.

Det är inte "tron"/världsbild jag talar om utan den form av överblick som bara människors ödmjuka samling som bara bön och dyrkan kan ge oss...

Det finns en otrolig kraft i bön och det finns ödmjukhet via genetik, omvärldsuppfattning och svindlande ångest. Den hänförelsen kan också ateister uppleva.

Nyligen har jag skrivit ett av trådens lilla bråkdel av inlägg som försöker besvara TS. Kan inte du också anstränga dig lite i att, på ditt vis och gärna genom egen känslomässig introspektion beröra trådens tema.

Vi har redan den andra mastodonttråden med allmän debatt. Bästa sättet att få ateisterna i denna tråd att själva öppna upp sig med lite av deras egna känslomotiv tror jag är om vi kristna/religiösa själva gör det.

Jag börjar: jag känner mig ärligt lite sårad av att så extremt få inlägg handlar om ämnet känslostyrning kopplat till religion.

Jo, men det beror väl på att ni troende är så känslomässigt kopplade till er tro att ni får allt som skrivs att istället handla om tro och vad ni tror i stället för att faktiskt ta en diskussion i ämnet, vilket ju i sig motbevisar hela TS.

Det var detta inlägg som jag syftade på:

(FB) Varför är ateister så känslostyrda?

Förstod du det? Jag förstår inte hur det du skriver har någon som helst relevans på det?

Jag menade att ni troende reagerar på känslorna i stället för att tänka och resonera. Alltså mer känslostyrda.