Jag mådde också dåligt efter gymnasiet i början av 90-talet. Men man pratade aldrig om dåligt psykiskt mående då. Det var skamligt att må dåligt då.
Det var lågkonjunktur och dåligt med jobb, osäkra anställningar, stressig arbetsmiljö.
Jag bestämde mig då för aldrig mer jobba för en kommun

Värre ledarskap eller arbetsmiljö får man väl leta efter.
Gick till arbetsförmedlingen för att fråga om hjälp till praktik i någon bransch som intresserade mig mer. Men arbetsförmedlaren sa ingenting. Absolut ingenting. Han satt bara på sin stol och tittade på mig. Så jag reste mig bara upp och gick. Man fick fortsätta klara sig själv. Jag gjorde som alla andra, pluggade vidare. Resten är historia.