Citat:
Ursprungligen postat av
Jazker
Det verkar vara en sexuell läggning som faller in under "plusset" i "HBTQI+"
AI-träffen på Google säger att:
Just normbrytande sexualitet och rätten att definiera sig själv verka vara det som är starkast under regnbågsflaggan. Peddo-Lucas har ju också enligt artikeln broderat upp kepsar med någon peddo-logga på och gått runt med på stan, han verkar alltså verkligen ha definierat sig själv utifrån "+".
Jag tror knappast att han har vågat gå runt med sin keps utomhus då vissa symboler har viss spridning i allmän kunskap. Även om de flesta av oss inte minns hur de ser ut så är risken för dem att någon ändå gör det av alla de möter.
Citat:
Ursprungligen postat av
SiamGnome
Pedofili är inte ett brott. Det står inte i lagboken. Brott finns bara i lagboken. Pedofili är en psykiatrisk diagnos. Pedofili, som diagnos, innebär inte våldtäktsmord eller extremt våld. Då pratar vi om sexualsadism, ofta i kombination med annan grov personlighetsstörning. Pedofili är inte ett brott. Det står inte i lagboken. Brott finns bara i lagboken. Pedofili är en psykiatrisk diagnos
Pedofili som diagnos innebär inte våldtäktsmord eller extremt våld. Då pratar vi om sexualsadism, ofta i kombination med annan grov personlighetsstörning.
Vad som faktiskt menas med pedofili. Enligt DSM (IV-TR) handlar det om tre saker:
Minst sex månader med återkommande sexuellt upphetsande fantasier, drifter eller beteenden riktade mot förpubertala barn (vanligen 13 år eller yngre).
Antingen har personen agerat på dem, eller så orsakar fantasierna tydligt lidande eller sociala problem.
Personen är minst 16 år och minst 5 år äldre än barnet.
Alla pedofiler är inte förövare. Detta verkar extremt svårt för folk att förstå, men: Man kan vara pedofil utan att begå brott. Många vet att det är fel och mår extremt dåligt. Andra rationaliserar och kallar det till ex “kärlek”. Det är de farliga. De förstår inte att de gör fel.
Vad behandling faktiskt går ut på:
Behandling handlar inte om att ”bota” pedofili. Det handlar om två saker:
Att personen inte ska begå brott.
Att personen kan stå emot impulserna utan att gå sönder psykiskt.
Dumpen och flashbacktrådar gör saken ofta värre. Dumpen hyllas av pöbeln, men deras agerande är kontraproduktivt och farligt.
De skrämmer bort människor från att söka hjälp. Rädda personer söker inte vård, de isolerar sig. Riskerna ökar.
De förstör rättsprocesser. Bevis raderas innan polisen hinner agera. Gärningsmän går fria och lär sig bli försiktigare.
De tystar offer. Barn anmäler inte när förövaren är en släkting eller nära vuxen. De vill inte orsaka självmord, lynchning eller total familjekollaps. Redan fängelse är ofta för mycket att bära.
Lucas är högrisk: hypersexuell, pedofil och missbrukare*. Utan att ha sett journaler ringer alla varningsklockor. Återfall är mycket sannolikt. I sådana fall återstår egentligen bara: förvar (nya påföljden), eller långvarig rättspsykiatrisk kontroll. Att tro på ”rehab” i det här fallet är, realistiskt sett, önsketänkande.
*Han kan även ha fler diagnoser se tidigare inlägg.
Detta är vad du svarar på "Är pedofili verkligen en sexuell läggning eller är det främst brott som mycket störda individer begår?"
Jag har läst lite juridik, brott är handlingar som inte endast är olagliga utan även förenade med straffpåföljder.
Den skit du snackar om har noll relevans till mitt inlägg. Vi kan jämföra med människor som har tvåmgstankar. Otroligt många människor som lider av det år tankar kopplat till tabun vilket i västvärlden då ofta kan sammanfalla med plötsliga, irrationella tankar om att de är pedofiler, på samma vis dessa människor i muslimska länder eller hårt kontrollerade kristna inriktningar hade drabbats av tankar om att de är homosexuella och likaväl had ekunnat yttra sig i tankar om att de kanske i själva verket kört ihjäl någon, utan att ens ha orsakat en kollision i trafiken.
Jag har hört otroligt många öppet våga berätta om dessa tvångstankar. Människor som inte är pedofiler, inte har sexuell dragning till barn och aldrig skulle kunna tänka sig begå övergrepp utan som istället får svår ångest av att ens höra talas om sådana ämnen som de upplever är extremt obehagliga.
