UG - Varför tog de Malins bebis? SOC Örebro (igen)

Det är så det fungerar i tvärproffesionella utredningar. Det kan inte bara bygga på det socialtjänsten säger

Det är ingen konspiration. Kolla på fallet Adam och läs den externa utredningen som kommunen gjorde så ser du precis hur socialtjänsten jobbar när de vill hålla ihop sitt narrativ till varje pris. Även när de är helt fel ute.

Varför ska ni alltid prata om konspirationer? Jag diskuterar inte konspirationer. Jag diskuterar den värsta sortens maktmissbruk vi har att göra med och det är inget påhitt. Det är många som råkar ut för det och det är farligt för Sveriges barnfamiljer och svindyrt för skattebetalarna.

Det är vad som står i domen som observerade iakttagelser, det du säger kan vara sant men det kan också inte vara så som du säger jag kan inte veta säkert.

Jag gjorde en snabb googling på hemmet "På Cederängen arbetar ett tvärvetenskapligt team med hög specialisering inom barn- och familjefrågor. Personalstyrkan består av cirka 15 anställda. "

Det låter som en legitim utredning hem om jag ska vara ärlig, det har funnits i över 30 är och har regelbundna IVO kontroller. Det fanns inga JO eller IVO utredningar kopplade till några anmälningar

Det som i praktiken undanhålls är just den information som talar till fördel för föräldrarna och barnet. Det är detta material som utredande socialsekreterare ofta väljer att tona ned, utelämna eller omformulera, samtidigt som negativa uppgifter förstärks. På så sätt behöver man inte ljuga i formell mening, det räcker att vinkla utredningen tillräckligt kraftigt för att legitimera ett redan på förhand bestämt beslut.

Var det så svårt att lista ut?

Så du går på deras egna beskrivning av sig själva som bevis för att de gör rätt?

Eller vadå?

Men det är just här ditt resonemang kör i diket. Den juridiska verkligheten, alltså lagar, principer och processregler, är inte samma sak som den praktiska verkligheten. Och det är den senare som kritiken gäller. Ett LVU-mål är aldrig mer rättssäkert än sin svagaste länk, och alltför ofta är det just i utredningsfasen som bristerna uppstår.

Det vet alla som faktiskt har jämfört en barnutredning med bakomliggande journalutdrag, loggar och annan primär dokumentation. När man gör det kan en helt annan bild framträda, ofta till både barnets och föräldrarnas fördel, men den når aldrig domstolen eftersom den har utelämnats, omformulerats eller sorterats bort i utredningen.

I de utredningar jag själv granskat förekommer dessutom uppgifter som förts in av utredande socialsekreterare helt utan journalstöd. Sådant upptäcks varken av nämnd eller domstol om inte föräldrarna själva är extremt uppmärksamma och gör ett omfattande granskningsarbete på egen hand.

Detsamma gäller vittnesuppgifter. Även dessa måste kontrolleras noggrant, eftersom det inte är ovanligt att formuleringar i utredningen avviker från vad vittnen faktiskt har sagt.

Det är detta glapp mellan juridisk teori och praktisk tillämpning som kritiseras, inte rättsstatens principer i sig.

Det här handlar inte om subjektiva åsikter. Till skillnad från dig har jag faktiskt läst barnutredningar och systematiskt jämfört dem med bakomliggande rådata, journalutdrag, loggar och primär dokumentation. Det är just genom den jämförelsen man ser att det du beskriver är en idealbild av hur processen ska fungera, inte hur den ofta fungerar i praktiken.

Verkligheten ser annorlunda ut, och det är inte längre bara enskilda föräldrar som säger det. Även medier har börjat uppmärksamma dessa brister, vilket är välkommet. Det är därför kritiken nu handlar om faktisk tillämpning och verifierbara avvikelser och inte om personliga upplevelser eller känslor.
Det har jag inte påstått. Självklart kan rådata begäras ut, men i praktiken är det ofta förenat med omfattande byråkratiskt krångel, även för föräldrar med full partsinsyn. Därtill tillkommer ofta kopieringsavgifter på tusentals kronor för att över huvud taget kunna granska materialet.

I realiteten innebär det att möjligheten till insyn och kontroll begränsas kraftigt. Ett system där den ena parten måste betala stora summor och lägga orimlig tid på att få tillgång till det underlag som ligger till grund för anklagelser mot dem kan knappast beskrivas som rättssäkert.

Du beskriver hur processen ser ut på pappret. Prata i stället med föräldrar som faktiskt har försökt få ut dessa handlingar och se hur mycket de i praktiken har fått ta del av.

Det som dessutom har blivit allt vanligare är att socialtjänsten hävdar sekretess för loggar och digitala handlingar, trots att sådana uppgifter i sig inte omfattas av någon generell sekretess. I praktiken används detta för att begränsa insynen, även när det saknas lagstöd för en så långtgående tolkning.
Nej, det här belyser snarare kärnproblemet. I praktiken motverkar socialtjänsten insyn i det egna arbetet genom att göra processen så krånglig som möjligt och genom att sekretessbelägga stora delar av underlaget. Resultatet blir att föräldrar i realiteten får mycket begränsade möjligheter att försvara sig mot de påståenden som riktas mot dem.

Det mönstret har uppmärksammats i uppmärksammade fall, som Fallet Adam, och känns igen av många föräldrar i LVU-processer som faktiskt försöker granska och bemöta utredningarna. För dem blir möjligheten till effektiv insyn och reellt försvar ofta helt omöjlig, som systemet är utformat.



Jag beskriver den verklighet som många föräldrar faktiskt möter i LVU-processer. Och baserat på samtal och erfarenheter från ett stort antal sådana ärenden kan jag säga att mycket av det jag skriver känns igen av dem som har varit igenom processen. Det handlar alltså inte om en enskild upplevelse, utan om återkommande mönster som föräldrar själva vittnar om.

Har du pratat med några föräldrar som bott där med deras barn och hört deras recensioner?

Detta låter som en anti byråkrati konspiration. Men samtidigt vi säger att din teori stämmer det som undanhålls blir då inte underlag för domen. Vad i din värld skulle man undanhålla?

Fast nu tar du ett enstaka fall där det verkligen gick snett. Adam faller den utredningen var verkligen under all kritik där man endast byggde hela LVU på mammans utsagor, denna utredning i Malins fall känns komplett där samtliga parter var deltagande och flera professionella. Varför lyfter du inte upp fallet Tintin eller lilla hjärtat istället där socialtjänsten var restriktiva med att tillämpa LVU och det slutade illa.

Fast nu tar du ett enstaka fall där det verkligen gick snett. Adam faller den utredningen var verkligen under all kritik där man endast byggde hela LVU på mammans utsagor, denna utredning i Malins fall känns komplett där samtliga parter var deltagande och flera professionella. Varför lyfter du inte upp fallet Tintin eller lilla hjärtat istället där socialtjänsten var restriktiva med att tillämpa LVU och det slutade illa.

Det är subjektiv upplevelser som inte talar om deras kompetens av ändamålet.

Vad är det som hindrar att man sätter in mer stöd för utökat umgänge? Förstår att det är enklast och billigast attt följa minsta motstånds lag. Men ska samhället börja plocka av alla mammor sina barn och de har psykiska problem/problem med sitt mående? Kan isåfall börja plocka barn från x antal influensers.

Det är ändå mycket positivt att UG uppmärksammat detta fall. Annars skulle personen varit helt utelämnad liksom är fallet för de flesta o svagare ställning i samhället.