Citat:
Ursprungligen postat av
SecretGarden352
Kanske detta är kärnan som skiljer en ateist och en gudstroende kristen åt? Denna känsla av att vara förlorad eller inte?
En ateist är i grunden inte förlorad på något sätt utan väl förankrad i verkligheten. Visst finns där svårigheter i livet, men det är en del av livet och sedan dör man.
En gudstroende kristen ser det annorlunda. Enda räddningen från livet är att tro på gud som ska hjälpa dem genom livet och sedan erbjuda ett härligt smärtfritt och enkelt liv efter döden.
Jag förstår vad du menar och du kan ha rätt på ditt sätt, men Gud ser vår undergång och vad den kommer att kräva av oss.
Vår ohållbara värld skjuter många allvarliga problem framför sig: klimatförändringar, mikroplaster i allt levande, radioaktiva material, kärnvapen, många människor beroende av ett ekonomiskt system som kollapsar utan rovdrift o.s.v.
Vad som händer när det inte längre distribueras mat är massvält och allt vad det för med sig.
Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre. Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många. Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma. — Matteus 24:10-14
Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma. Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad. — Matteus 24:21-22