Dessa människor är inte pedofiler, de brukar väldigt sällan begå övergrepp och lider endast själva. De har behov av terapi och medicinering och skulle som sagt likaväl ha kunnat haft andra symptom såsom extrem bacillskräck, rädsla för att vara homosexuella, obefogad oro att ha orsakat andra människor död.
Sedan kan vi jä föra med människor som tvångsmässigt istället konsumerar barnpornografi och tvångsmässigt begår övergrepp. Mot barn eller andra vuxna. Det är då människor som
begår handlingar som är
brottsliga, dvs belagda med straff. Alla av dem är inte pedofiler. Otroligt många barn utsätts av människor som inte har vad man påstår är en sexuell läggning för barn. Det som förenar människor som begår sexualbrott mot barn är att de faktiskt är otroligt ondskefulla i de brott de utsätter sina offer för.
Vi kan jämföra med gruppen utan tändningsmönster till barn vars hjärnor hela tiden rekar av utifall att de
ändå kanske är farliga för barn, dessa människor lider enormt mycket, eftersom det sista de vill, är att skada människor de ser som offer inför dem. Trots att de inte ens har gjort något. Ändå kan dessa tankar plåga dem oavbrutet och orsaka svårt lidande. Vi pratar om människor som inte vill utsätta barn, inte vill se barnporr och inte överhuvudtaget vill ha sexuellt umgänge med barn, men var hjärnor fastnat i en loop som lika väl hade kunnat vara oro för saker som upplevts som mer rationellt.
Stor skillnad mellan grupperna.
Vad skiljer dem åt? Utöver det sexuella dvs.
Etik, moral, möjligheter att känna empati. Förmåga att uppleva ånger, skuldkänslor osv.
Människor som inte skulle förgripa sig på barn, mår enormt dåligt medan sådana som istället har en
vilja att göra det, utan problem pratar med andra om att våldtäktsmörda spädbarn.
Du tycker själv att du är ett geni, men det gör inte jag. Och vet du vad, ärligt talat kan jag inte bry mig mindre om dessa människor avslutar sina liv framför att sprida omkring sig i samhället och arbeta i det dolda genom nätverk.
Det finns en väldigt stor poäng i att dessa
avarter söker sig till varandra, medan de som till exempel lider av tvångstankar söker sig till oss andra i samhället för att de inte fördtår varför de tänker så galet som de gör. De får inte ens hjälp heller och allt de kan behöva är en läkemedelsbehandling. Ett ex som exempel (ej tvångstankar om sådan karaktär) led av grava tvångstankar på att slå ihjäl folk och jag försökte få psykiatrisk hjälp för vederbörande men blev utskälld av en idiot inom psykiatrin av att allt skulle lösa sig om jag lämnade honom ifred. Jag ringde anonymt men uppgav att relationen innehöll turbulens. För nej, det var inte särskilt kul för mig att hotas av att vederbörande "skulle göra något dumt" om det blev konflikter. Jag misstolkade det som självmordshot från början och fick akut stress av det, av naturliga skäl. När jag sedan upplyste psykiatrin om tvångstankarna han led av, blev jag utskälld ännu en gång av den
manliga idioten i andra änden, för återigen hade jag på något bliit felet som utelämnat det i kontakt med primärvården dit jag fått honom. Men det är inte husläkaren som ska ha kompetens för det. Allt som allt slutade det med att den jag nästan lyckats få till vården vägrade kontakt då den uppfattade det som om man skulle splittra oss. För att människor som är psykiskt dåliga, inte är rationella.
Finns människor i hela samhället som mår psykiskt dåligt och otroligt många som avslutar sina öiv utan att vilja utsätta andra för svårare skador.
Att dalta med förövare för det inte lättare för offren, tädet tar
fokusen ifrån dem som verkligen far illa. För gissa vad. Jag har utsatts för människohandelsliknande omständigheter och tvingats klä av mig inför kamera där man hade ett motiv att saluföra mog till pedofiler eller män med tändning riktat mot barn och jag kommer aldrig att sympatisera mer förövare än vad jag minns det helvetet jag helt ensam tvingades genomlida.
Det är bättre att du tar livet av dig, om det är så otroligt jobbigt för dig att må dåligt över att det är brottsligt att våldta barn. Övergreppen mot pojkar ökar, blir grövre och gröre mot allt yngre barn. Det har inte med en påstådd pedofililäggning att göra utan att tillgängligheten för barnpornografi, offer och "communities" ökat för förövare.
Det är inte mitt problem att människor som dessa tråden berör, mår dåligt, mitt problem är att de gömmer sig i samhället omkring mig där vi inte tolererar dessa
brott.