Citat:
Ursprungligen postat av
wwr
Nu föreslår
Tyskland att de europeiska länderna delas in i ett A- och ett B-lag för att "underlätta beslutsfattandet".
Skall Sverige finna sig i att vara med i B-laget? Kommer det att skada svensk ekonomi att grupperas med bara (andra) sluskländer?
Är detta bra eller dåligt och varför? Hur kommer utvecklingen i lagen att bli?
Även försvaret delas. Satsar eliten på krig mellan A- och B-lagen? Hur kommer ett krig mellan EU1 och EU2 att gestalta sig? EU2 måste nog sikta på gerillakrigföring. EU1 har kärnvapen.
Men vi har tomtarna i Belgien i vårt lag. De kan lägga förödande regleringar över de starka länderna. Men EU1 kommer nog att införa egna sanktioner mot oss?
Vår första åtgärd blir att kapa elkablarna till Herrefolket i Berlin.
Gynnar detta Europas omtalade sammanhållning och betydelse på världsmarknaden?
Är det på USA:s order som Europa splittras?
Detta betyder alltså att
EU har spruckit.
Det liknar lite Trumps "FN för inbjudna" ("Board of Peace").
https://www.reuters.com/world/china/german-french-ministers-aim-boost-eu-competitiveness-with-new-format-2026-01-27/
Litet lustiga slutsatser där.
Det är fråga om en ekonomisk-politisk idé som förekommit sedan "små" länder börjat försöka utpressa EU genom att utnyttja EUs "alla ska vara överens"-princip och sätta sig på tvären.
Det gäller framförallt Orban/Ungern, som först utpressade EU för att få mer pengar men nu kör Putins agenda. Tidigare gjorde Polen liknande under PiS (man kan bra säga piss, det är vad det var fråga om).
I praktiken är det fråga om att stärka EU genom att kliva tillbaka in i den egna suveräna politiska sfären och där tillsammans med andra intresserade länder köra igång EU-projekt och -samarbeten som blockeras av andra länder.
Snacket om A- och B-lag är därför helt fel, det är mera fråga om att ignorera "rättshaverister" och enstaka länder eller mindre grupper av länder som försöker "utpressa" egna fördelar genom att sätta sina i sig lagliga hinder i vägen för hela EU.
Frankrike har föreslagit det flera gånger tidigare och det har också diskuterats med EU. Kommissionens krav för att inte lägga sig i är att de "fristående samarbetsprojekten" inte är uteslutande, dvs. alla intresserade medlemsländer ska få vara med om de vill. Kommissionen har också sagt att man kan samarbeta med sådana projekt om det ligger i EUs intresse.
Ironiskt nog så är Sverige ett av de länder som var med och triggade fram den förändrade synen hos kommissionen (som tidigare motsatte en sån här "EU-parallell" verksamhet) genom att tillsammans med 5 andra länder tekniskt blockera den nya, redan godkända men ännu inte ikraft trädda naturlagstiftningen för något år sedan. Det var alltså en EU-lagstiftning som hade behandlats i över två år i alla instanser, godkänts i demokratisk ordning i alla instanser med majoritetsstöd men där några länder genom att vägra utföra formaliteten att skriva under bromsade hela EU. Det var första gången medlemsländer betedde sig på det viset, och det sågs som ett extremt allvarligt slag mot hela EU. Inte på grund av att det råkade gälla "natur", utan för att kommissionens grundläggande uppgift är att i enlighet med grundfördraget föreslå ny lagstiftning och se till att medlemsländerna följer den, och nu satte några EU-länder ett stopp mot det som är kärnan i hela EU.
Det var dessutom Sverige som maskinerade fram "stoppet", genom att lantbruksminister Kullgren åkte till Ungern och förhandlade fram en helomvändning av Orban, och den här handlingen raserade åratal av EU-goodwill och gjorde att Sverige plötsligt framstod som en fiende till EU. Inte för att det gällde natur utan för att det var ett direkt slag mot hur EU ska fungera. En av de största missarna i svensk EU-politik någonsin, som bland annat ledde till att Sverige fick den kommissionärspost som har nästminst inflytande i EU.
Det förslag Tyskland nu lägger fram gäller inte lagstiftning, däremot ekonomiskt, strategiskt och militärt samarbete. Det är inget underligt egentligen och alla är överens om att det skulle vara bättre att köra det gemensamt under EU, men det skulle förutsätta att EU ändrar sin beslutsordning så att tekniska möjligheter att bromsa eller stoppa EU-beslut tas bort. Det är fullt möjligt men kräver förstås ett enhälligt beslut, vilket innebär att också bakåtsträvare som Ungern (och i nuläget möjligen Slovakien) också skulle behöva godkänna att deras nuvarande möjlighet att stoppa hela EU tas bort. Med den nya samarbetsformen kan man istället bara kallt lämna sådan obstruerande länder utanför.
Det är vad "two-speed Europe" betyder, och innebär. Och det är egentligen ett sätt att stötta EU genom att göra "EU-grejer privat" och på så vis kringgå de byråkratiska funktioner som finns i EUs egen beslutsfattning och som kan utnyttjas av länder för att bromsa eller hindra ekonomisk utveckling och försvarssamarbete.
Sverige är generellt överens med "innegänget" (utom när det gäller att skydda naturen, där Sverige av nån underlig anledning är det mest motsträviga landet i hela EU för tillfället) så vi kan sannolikt alltid haka på när det är bra för Sverige. Det vi riskerar att hamna utanför är själva besluten, dvs. inte få vara med i rummet när samarbetena formas. Den andra negativa effekten beror kronan, eller rättare sagt att ha en egen helt separat valuta. När de största EU-länderna börjar samarbeta ekonomiskt sinsemellan för att snabba på ekonomiska initiativ och beslut så kommer det båda att påverka euron och att göras i samarbete med de ekonomiska mekanismer som finns till för euron, och där har Sverige ingen röst (också om vi får sitta med vid bordet och lyssna i några av dem).
