Fantasipriser på äldre USA bilar.

Det finns nog dem utomlands som har ett stort intresse, men mer kanske för samlarobjekt? Gissar att de flesta bilar som går på export kommer hamna hos penningstinna bilsamlare snarare än hos den glade hobbyentusiasten.

Vår motorkultur gällande just amerikanska bilar är unik, även om det såklart finns individer med motsvarande intressen i andra länder. Men där är det i mycket mindre skala och inte en hel bilkultur som i Sverige.

Att folk med större plånbok köper upp de finaste exemplaren är därför tråkigt, men tyvärr så det är. Man kan inte heller begära att folk ska sälja till underpris.

Ja, exakt. Så tror jag med.
Bilarna köps av samlare.

Vissa samlar helt enkelt, och vissa samlar och väntar på att priserna ska gå upp.

Raggarkulturen finns väl bara i norden, knappt det ens, störst är/ var den i Sverige iaf.

Finns väl något som kallas Rockabillykultur, men är inte riktigt samma sak, där är väl mer intresset för allt från 50talet+ en massa tatoos?

Den behövde fan grundlackas direkt så man står ut med att jobba med den ...

Cabbar gillar jag inte.

C3:an är också den enda jänkebil frugan faktiskt gillar dessutom

Jag gillar glasfiber, det har jag en del erfarenhet av att jobba med.

Vi får se, är lite sugen på en C8 också, får se vad de ligger på om 10 år.

Hm…. Tycker mig känna igen ”gubbagnället”……..

Liknande gnäll om att”det var bättre förr” har man genom åren hört till leda om nästan allt….

Men var ”allt” verkligen så mycket bättre förr…? billigare…?

Om vi nu tar tyckanden, påståenden, argument från ”gnällsidan” i dette med jänkebilshobbyn, så tycker jag det är rätt överdrivet, och ja, det vanliga gnällandet…

Om det ni gnäller om skulle vara så som ni säger, åskan man ju fundera på varför det inte blivit så som andra ”gnällgubbar” gnytt om i alla tider……?

Ser vi på biljobben så har den i princip alltid funnits, på nåt sätt, med en drös olika inriktningar genom åren. Och visst har intressena böljat lite vartefter modet etc har varierat vad gäller vilka bilar etc.

Men fortfarande idag så finns det hobby och intresse för i princip alla tidsepokers bilar, från biltidernas begynnelse och fram till idag. Och jag kan garantera att genom tiderna har många ”gnällgubbar” före er i tråden, spått att ”dagens bilar kommer att ha noll samlar/hobby-intresse och bara gå till skroten”. Men vad jag vet finns det bilklubbar och bilträffar för i princip alla möjliga bilar.
Så tro det eller ej, men det kommer högst sannolikt att växa fram ett intresse och en hobby med tiden även för dagens miljöbilar av olika slag, från hybrider till elbilar. Ja det finns ju redan sedan mycket länge intresse och hobby runt de elbilar som fanns förr i tiden, långt långt före blivande Musk deltog i fortplantningens version av Vansbrosimmet…..

Prisgnället då…..+
Tja, visst har jänkarna blivit klart dyrare, i alla fall vissa av de som har nån form av hobby/entusiast-stämpel.
Men då det inte tillverkas några fler, och de som har tillverkats betas av varje år p g a bränder, krockar stölder, rostar bort etc etc, så kommer helt naturligt att värde/pris på de kvarvarande att stiga, generellt sett.

Men är det så himla stor skillnad på prisbilden på jänkarna idag mot hur det var förr? Tja, kanske för vissa bilar årsmodeller etc, men generellt sett…?

När jag köpte min första jänkare 1982 så började jag lite blygsamt med en 1959 Cadillac Coupé de Ville i skapligt ”orört” bruksskick så den stått en massa år bakom en lada i Arizona men sen importerats till Sverige och lackats om i Volvo 164 grön metallic då originallacken var sönderbränd. Jag betalade då 27500kr för bilen. Ett riktigt fint exemplar kostade väl på den tiden nånstans i regionen 50-100K (vad motsvarar det i dagens penningvärde, och hur länge får man jobba idag för att råd?)
Idag får man inte mycket till -59 Cadillac för under 500k, även om det finns exemplar för klart under det priset.

Det jag kan tycka är lite tråkigt är att intresset oftast ligger på en viss kategori av modeller, de häftigaste, de med vassaste/största motorerna, cabbar etc. Vilket gör att de flesta av de modeller/versioner som var de vanligaste ute bland folket, de ratas och glöms bort, får dö rostdöden, blir suparbilar för plåtdunkande oxh takdansning… eller rensas på delar som kan nyttjas på andra dyrare modeller.
Det gör att jag verkligen kan uppskatta att se fina välvårdade exemplar av t ex 2D-stolpe med snikmotor etc, just för att de ofta är mycket ovanligare att få se än samma modell som HT med största/vasste motorn etc.

Exakt min poäng.

Låter ju riktigt nice. När tror du dom blir värdelösa på ett ungefär?

Strax efter lunch 27/2 2047.

Du har helt missuppfattat mitt inlägg som var svar till en annan.

Jag köpte en kolsvart splitterny Cadillac STS på 90-talet. Det är den snyggaste bil jag någonsin haft. Fick kommentarer hela tiden. En gång ropade en uteliggare som jag trodde var död, "vilken snygg bil". Tyvärr fick den stora mekaniska problem med åren och blev min sista amerikanare.


https://www.curbsideclassic.com/cars-of-a-lifetime/coal-11-94-cadillac-seville-sts/

Kommer raset plötsligt eller stegvis. Om stegvis, när bedömer du att det börjar?

Nu har du bevisat att du inte har bilintresse som din främsta hobby.

Muskelbilar från senare delen 60-tal fram till ca 1972 är otroligt stort. Inte minst i USA. Hur du bara kan jämföra en Dodge Challengef från 1970 mot en nytillverkad är obegripligt i sammanhanget.

Och varför skulle jag köpa bilar från 30 eller fyrtiotalet? Ur vilken synvinkel är det relevant i ämnet?