Varför är ateister så känslostyrda?

Själv är jag kristen och trygg i det. Många ateister har bara några olika floskler att dra för att skydda sig från pinsamheter. Ställer man någon följdfråga på deras floskler så höjer de tonen så mycket och hetsigt att man förstår att det är bäst att ligga lågt.

Härom dagen var jag dock hos ett äldre par som varit med länge i humanisterna. De sökte debatt och medan jag förnöjt roade mig med att slå hål på deras fördomar och ställde dem mot väggen med filosofiska motfrågor så kokade de mer och mer till jag återigen fick stoppa för jag var rädd för deras hälsa.

Även i min tråd nyligen, som väl måste vara årets mest kvalitativa och kvantitativa på filosofiforumet, så hoppar ateisterna av en efter en utan något motargument mot mitt påstående om att de bara har sin ståndpunkt för att undvika pinsamheter.

Delar ni med en andlig syn på tillvaron erfarenheten att de som kallar sig rationella oftast inte klarar av att man pekar ut att de bara är känslostyrda? Och ni ateister, varför blir ni så obekväma och rödsvalliga i ansiktet när man ställer följdfrågor och analyserar era floskler?

Dom verserna talar emot versen jag gav dig och därför menar jag att du har missuppfattat bibeln och tolkat den så pass negativt att du inte längre tar ansvar och där med med blir känslig när man tar upp det, lite likt de ateister du själv talar om.

Så jag tolkar de verserna är att alla har syndat. Men inte att man kommer synda för alltid som du verkar tänka. En väldigt negativt ansvarslös tanke.

Ja precis.

Om mening inte är meningsfullt så är det ju inte meningsfullt.

Så hur definierar man mening?

Du säger att mening är något man upplever. Men vad är det man upplever då? Det är väl frågan vi diskuterar.

Mening (så som subjektiv) har ju alltid mening och torde därför vara objektivt meningsfullt tänker.

Cirkelresonemang kan vara sanna.

Om inte mening hade en yttre stämpel av meningsfullhet. Så hade ju inte funnits någon meningsfullhet att subjektivt känna?

Mening kanske är såkallad sundhet i sig?

På sätt och vis blir objektiv mening nödvändigt för att ens känna subjektiv mening då? Samt att subjektiv mening blir objektiv mening, de blir samma sak.

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Ja, alla har syndat. Antagligen kommer alla alltid synda i detta livet. Det är den enda ansvarsfulla tanken, för utan att acceptera verkligeten kan man inte jobba mot förbättring.

Jo, du menar att resten av familjen kan bli ledsna och att någon kan ångra sig. Gäller detta även för homosexualitet? Om någon kommer ut som bög, är det fel då ifall familjen inte tycker om det? eller för att den kanske ändrar sig sen?

Vad är skillnaden egentligen?

Vilken mening är det du inte fattar?

Min poäng är väl enkel.

Bibeln sa aldrig att vi inte kan sluta synda. Den säger bara att vi alla har syndat och är syndare innan vi blivit förhärligade genom gud.

Jag menar att du missuppfattat verserna i bibeln och tänker negativt när Jesus vill vi ska tänka positivt.

Vi föds på en rymdsten, förstår ingenting, allt är kaos, och sen dör vi. Vart finns meningen i det? Saker som "jag gillar min favoriträtt" eller "min granne är snäll" förändrar inte meningslösheten.

Idén att universum finns på grund av en slump och att mänskligheten sen också av en slump skapades på den här stora rymdstenen är löjlig. Höjden av intellektuell begränsning.

"Bevisen att vi uppkommit av naturliga processer" finns inte. Tvärtom blir det fler och fler som inser hur omöjligt det är och bevisen blir starkare och starkare för att det finns intelligens bakom allt. En enda cell är så komplicerad att det är helt omöjligt att den skapades av en slump, även efter miljarder år. Död materia skapar inte celler, det är något som man trodde för 100 år sen men nu vet vi bättre. Evolution kan inte skapa alla dessa livsformer heller även om vi antar att några första celler fanns, det är också i princip bevisat. DNA är som en kod, och någon måste ha skrivit koden. Kod skriver inte sig själv, och kan inte sakta utveckla sig själv genom naturliga processer heller. Att tro dessa saker är att tro på fantasier, det är långt mer av sagor än att tro att gud hade en hand med i spelet.

Bevisen säger att kristendom måste vara sant, ateism är det mest anti-intellektuella anti-visa tänkandet som finns. Utan gud så finns inget hopp, vi är helt själva på en öde planet, vi förstår ingenting, alla mördar varandra och den starkes lag gäller. Det är sanningen och det enda ljuset är gud.

Skillnaden är att du inte förstår vad du läser.

Jag skrev:
Om man blandar in sexualitet i en brödrarelation förstör man den rollen för alltid. Man kan inte gå tillbaka till att "bara vara bröder" om det tar slut eller blir infekterat.

Förr i tiden kunde två män komma överens om att skjuta på varandra i en duell för att lösa en hederssak. Båda var med på det, båda kände till risken. Men samhället förbjöd det därför att samhället insåg att individers "samtycke" till självdestruktiva eller våldsamma handlingar skapar enorm skada för anhöriga, barn och samhällsstrukturen i stort. Deras hävdade "samtycke" är alltså irrelevant.

Samma med incest. Hävdat "samtycke" är irrelevant.

Vet du vad "irrelevant" betyder?

Intressant att någon idag kan vara så ignorant.

Jo det håller jag med om. Det är bara "ta ansvar för känslor" som jag inte förstog. Det lät lite flummigt.

Eftersom anledningen man syndar är för att man har negativa känslor.

Så om du säger att du i praktiken inte kan bli syndfri.

Då är det samma som att ha att du inte kan ta ansvar över dina egna känslor. Negativa känslor i detta fallet.